Skulle gärna...

...hänga här på bloggen en del.

Men jag är just nu upptagen med den del saker. Som att fira mannens 40-årsdag, samla snäckor och jobba på att ligga still i långa stunder åt gången.

Återkommer.

(väntar på att vi ska komma iväg till stranden första dagen. Notera magnecyl-ben för senare jämförelse)

Om du googlar Google?

Vad händer då? Just den frasen: "Vad händer om du googlar Google?" är ett stående skämt hemma och kommer från ett avsnitt av The IT-crowd. Brittisk serie om Jen, marknadsföringstjejen som blir chef för företagets IT-avdelning med supernördarna Moss och Roy. Eftersom hon låtsas kunna teknikbiten utan att ens kunna starta sin laptop så blir hon konstant utsatt för skämt. Som detta:

När Jen försöker varna ledningsgruppen för att Googla google, eftersom det kan ha sönder Internet.

Att jag över huvud taget skriver om Google idag, beror förstås på att det företaget nu köpt Motorola för en Gazalion-stjärnstopp-dollar. Ett steg närmare världsdomination. Och de är fortfarande ute efter att köpa upp Facebook.

Vänta bara.

Om tre, fyra år byter de namn till Skynet. Och sedan kommer Terminatorerna...

Orutiner

Mitt under morgonens cykeltur ringde telefonen, och jag fick trampa lite extra snabbt för att hämta upp äldste sonens antihistamin och köra över den till skolan. Han hade blivit stucken av en geting. Även om han inte är allergisk utan bara känslig mot stick och bett, så är det bästa att han får medicin så snabbt det går. Och eftersom det varit så kallt de första veckorna i maj, (och insekterna har hållit sig borta) så har vi inte fått in några medicineringsrutiner.

Det är konstigt hur snabbt man skaffar sig rutiner som sedan bara är borta under lång tid. Jag inser det nu, när vi håller på att packa för chartertripp till varmt land. Vi har inte rest utomlands sedan vi fick barn. Delvis för att vi tyckte det var roligare att vänta tills barnen blivit så stora att de faktiskt fattar vilket land vi befinner oss i.

Våra reserutiner har ändrats över åren och kommer nu alltså att ändras igen.

När jag och maken först träffades på 1990-talet reste vi alltid medelst motorcykel. Vi började åka på MC-träffar någon gång runt midsommar och sedan så gott som varje helg fram till i september. Hela proceduren bestod i att packa tält och sovsäckar, krypa i skinnstället och åka iväg. Stopp för bensträckning var tionde mil ungefär. Sedan kom man fram till den MC-klubb man gästade, slog upp tältet, grillade, dansade till rockabillyband och drack saker ur dunk eller flaska. På söndagen hörde det till att man gick och blåste i alkomätare hos arrangörerna och inte åkte förrän allt var "grönt".

Roligaste träffen var nästan alltid Kopparträffen i Falun, bäst band hade alltid Mälaren Runt i Enköping. Störst var Bike Meet på High Chaparall. Den var också alltid den stökigaste, med Bandidos på ena sidan campingen och "änglarna" på den andra. Samma träff är också berömd för att vattnet alltid tar slut på campingen. På lördagen var det ingen som längre kunde duscha eller tvätta sig och det enda som fanns att dricka var alkoholhaltigt. Hard Core. Annars leder FUSK-träffen som snuskigaste träff i mitt tyckande. Mitt i skogen utanför Mora, och med en sådär lagom seriös styrelse. Varje år var man tvungen att köpa loss FUSK-pengar för att kunna handla i kiosk och bar, för annars stals de riktiga pengarna av funktionärerna...

I alla fall, till slut hade jag sådan råkoll att en helgs packning gick på 20 minuter inklusive lastning av hoj.

I början av 2000-talet började vi resa till varmare länder. Först med charter. Inom kort var vi sista minuten-proffs. Vi tog ledigt, väntade till sista dagen och bokade en resa till dagen efter. Packade, bokade parkering och stack.

Sedan drog resorna iväg längre och längre ut i världen, med mindre packning och mindre planering...

Nu är vi tillbaka på ruta ett igen, och nya rutiner måste skapas. Vad behöver barnen ha med sig?

Det vore kul att kunna "fast forward" till den totala råkollen där också. Förhoppningsvis går det snabbt och jag drömmer redan nu om den dagen vi kan ta pojkarna med oss på jorden runt-resa med varsin ryggsäck.

Trädgården goes bananas

Herregud, vad sommar det är i trädgården! Kolla bara:

Säsongspremiären avslutad

Nu har bokcafésäsongen börjat. Idag klarade vi av vårmarknaden som för en gångs skulle hölls under strålande väderförhållande. I normalfall brukar samtliga marknader hållas i samband med någon form av mindre naturkatastrof. Under både höst- och julmarknaden 2011 var det t.ex. storm.

(från förra sommaren)

Återigen fick vi häpnas åt de otroliga mängder fika som folk lyckas sätta i sig (heja, heja!) och återigen fick jag glädjen åt att se en hel hög med folk komma upp på bokloftet och öppna med frasen "Oj! Här fanns det många böcker!!"

Men nu är jag rätt stekt. Både mentalt efter att ha träffat så himla många människor på så få timmar och i ansiktet. Solen är stark idag.

Bloggar längre i morgon....

Sött och surt

Frågan är hur man går från Wonder woman till skurkärring under loppet av samma dag? Det är tydligen ingen omöjlighet i mina barns ögon i alla fall. De har fantasi. På morgonen, när vi gjorde en tidig start i trädgården och rensade ogräs, så kom en av pojkarna fram till mig:

-Mamma, Wonder Woman börjar bli gammal. Hon går med käpp och hennes skinn har blivit alldeles skrynkligt. Och hennes armband har rostat.
"Stackars Wonder Woman", sympatiserade jag i mitt huvud. "Tänk vilken åldersfixering det till och med är i superhjältevärlden...det är väl ingen som säger till Mr. Fantastic att han borde färga håret..."
-Ho-ho!! Mamma! Så, vi har kommit fram till att du ska vara nya Wonder Woman.

Inte illa, tänkte jag och var ganska nöjd med att få vara Wonder Woman och inte Wonder Womans mamma.

Sedan på eftermiddagen ville nästa pojke framföra sina åsikter:

-Så här är det: Pappa är familjens uppfinnare, B. är familjens vetenskapsman och jag är familjens magiker! sade han.
-Åh, vad är jag då? frågade jag nyfiket.
-Du är familjens städerska. För du städar jämt.

Men vad bra då.

Frejas lista

Det är många listor som cirkulerar just nu så jag tar tillfället i akt och gör en till. Utmaningen den här gången kommer från Freja:


1) Vilken är din absoluta favoritfilm?

Jag kan INTE svara på den frågan med en enda film!! Sorry! Men jag gillar verkligen Singin' in the Rain, Alien, Seven, The English Patient, Pulp Fiction, Jackie Chan-filmer från 80-talet, Gosford Park, Sagan om Ringen, The Matrix, Crouching Tiger Hidden Dragon, Repulsion, Livet är underbart, Shrek 1, och kanske 300 andra som delar förstaplatsen...

2) Varför är den din favorit?

Ooooohhh.... lätt att svara på den frågan...:-S  Jag gillar filmer med dålig humor, vackra miljöer och utmärkt dialog. Dans- och fightscener ska göras i en tagning (därav Singin' in the Rain och Jackie Chan).

3) Om ditt liv vore en TV-serie, vilken skulle det vara?

Ha! Den har jag besvarat förut. Alla älskar Raymond.

4) Vilken roll skulle du ha?

Debra. Förstås.

5) Vilken är ditt livs signaturmelodi?

Hmmm... återkommer med den. Flera val att begrunda....

6) Finns det någon/några böcker du läst som påverkat dig starkt.

Oh, ja. Jag läste sönder de första Ayla-böckerna för att jag inte visste att man kunde skriva så. Blanda fiktion med forskning och en hel massa sex. Jag var 8 år när jag läste Grottbjörnens folk, så den serien introducerade mig till vuxenläsning. Dessutom var ju Ayla också en liten flicka i första boken, så hon har följt mig. (Däremot tyckte jag ju att den sista och avslutande boken var oerhört tramsig).

Sedan har jag också återkommit med cirka 5 års mellanrum till Kristin Lavransdotter och förstått mer och mer av den för varje gång och sympatiserat med nya karaktärer varje gång.

7) Vilken var din absoluta favoritleksak som liten?

Jag och min syster fick stora kartongark som vi gjorde klippdockehus av (i 2D). Vi lekte i timmar med dem.

8) Hund eller katt eller båda eller varken eller?

Båda.

9) Vad ville du bli som liten?

Författare.

10) Har det du gör idag koppling till det du vill bli?

Kan man säga, ja.

11) Vad tror du på?

Den fria viljan.

Ett år på New York Times

Hur länge kommer vi att ha dagstidningar i pappersform? Det är grundtemat för en dokumentär som nyligen gått på SVT, som följer världens mest kända tidning, New York Times, under ett års tid. Året var 2010, då Wikileaks fick sitt stora break och alla började på allvar inse att man inte längre behöver en kontakt på en stor tidning för att sprida en nyhet världen över. Det räcker med ett youtube-konto.

Under samma tid sjönk och sjönk och sjönk annonsintäkterna för tidningsgiganten, och domedagsprofetiorna hopade sig.  Programmet tar upp bloggar, twitter, och alla nya media i förhållande till gammelmedia. Vikten av den kollektiva, uppkopplade rösten.

Dokumentären finns på svtplay, klicka här för att titta.

Tidningar i sig är jag säker på att vi kommer att ha kvar i det längsta. Men kanske inte dagstidningar så som vi är vana vid dem. Vecko- och månadstidningar är en lyx och ett livsstilsstatement och kommer att sälja av den anledningen. Man vill ha papperet, de glossiga bilderna, den riktade reklamen. En tidning som säger "Jag känner dig, jag vet vad du vill ha!"

Jag gissar, att framtiden för lokala dagstidningar blir att nischa sig än mer. De flesta nyhetstidningar idag har förstås en hemsida, men få lokaltidningar förstår hur de ska användas. Jag kommer på en, som tack och lov jobbar från min egen stad. Det händer inte mycket i stan som inte läggs ut i nyhetsform med bild på den siten inom en timme post facto. Den är lysande. Den papperstidning som är sitens mediatvilling är dock...ja...den har bra papper att tända i kaminen med och gott om utrymme för annonser.

Framtiden för lokala tidningar tror jag är att vara övertydlig med att driva en linje, en profil - att känna sin målgrupp. Att täcka in nyheter för alla kommer inte att fungera länge till. Visst, många kommer att protestera över att man förlorar journalistisk integritet och objektivitet. Men problemet är - som också tas upp i dokumentären - att det inte längre finns någon läsare som tror att tidningar är objektiva och obundna och presenterar politiskt ofärgade åsikter.

Jag är själv uppvuxen med den synen. När jag var liten köpte man Aftonbladet om man låg åt vänster politiskt och Expressen om man låg åt höger. Jag kommer ihåg hur min pappa och min mosters man gjorde stor uppvisning av att räcka fram kvällstidningarna de köpt åt varandra utan att ta i dem med bara handen (de hade olika politisk uppfattning och ville ju inte "smutsa ner fingrarna" med varandras journalistiska organ).

Kanske är det lika bra då att rakt av presentera sin syn på nyheterna idag? Att erbjuda djupanalys, men lättläst och opretentiös och anpassad till den nisch man säljer till.

Den som lever får se. Helt klart.

Fru Fartfyllds listutmaning

Svar på utmaningen från Fru Fartfylld - frågor att besvara:

Vilken årstid gillar du bäst?
 Tidig höst, gärna september. Allt känns energiskt och friskt och moget.

Låt oss säga att du får vara med i det där kändisprogrammet på trean där två kändisar delar hem (hus i skärgården) i ett dygn. Vilken kändis vill du bo med där?

Hmmm... Alexander Skarsgård }:-P  Nej, jag tror jag skulle trivas ihop med Markoolio av någon konstig anledning.

Vilket är ditt drömresmål?
 Irland och Skottland just nu. Jag lyckas aldrig ta mig ur London...

Vilken talang skulle du helst vilja ha?
Ooooh, svårt... Det skulle vara kul att vara sådär übermusikalisk att man kan plocka upp vilket instrument som helst och bara börja spela Månskenssonaten. Visst, jag kan hålla ton och läsa noter, men det sträcker sig inte SÅ mycket längre.

Favoritprogram på tv just nu?
Tvådelat. Dött lopp mellan Game of Thrones och The Big Bang Theory. Gissar att detta faktum har gått alla spårlöst förbi...

Hur tror du att andra människor uppfattar dig?
Som snäll och arbetssam. (ganska menlöst) Har jag tur så verkar jag smart.

Vilken människa står dig närmast här i livet?
Måste jag svara en människa så är det min man. Men egentligen så delar han plats med mina två söner, kanske till och med kommer på andra plats. Barnen har ju trots allt bott på insidan av mig och delat system med mig.

Vilken är din absoluta favoritaffär?
Helt omöjligt att svara på efter nästan ett års shoppingförbud. Jag handlar oftast på Willys i alla fall.

Ditt bästa Traderafynd, ha ha ha!
Eftersom e-bay och Tradera är samma företag så kan jag lätt svara på den. Min rosa minitelefon från Hong-Kong som jag råkade sitta sönder.

Nämn en turistattraktion/ställe i Sverige du skulle vilja besöka!
Vi ska börja besöka Naturhistoriska muséet med pojkarna i sommar. Och titta på dinousaurier!


Vilket är ditt favoritordsspråk/motto?
"Everything counts." Jag tror på att göra bokslut i mitt liv allt emellanåt och väga bra mot dåligt, plus mot minus och komma fram till hur det egentligen står till med mig som människa.

Tack för listan! Återkommer med en egen omgång frågor att skicka vidare.

Paradox

Den här veckan har jag så mycket att göra att jag egentligen skulle behöva skriva långa och detaljerade listor så jag inte missar något.

Men jag har definitivt inte tid att skriva några listor!!

Så jag får ta till den vanliga metoden.

Tre varv eltejp runt huvudet så inte viktigt information läcker ur hjärnan i förtid :-S

Tvättnötter

Jag fick en födelsedagspresent som var lite oväntad: nötter. Som man tvättar med.

Så här ser de ut. De är av familjen Saponia och innehåller en naturlig, lite oljig såpa. Man lägger tio stycken skal i en liten linnepåse, lägger i maskinen och tvättar. Efter 4-5 tvättar är såpan slut och man komposterar skalen. Otroligt miljövänligt. Det enda som vore bättre var om de växte i Sverige istället för i Indien (fraktas hit med båt), så nästa steg blir givetvis att kolla upp om de kan odlas här.

Resultatet? Nja, de funkar bra för normalskitig tvätt, men har man svåra fläckar på ett plagg som inte går att tvättas varmt, så är det vanligt tvättmedel som gäller. Kanske måste man blötlägga mer??

Den funktion som jag är mest intresserad av, är en annan. Man kan göra ett avkok på en eller två nötter och använda istället för schampo och balsam. Det vore verkligen bra om det kunde funka. Så det ska jag experimentera med. Plus att ungarna fick varsin nöt att leka med i badet. Hoppas på naturligt ren och mjuk hud, där.

Rapport följer.

Åldern som icke är

Från och med idag måste jag alltså komma ihåg att säga att jag är 38 och inte 37 när folk frågar. Det är svårt, sånt där. Mestadels för att det mellan 30 och 40 förekommer en hel massa obetydliga födelsedagar. Åldrar som icke är.

Vissa födelsedagar är otroligt bemärkta. Speciellt under uppväxtåren, då vimlar det av dem. Första födelsedagen, och i princip ALLA upp till 7 år, då man Börjar Skolan På Riktigt, till 10-årsdagen (första tvåsiffriga) till 13-årsdagen (tonåring! OMG!) och 15-årsdagen (pipp- och moppemyndig) vidare genom 18-årsdagen (myndig) till 19 år (studenten!) till 20 (köpa sprit själv!).

Ja, sedan ska man ha en lagom kvartslivskris vid 25 då man känner att vuxenheten närmar sig och helt plötsligt är man framme vid 30, som måste vara åldrarnas motsvarande Prestationsprinsessa. Det är ju innan 30 som man enligt normen helst ska hittat någon att gifta sig med och fortplanta sig med, man ska helst ha ett Riktigt Jobb och för alla med några karriärspretentioner så ska man helst också vara t.ex. publicerad, doktorerad eller ha slagit igenom som artist/skådespelare/whatever...

När man väl överlevt det hindret (som jag klyschigt nog gjorde genom att få min första bok publicerad, gifta mig och skaffa barn...rebelliskt...) så kommer det en massa ickebemärkta födelsedagar.

35 kanske registrerar hos kvinnor i alla fall, eftersom man vid den åldern enligt sjukvårdens normer egentligen är för gammal för att fortplanta sig. Man rekommenderas att ta fostervattensprov när man är gravid och man får inte donera ägg längre heller.

Men annars... vem har någonsin börjat en mening med: "Innan jag fyller 38 måste jag..."

Det händer väl inte?

Innan 40, visst. Där har jag hört många som säger att de ska ha tjänat sin första miljon eller ha byggt sitt eget hus eller ha sprungit sitt första maraton nåt. Men inte 38. Eller 37. Eller 36. Eller 34, vad är det för en ålder??

Så jag räknar med ett ganska kravlöst år innan 39-nästan-40 kommer.

Det blir fint det.

Och hörrni, tack för alla grattis via mail och FB. Jag åt tårta för er också, eftersom jag inte kunde bjuda er alla ;-)

Tjejer, kan vi lägga av?

De sista dagarna har tidningarna och alla sociala medier förvandlats till någon sorts sandlåda där rädda mammor sitter och kastar invektiv som "prettomorsa" och "barnmisshandlare" på varandra. Ja, jag säger mammor just för att papporna inte tar eller får någon som helst närvaro i debatten. Som. Jävla. Vanligt.

Varför rädda? Jo, därför att det berör något som ingen av oss med barn någonsin vill bli kallade. En dålig förälder. Det finns få saker som kan gnaga en hårdare än misstanken om att man gör något som kan skada ens barn.

Debatten blir så vass, så onyanserad, så "är du inte med oss så är du med terroristerna!"

Självklart gör alla hyfsat normala föräldrar det som de tror är det bästa för sina barn. Kan vi inte ha den respekten för andra mammors val att vi bara säger "Okej!" när någon berättar hur de gör med läggningsrutinerna eller barnomsorgen eller godis eller Tv-spel, istället för att genast börja skrika om vår egen metod högt och ljudligt (för den måste ju vara bäst!).

För det är så många av oss som så fort vi hör om hur en annan familj gör känner: "Oj. Jaha, jag kanske gör fel? Deras barn kanske mår bättre/utvecklas fortare/är mer sociala än mina?"

Hur sjutton gick vi från 40 och 50-talets "så har man alltid gjort" via 60- och 70-talets fria uppfostran till att helt plötsligt vara så osäkra som föräldrar att folk brakar ihop och blir extremosams på Facebook så till den milda grad att "defriend-andet" bara susar genom cyberrymden.

Är det något vi borde arbeta för och värna om är möjligheten till att själva välja den metod att uppfostra våra barn på utan att någon höjer ett aja-baja-finger.

Sluta hacka på varandra, föräldrar, och börja jobba gemensamt. Vi har redan halkat ner från första plats till att ligga bakom bland andra Canada, Norge och Island var det gäller barns hälsa och välbefinnande. Lite respekt och utrymme för andras val vore en bra början.

Storebror ser pensionärer?

Vill du bli kameraövervakad då du blir gammal? Det är förmodligen en fråga vi alla kommer att få ta ställning till inom loppet av sådär 20 år. Igår på lunchen lyssnade jag på en föreläsning om vad bredband i hemmet kan användas till. Bland annat kan man genom bredbandet övervaka individuell energiförbrukning i lägenheter så hyran kan justeras efter hur mycket energi du gör av med.

Och så kan man inom åldringsvården övervaka och kommunicera med de äldre via kamera och monitor.

Den här debatten väcker massor av känslor hos folk. Man väger de äldres integritet och privatliv mot säkerhet och det faktum att inom bara tio år kommer att finnas lika många pensionerade människor i Sverige som de som fortfarande är i arbetslivet. Lägg till det att många människor mellan 20 och 60 inte är aktiva på arbetsmarknaden på grund av sjukskrivningar eller föräldraledighet.

Det kommer att bli väldigt ont om folk att ta hand om de äldre, och det måste lösas på teknisk väg. Om vi inte tänker återinföra ättestupan, alltså.

Som de flesta förslag till kameraövervakat äldreboende ligger nu, så ska man främst nattetid använda kamera för att titta till de boende istället för att åka omkring och rent fysiskt öppna varje lägenhet. Det ska också bli möjligt att ha ramla-omkull-larm och hjärtmätare kopplade till samma system. Även under dagtid finns det möjlighet att oftare kontrollera om en person som blivit dement kommer ihåg att stänga av spisen eller har tagit sin medicin och så vidare.

Men. Den stora rädslan är ju att dessa kameror ska missbrukas. Att det ska sitta någon och fånstirra på Sven-Erik och Britt när de går på toa eller duschar. Kanske lägga ut roliga filmer på youtube när Ingmarie försöker sätta igång teven med fel fjärrkontroll.

Har man chansen att titta utan att bli upptäckt, ja, då tittar man. Det är en självklarhet. Även om det inte blir så avancerat som i romanen Sliver av Ira Levin, så... vi har alla gjort det. Hand upp den som inte använt till exempel Facebook för att leta igenom en gammal pojkväns eller klasskompis foton...

Alltså ser jag som enda lösning att systemet funkar åt båda hållen. Varje gång någon ska kontrollera monitorn så måste de logga in i systemet med en personlig kod. Personens kod och tiden som han eller hon är inloggad ska registreras och sparas. Och kanske kontrolleras av en boende eller en anhörig (automatiskt mail varje vecka?). Ser man då att någon sitter och fånstirrar för länge på en extra intressant tant eller farbror, ja, då blir det en anmälan och utredning.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ha en webcam i mitt äldreboende. Hellre det än att bryta lårbenet och ligga i timmar i smärta och vänta på att hemtjänsten dyker upp på kvällsrundan.

Det enda jag begär är en stor, fet, sekretessknapp som slår av alla kameror i säg, två timmar. Fingeravtrycksstyrd. Så jag kan förföra granngubben om jag har lust. Och ork.

The greatest movie ever paid for

Om ni inte lyckades se den i realtid, så finns Morgan Spurlocks dokumentär The Greatest Movie ever sold på svtplay.se just nu. Här är länken: TGMES

Den handlar om dold och inte så värst dold produktplacering i spelfilm, något som ständigt ökar. Spurlock lägger också till det extra lagret i sin film, att han tar itu med uppgiften att finansiera filmandet av en film där han avslöjar produktplacering - genom att övertala företag att produktplacera i just den filmen.

Väl värd att se.

Kommer ni inte ihåg vem Spurlock är? Jo, han är killen som efter ett par år av vegankost gick över till att bara äta på McD under en hel månad. Bara super sizade meals. Rätt sjuk han blev...

Kulvertfolket

Ibland undrar man (eller jag) om det finns parallella civilisationer som lever vid sidan av vår egen mitt här i Sverige. Förmodligen. Jag har i alla fall en teori om var man skulle kunna hitta några. Idag var jag på besök på vårt länssjukhus, där också min man jobbar. Han, och de andra ingenjörerna är inhysta i utkanten av området i en standardindustri/kontorsbyggnad.

Resten av området är ett ganska oorganiserat myller av byggnader, allt från 300 år gamla hospitalsbyggnader till funkishus och 80-talspragmatism. Alla dessa byggnader sammanlänkas under jorden av ett kulvertsystem. Tunnlar korsar området hit och dit. Så är det ju på många sjukhus. Efter en inkörningsperiod så får man ett ganska bra grepp om det hela. Jag är mest van vid universitetssjukhuset i Örebro och dess Underworld, där man till och med kunde se studenter och personal jogga inomhus om det var dåligt väder.

Men vårt länssjukhus. Det är något helt annat.

Till att börja med så vet ingen exakt hur kulvertsystemet ser ut. När min man berättade detta så sa jag:
"Ha, ha. Jättekul. Det är rena Stephen King..."
"Nej, på allvar! En tjej som jobbar hos oss har till uppdrag just nu att sammanställa en enda ritning som översikt på systemet, och hon håller nästan på att bli tokig. Det finns på riktigt ingen som exakt kan säga hela kulversystemet ser ut."

Fascinerande. Med tanke på att de tar de flesta en tre, fyra försök att hitta från en ände av sjukhuset till den andra OVAN jord så... det borde finnas en hel, dold värld därnere.

I bästa fall kanske det vore lite som ur serien Skönheten och Odjuret som gick på TV på slutet av 1980-talet. Med Ron Pearlman och Linda Hamilton.

Kommer ni ihåg?

(Okej, lång film-Tv-parentes som går att hoppa över: Serien Beauty and the Beast skrevs och producerades bl.a. av en viss fantasyförfattare som heter George R.R. Martin. Japp, han som nu gör så stor succé med Game of Thrones. Tanken var att den skulle innehålla mycket MYCKET mer grafiskt sex och våld, men serien såldes in till ett bolag som lade den för tidigt på kvällen. Censur infördes. Tänk bara vad kul den serien kunde ha blivit... istället för en massa smetiga scener med lejon i suddigt motljus... I alla fall så kommer serien i en remake nu, men fortfarande PG13.)

I sämsta fall kanske man ger sig ner för att utforska i kulvertarna och hittar detta:

TId att inte vänta

Som många av er redan vet har en av våra bloggvänner förlorat någon hon älskar för ett par dagar sedan. Jag skriver älskar och inte älskade med flit, för den känslan slutar inte med döden. Oväntat, orättvist och ofattbart - men rätt som det är så står man där. Inför ett faktum man inte kan komma förbi. Oavsett om man har en tro eller inte, om man tror att man går vidare till en ny existens eller ej efter döden så är det här, på det här planet man kan dricka kaffe tillsammans, ringa varandra, ge varandra en kram.

Och det tar förr eller senare slut.

För alla oss som fortfarande är kvar här så är det en påminnelse om att det inte är en vidare bra strategi att "vänta och se" eller "vänta på det rätta läget". Det är så lurigt. Man tror att man med en sådan strategi kör den säkra vägen, håller sig på den säkra sidan. När man i själva verket är involverad i det mest riskabla spel man någonsin gjort. Oddsen är rent ut sagt skittaskiga.

Risken är att man får lämna den här existensen fruktansvärt otillfredsställd. Kanske redan i morgon.

Det är skillnad på att lämna livet utan att ha något kvar att göra eller ångra och att lämna livet med 100 saker man inte vågade göra. Jag har suttit med människor från min familj strax innan eller medan de dog och det har alltid varit svårt. Men ibland har det varit mindre tungt. Jag satt hos min mormor kanske två veckor innan hon dog. Hon var en liten aning förvirrad och nedsatt, men på det hela taget klar i skallen. Och hon pratade om saker hon ångrat i livet. Det var inte mycket. I själva verket knappt någonting. "Jag ångrar lite att jag inte festade till det mer när jag var ung", sa hon och jag blev nästan lite full i skratt. Så blev det tyst en stund. "Men jag är glad att jag inte rände med en massa karlar", sa hon sedan. Då skrattade jag på riktigt.

Att ha det bokslutet är inte fel.

Finns det något i ditt liv som inte stämmer, som du alltid velat göra? En person du gärna skulle vara nära men inte vågat fråga, något du alltid velat bli, något du alltid velat göra?

Gör det den här veckan då. Idag. Allra senast i morgon.

Lurvigt

Söndagen kommer att ägnas åt tuktning av olika slag, mer eller mindre frivilligt. Trädgården har fått tokspel av de senaste dagarnas omväxlande regn och sol och är nu minst sagt frodig. Lördagen ägnades åt att inte göra något mer substantiellt än att läsa ett par böcker av det lättare slaget, ta en tupplur, titta på när barnen spelade x-box och ta en träningssväng på cykel, så är det en del tukt av min självdisciplin som måste göras också.

...och slutligen ska barnen klippas. De ser ut som wookies. Minst sagt lurviga.

Hur det sedan går, ja, det är svårt att säga, för jag har redan ägnat alldeles för lång tid av morgonen åt att  försöka lösa den här rebusen:

Kan du?

-----------------------------------------------------------------------------

Ja, svaret blev till sist: "Before I'll fuck you, are you 16, cutiepie?"

B four alfa Q, R U 16 Q T Pi... (insåg från början att det skulle bli något åt det perversare hållet, men var tvungen att lösa den ändå)

Till sist, bildbevis på supermånen också.

Supermånen

På söndag natt får vi en ny supermåne att titta på om vädret är klart. Sist det hände (vad jag kommer ihåg) var det i mars månad och det var fortfarande massor av snö på marken. Alltså var det dagsljus hela dygnet runt. Vi var ute på natten och tog bilder. Den första är från då månen steg upp:

...och den andra är från klockan 3 på natten, tagen med en slutartid på två minuter:

När jag bodde inne i stan märkte jag aldrig särskilt mycket av fullmånen, men här ute på landet är kontrasten mellan fullmånenätter och andra otroligt stor. Inte bara blir det en väldig skillnad på hur ljust det är i huset, utan det rör sig mycket mer utomhus. Nattaktiva rovdjur har festnatt och då måste bytesdjuren röra på sig de med. Det är rena autobahn genom trädgården. Undrar om vi fortfarande har det där vargparet kvar i närheten, förresten? Vore kul att se dem på natten.

Planen för helgen blir i alla fall att försöka sova lite extra i förväg, och blir det för ljust på söndag natt så tar vi ut teleskopet och får en närmare titt på den där supermånen. Och kameran får följa med också.

Lite synd att vi inte köpt en kopplingsanordning som finns till kameran, så man kan använda teleskopet som objektiv. Det hade varit perfekt till söndag natt. Nåja, påminn mig till nästa supermåne, är ni snälla!

Gone to buy shoes

Istället för att skriva "Gone Fishin' " och klistra in en liten bild på en man med ett metspö, så tänker jag helt enkelt leda med den rubriken. Idag ska jag istället ägna mig åt något jag inte gjort på ett bra tag pga självpåtaget shoppingförbud.

Jag ska köpa skor.

Eftersom jag nu tycker jag är lämpligen avgiftad från idiotköp har jag också redan på förhand bestämt mig för modell, märke och prisläge.

Men det betyder förstås inte att jag inte kommer att prova en hel del annat.

(Jag letar hur som helst efter något i den här stilen)

Som avslutning på inlägget vill jag också bara säga att nästa person som nämner:
a) Anton Hysén
b) Hans rumpa
c) Hans sexuella läggning eller förmåga på dansgolvet

kommer jag att kasta sten på a la Monty Pythons Jehova-sketch.

Kom och köp!

Appropå inlägget tidigare om Stevia, så hittade vi ganska snabbt en sida som sålde alla sorters fröer av det mer ovanliga slaget. Vi beställde till exempel en laddning Echinea Purpurea och kan alltså så småningom göra egen echinagard. "Allt" man behöver göra är att laka ur kronbladen i sprit. Får man inte till blandningen exakt, så kanske det i alla fall blir lite roligare att vara förkyld.

Hur som helst. I frökatalogen, under "mest köpta" hittade vi den här lilla växten:

Jodå. Det är helt vanlig brännässla.

Vad är det för människor, som i detta land med allemansrätt känner att de måste ODLA denna växt?

Om det är någon som känner sig skyldig, så hör av er. Det är gratis självplock på nässla hemma hos mig.

P.s. Man kan göra sallad på kvickrot också. Den är gratis den också.

Pucko-TV

Jo, jag har en del guilty pleasures när det gäller TV. Om jag hänger hemma och äter lunch tittar jag gärna på Project Runway eller Top Model. Det är som sockervadd för hjärnan. Färggrant, fluffigt och uppiggande. Eller också tittar jag på folk i England som tävlar om att få visa upp sina trädgårdar. Det är något fint i att se människor trimma plattkanterna med nagelsax.

Men på senaste tiden har stora delar av programtablån förvandlats till någon sorts kollektiv emotionell spya. Dokusåpa efter dokusåpa dyker upp, där det enda målet är att få folk att erkänna vilken bedrövlig röra de ställt till av sin ekonomi/sitt förhållande/sin kropp/sitt hem. Sedan ska deltagaren gråta riktigt ordentligt, och programledarna ska utföra någon sorts amatörpsykologi, och så kommer produktionsbolaget in med en stor lastbil full med pryttlar och bygger om och fixar till och städar och säljer...

Två, tre månader senare följer kvällspressen upp med intervjuer som avslöjar att paren gått isär, husen har brunnit ner och firman har kursat.

Det kanske är lika bra att införa Hunger Games på en gång. Jag tror det konceptet skulle ge höga tittarsiffror redan i morgon dag. Medieklimatet är definitivt redo. Istället för programmet "Älskling, du har blivit en tjockis!" kunde titeln vara till exempel: "Älskling, banta eller jag skjuter dig!" Istället för 100 000 på slutet, så får den nedbantade partnern överleva. Eller istället för "Du är vad du äter" kunde man införa "Du får äta det du dödar" och skicka ut ett par tröstätare i skogen med varsin slangbella och ett eldstål.

Jo, jag förstår att det är någons sorts motrörelse eftersom en hel del TV-produktioner har blivit så fantastiskt bra. Det började någonstans med dramaproduktioner som Band of Brothers runt 2000-2003 och efter det har många serier passerat sina storkusiner i spelfilmen med bättre manus, bättre karaktärsroller (speciellt för kvinnor) och minst lika bra scenografi och effekter.

Men ändå. Nu tar jag en TV-fri vecka eller två och tittar bara på sådant som kan ses på DVD:er. Åh, med undantag för Let's Dance, som barnen av någon anledning blivit besatta av och nu insisterar på att vi ska se tillsammans HELA FAMILJEN!!

Ska vi slå vad om vilken av kändisarna som nu ska vräka ut en bit privatliv i tidningen inför helgen så de kan skrapa åt sig lite fler sympatiröster? Sist var det Anton som var mobbare som ung och innan dess var det Läckbergs barndomstrauman...

Odla Stevia

Livsmedelsindustrin är intressant. Och med intressant menar jag förmodligen en av de mest kapitalspäckade och därmed korrumperade industrier vi har. Naturligt nog, eftersom vi måste äta. I västvärlden är det inte många promille av mänskligheten som har möjlighet att själva odla sin egen mat, utan födoämnen måste fraktas och förvaras och säljas. Det är alltså ett system som 100% av befolkningen måste förhålla sig till vare sig de vill eller inte.

Vi har funderat en tid på att börja odla den här örten hemma:

Ströflockel, eller Stevia Rebaudiana. Den är 400 gånger sötare än vanligt socker. Örten i sig liknar mynta och jag gissar rakt av att den alltså kan odlas här (där mynta växer snabbt som kvickrot).

Stevia godkändes 2011 för att användas som sötningsmedel i mat i EU. Ett stort framsteg på den punkten, eftersom det just nu förhärskande sötningsmedlet är aspartam, som bryts ner till t-sprit i kroppen. Det som bryts ner alltså, eftersom kroppen bara klarar att hantera en viss mängd aspartam/dygn. Resten stannar kvar. Stevia lämnar kroppen helt och påverkar inte heller insulinnivåerna i kroppen under tiden.

Man har gjort undersökningar som tyder på att Stevia jämnar ut blodsockernivåerna och sänker högt blodtryck, men inget har kunnat bevisas till fullo. I vissa länder som till exempel Japan har man ätit ströflockel som vi äter oregano hur länge som helst utan några negativa effekter.

Nu kommer vi då till problemet. Örten Stevia får inte säljas som livsmedel i Sverige och övriga EU. Den finns alltså inte att köpa i kruka bredvid rosmarinen och basilikan på ICA eller Hemköp.

Hur funkar då detta? Stevia är ju godkänd för användning i livsmedel? Nja. Stevia får användas som sötningsmedel bara om det är i form av en 95% lösning av steviolglykosider. Ett preparat/lösning som är patenterad. Patentet löstes samtidigt av två olika företag och ägs av dem. Man kan inte ta patent på en ört (Vem skulle äga detta? Evolutionen? Gud?) men man kan ta patent på en speciell lösning som tillverkas av en ört.

Så alltså får vi nu köpa Stevia som frö i kategorin trädgårdsväxt, som en pelargon eller en krasse eller en pansé (alla dessa går förresten också att äta om man vill) och äta själva. Kanske dela med oss till grannarna och byta bort på plantbytardagar.

Men sälja som mat? Nej, det går inte.