tisdag 30 april 2013

Bara för mig

För första gången i år har jag känt mig verkligt inspirerad att skriva en text bara för att en karaktär knackade på i hjärnkontoret och bad om uppmärksamhet. När det händer, det där ljuvliga, när man måste sätta sig ner och skriva berättelsen, och fingrarna knattrar över tangentbordet snabbare än snabbt för att man ska hinna med att få ner allting - när mans skriver för att man inte har en aning om hur berättelsen ska sluta och det enda sättet att ta reda på det är att skriva klart... ja, då får alla andra i familjen lämna plats.

Det här är den tid jag måste ha.

Lika bra att utnyttja Valborgsmässoafton på samma gång med allt skrock som finns runt den. Det kan bli en kreativ afton efter risbränning och korvgrillning. Och det har redan regnat, så:

"On Walpurgis Night rain
Makes good crops of autumn grain,"

Vilket låter bra. Sedan finns det som vanligt en massa kärleksskrock runt den här kvällen. Nyss läste jag att om man är singel och kvinna, så ska man sova med en strumpa på. Nästa morgon ska man hitta ett hår i tån på strumpan, och ens tillkommande ska ha samma färg på håret som det strået.

Trevlig Valborg

måndag 29 april 2013

Stolt på rätt sätt?

Den här våren har jag varit lycklig nog att få vara på två utvecklingssamtal där lärarna öst beröm över mina söner till den grad att det nästan blev lite genant. Jag hoppas förstås att jag kan komma ihåg den här våren när jag får hämta samma grabbar efter deras första fylla - men nu ska vi inte grumla ögonblicket. Jag är väldigt stolt över dem. Inte bara för att de gör bra ifrån sig med skolarbetet utan också för att de är så bra vänner till andra barn.

Redan från att barnen föddes har jag varit rätt medveten om att mina prestationer är skilda från barnens prestationer. Man kan inte ta åt sig cred för sina gener. Det är något jag alltid avskytt och något som (de som jag anser vara) dåliga föräldrar alltid gör. Ni vet, de som alltid dyker upp i samma stund som barnet vunnit något pris eller blivit känt eller tjänat en hel massa pengar eller fött sju stycken otroligt fina egna barn - och tar åt sig äran för allt trots att de inte på något sätt varit positiva uppfostrare. Ofta tvärtom. Usch.

En sådan förälder vill jag inte på villkors vis bli.

Men får jag vara lite stolt över mig själv ändå? Ett tag till?

Det här med ett bra föräldraskap är något som jag och min man lagt ner mycket, mycket tankemöda och tid på. (Något jag kan trösta mig med när jag som 70-åring äter kattmat pga taskig pension.) Vi har tragglat och  fixat och uppmuntrat och haft tålamod och kramat och läst och byggt och pysslat och sagt att det är okej att gråta och väckt mitt i natten för att titta på stjärnor och gjort experiment med alla oljor och vinägrer som finns i köket och byggt kojor och tagit hand om djur och gått på museum och badhus och cirkus och spelat instrument och suttit på innebandyträningar och herregud...

En liten klapp på axeln på mig själv kanske? En liten stund till?

Från och med nästa år ska jag sluta. Jag lovar. För mina barn "kan själva".

söndag 28 april 2013

Mätta barn eller principer?

Kommunalstrejken är avblåst och jag kan lägga undan kylväskorna jag plockat fram om-och-utifall det var matpaket som gällde i skolorna från och med i morgon. I vår kommun var det nämligen så att det var alternativet till skolmat om strejken hade inletts. Beslutet motiverades med argumentet att man från kommunens sida inte ville mildra effekterna av strejken genom att mata dem (med den mat de har laglig rätt att få i skolan). Ni har säkert följt debatten.

Egentligen spelar det ju ingen roll vilka argument man använde. I slutändan, när det gäller barn och gamla och deras så är det i alla fall någon som packar matlådorna. Vanligen en kvinnlig släkting till de berörda gamla eller unga. Jag ser mig själv som ganska principfast, men jag hade ändå inte skickat barnen utan mat till skolan. Däremot övervägde jag att helt enkelt bryta mot skolplikten och hålla dem hemma om det var så att det hela blev långvarigt.

Mestadels av den anledningen att det hela innehöll en hel del fulspel i media från båda sidor, medan det kändes som om båda parter var medvetna om att "någon" i alla fall skulle ordna upp kaffet till gamlingar och maten till dagis och städningen av klassrummet om det blev för illa. Om jag hade haft en gammal senil släkting på ett drabbat äldreboende, så inte sjutton hade jag låtit den personens tillstånd förvärras av ren princip? Nej. Jag hade ordnat om mitt jobb så att jag tre gånger om dagen åkt dit med mat. Självklart.

Det är alltid någon som får sopa upp efter en konflikt. Men de sista åren har det väldigt sällan varit någon av de stridande parterna.

fredag 26 april 2013

Väldigt, väldigt vuxen

Ibland slår det en så oerhört tydligt att man efter många tveksamma år uppnått den där åldern då man är vuxen med stort V. Som när man gör lunch bara till sig själv men ändå tänker "Jag ska nog ha lite mer grönt på den tallriken" eller då man pratar med någon telefonförsäljare och inser att man har alla sina försäkringsuppgifter klara i huvudet.

Idag fick jag en sådan insikt igen. Vännen T. som jag känt i... eh, 23 år ringde mig mitt i sammanställningen av papper till deklarationen (så jag svarade glatt). Största delen av vårt samtal gick åt till att diskutera om det var moraliskt rätt eller fel att skicka med barnen matpaket till skolan nästa vecka om det blir strejk och om det betyder att man tar sida för en av parterna i konflikten.

Inte en enda gång under samtalet pratade vi om något av de vanliga sakerna som a) skvaller om bekantskapskretsen, b) sex eller c) mer eller mindre attraktiva män. *

Någon nytt sorts rekord, tror jag.

Dags att hitta på något riktigt barnsligt och motverka den där vuxenheten.

* Okej, vi pratade faktiskt i kanske en halv minut om en man i bekantskapskretsen som hittat ett nytt namn till sina genitalier, men det var något som vi egentligen inte ville uppehålla oss vid. Män som kallar sitt könsorgan för Nasse - det är fan inte okej - det var endast det vi ville etablera. Varför GÖR ni sådant, män??

torsdag 25 april 2013

Bor du i en glad stad?

Igår kväll var jag på en mycket intressant föreläsning med professor Charlotta Melander. Den handlade till största delen om varför människor väljer att bo där de bor. Även om Melander är professor i företagsekonomi, (tycker jag) så handlar hennes forskning i mångt och mycket om något som är så svårt att kvantifiera som: lycka.

Kort och gott så flyttar folk dit de tror att de kan bli lyckliga, och deras beslut har inte så jättemycket med att göra var de tror de kan få jobb. Jag trodde kanske att just jobbet skulle prioriteras högre än det gjorde - men nej. Melander hade till exempel frågat sina studenter under tio års tid "Om du skulle få precis det jobb du är utbildad för, för precis den lön du vill ha, med total anställningstrygghet - men du är tvungen att flytta till Kiruna - skulle du ta det?" En enda student på tio år svarade jag på den frågan. Resten ville flytta till någon rolig stad, någonstans där det fanns ett intressant nöjesliv, mycket folk som var ute och rörde på sig.

Och visst ändrades kriterierna något längre fram i livet - men de var ändå ganska lika. Vi vill, till största delen bo någonstans där folk är ute och rör på sig och gör saker, aktiverar sig. Det ska också vara ett vackert ställe, ett tolerant ställe med många olika sorters människor, ett tryggt ställe, där man känner sig säker och har möjligheter till att jobba, att utbilda sig och att uttrycka sina åsikter.

En av anledningarna till att det blivit så viktigt med allt detta är förmodligen för att vi jobbar så lite nu. (Jo, jag menar det) På en hel livstid, från födsel till död, jobbar vi bara 9% av den tiden, och siffran minskar. Sådär en 30% sover vi, och 50% är fritid. Resten är skola och lite annat blandat. Bara 9% på jobb. Det chockade mig faktiskt lite.

Hur bor ni, förresten? Bor ni på en lycklig plats?

Här ute på landet tycker jag att jag har en plats som fyller rätt många av kriterierna. Det känns vackert och säkert och fritt - men lämnar jag inte gården så träffar jag inte fler än min egen familj och kanske någon granne. Däremot har vi aldrig tråkigt. Det finns 1 000 000 saker att göra och de flesta av dem är rätt kul. När jag bodde inne i Köping kände jag mig rätt nöjd, men något begränsad. De saker man gör involverar ofta samma människor eftersom det är en liten stad. Det räcker att gå på krogen tre helger i rad så har man träffat typ...alla. Men på nära avstånd finns större städer man tar sig till på en halvtimme-fyrtio minuter. Och där har jag jobbat, pluggat, handlat och festat mer än hemma i min egen stad.

Vacker - nä, staden jag bor i är inte så vacker. Nöjeslivet är nja och affärsutbudet nja. Den som lever får se hur det kommer att utvecklas.


onsdag 24 april 2013

Swedish people love their fika

Den här texten sägs komma från en amerikansk utbytesstudent i Sverige, och den har cirkulerat ett tag på nätet:








(Klicka för att förstora)














Sammanfattningsvis så tycker denne person att svenskar: Mestadels har svarta kläder, tycker Zlatan är Gud, talar bättre svenska än amerikaner gör, klär gärna upp sig då det är fest, stirrar alldeles för mycket på folk, tycker om friluftsliv och är oförklarligt förtjusta i Kalles kaviar, snus och innebandy.

Och så älskar vi fika. Som i den amerikanska versionen blir översatt till: Coffee and a sweet treat.

Det var gulligt definierat. Och precis vad det är dags för just nu.

tisdag 23 april 2013

Throw shit away-day

Ni får verkligen hålla i er nu - men igår kastade jag en hel kasse full med skor. Om jag räknar med sista utrensningen jag gjorde inför vintersäsongen så är jag nu nere på en 30 - 35 par. Bara.

Jag försöker verkligen rensa ur en massa prylar ur huset i år. Sönerna har passerat den där magiska gränsen när stora mängder plast kan fraktas ut ur huset. Som spadar, hinkar, uppblåsbara djur man kan hoppa på och så vidare... de är inte intresserade längre. Sandlådan har jag skottat ur och kommer i år att göra om den till planteringslåda för paprika.

Men jag har än så länge inte haft en riktig throw-shit-away-day. En hel dag när man åker i skytteltrafik till miljöstationen och bara vräker ut skräp. Jag inser att det här mest är ett problem för dem som har hus eller gårdar med alldeles för mycket lagringsyta - man sparar i onödan. Men problemet i år är mestadels att vädret inte samarbetar. På grund av en konsult som inte lyssnade så himla bra, och tog till för snålt med dränering och brunnar när nya soptippen byggdes, så blir den konstant översvämmad. Man kommer helt enkelt inte in till den. Förra året körde en bil fast i vattnet och blev förstörd.

Idag har det inte regnat så mycket - istället blåser det storm. Inte heller läge att dra en kärra med skräp. Man vill ju inte halshugga någon stackare med en ivägblåst planka eller så.

Så det blev ingen throw away-dag. Det blev en blow away-dag istället. Så nu har vi fått grannens skräp också.

måndag 22 april 2013

Start-stopp-start-stopp

En viktig livsregel att följa: om något verkar alldeles för krångligt från början, fortsätt inte. Åh, jag vet, vi är inte uppfostrade att reagera så. Vi ska kämpa och kämpa så det verkligen KÄNNS när vi till slut får det vi ville ha.

Äh.

Nu har jag just fått reda på att efter allt jäkla krångel jag haft med att komma in på kursen i Stockholm - så kan jag i alla fall inte göra klart den i år. Nä. Det går inte få ihop mina 1900-talskurser med mina 2000-talskurser. Så nu har jag att välja på att antingen gå om två år (!) eller vänta till VT-2014 och gå klart det hela på min gamla högskola som i och för sig ligger 10 mil närmare.

Så det lutar åt att jag skriver klart min uppsats på egen hand och sedan bara "sitter på den" i ett halvår tills jag kan lämna in den.

Och sedan har jag ändrar livsfilosofi från "Kämpa på!" till "När det är rätt, så är det lätt". Om något känns överdrivet svårt så tänker jag helt enkelt välja en annan väg istället för att bara fortsätta på ett sätt som inte funkar.

Det klurigaste i sammanhanget är just nu att fylla det tidshål som Stockholmspendlingen skulle ta med något vettigt. Det irriterar mig ju att jag sagt nej till en hel del uppdrag för att få tid att göra den här kursen.

Håll tummarna för att jag hittar något lätt, roligt och välbetalt.

För är det krångligt måste jag ju tacka nej.

Enligt den nya livsfilosofin.

söndag 21 april 2013

Kick-off, tågsläpp, grävmaskiner

Oj, det här var en lång söndag. Känns det som. En av orsakerna är kanske att den långa söndagen föregicks av en lång lördag som avslutades med en kick off för bokcafépersonalen. Vi samlas ju i april varje år för att dela upp oss i grupper och laga mat. I år var menyn som följer:

Förrätt: crostini med tre olika toppingar, bl.a rökt lax med pepparrot + champagne

Varmrätt: oxfilé från Åsby kött och vilt (de har kossorna bakom affären, typ), potatisstomp med vitlök, kaffesås och senapsreduktion, syltad rödlök, gröna bönor, kantareller och späda morötter. Italienskt rödvin.

Efterrätt: champagnesorbet med limemarienerade jordgubbar och flarn.

Det dög. Kan man säga. Här ser ni ett par av rätterna på bild, tack vare Linda som alltid är snabb med mobilen:

 

Trots den sena kvällen var jag tvungen att åka på jobb redan klockan nio i morse. Ett av jobben var att titta på ett "tågsläpp" - vilket är princip museijärnvägarnas inledning på turistsäsongen. Jag har bland annat lärt mig att delar av livbåtsutrustningen på Titanic tillverkades i grannbyn och transporterades på den järnväg som jag alltid cyklar bredvid på min landsvägstur. Who knew? (och jag vet inte hur positivt det känns, livbåtarna på Titanic - tveksam funktion).

Sedan var det ju fint väder också, så maken har äntligen fått provköra nya "älskarinnan" - hans grävmaskin. Hon har till och med blivit vaxad. man får ju förstå att han föredrar sådan sällskap. Själv rakar jag ju bara benen.

fredag 19 april 2013

Ett jäkla liv

Jag har en fågelsjö utanför fönstret.

Nej, jag har inte flyttat. Det är bara blött, blött, blött utanför. Och eftersom våren har varit så seg i starten så har vi inte hunnit gräva alla de där dikena som vi var tvungna att köpa en grävmaskin för att åstadkomma.

Förekomsten av kanadagäss, sångsvanar, måsar och tranor direkt utanför fönstret gör att det nu, från soluppgång till solnedgång är ett sådant fruktansvärt liv att det känns vilsamt att åka in till stan och lyssna till trafiken.

Samtidigt är det riktigt häftigt. Igår stod jag fem meter från fyra stora tranor. Wow, de är rena dinosaurierna på nära håll. Plötsligt började jag tänka på alla de där skyltarna utanför strutshagen på zoo. De kan hacka hårt, de där pippierna...


torsdag 18 april 2013

Om en bloggträff

Igår hade jag en dag helt i böckernas tecken och jag måste säga att jag är mycket nöjd med min onsdag. Jag började med en träff med min handledare (i litteraturvetenskap då förstås) på Stockholms universitet för att få koll på metodiken i arbetet jag gör nu - mycket trevligt och produktivt. Sedan fortsatte jag in till gamla stan  för att gå på Sci-Fi bokhandeln (där jag skulle kunna bo om det inte vore för alla rollspelare...) och satt sedan på ett café och läste dagens bokskörd fram tills dess att det var dags att gå över till Riddarholmen och bloggträffen på Nordstedts förlag.

Om vi nu bortser från det faktum att vi blev bjudna på plockmat och bubbel, bortser från att det alltid är kul att hänga med sina "peeps" (bokbloggande, skrivande, litteraturvetande och sträckläsande kvinnor), bortser från att Hanna Widell var en bra moderator, bortser från att vi fick goodiebags med böcker och choklad (som sagt - my people) och bortser från att Nordsteds förlag i princip är helgad mark...

- om vi bortser från allt detta -

...så var det en riktigt bra diskussion som i sig hade varit nog motivation för att spendera ett par timmar med att ha den.

Det är så givande att få höra om hur olika kvinnor läser samma text.

Ämnet var ju erotiktrenden i litteraturen idag. Fifty shades, osv. Jag tror de flesta av oss var ganska eniga om  att 1) det inte är en ny trend och 2) att det dyker upp en ny variant för varje ny generation kvinnor och 3) att Fifty shades m.fl. inte är erotiskt litteratur i sig utan böcker med mycket erotik i. Det som kanske är den största skillnaden just nu är hur den säljs - inte i Harlequinstället litegrann i skymundan, utan på pride-of-place längst fram i alla bokhandlar. Att stora och respekterade förlag ger ut den sortens litteratur gör ju att den helt plötsligt är legitim att diskutera öppet, och var som helst. Den öppna diskussionen ger på något sätt genren existensvärde.

Sedan uppskattade jag ett sidospår som i princip handlade om hur långt man får sträcka fantasierna - i de här böckerna så är ju männen superpotenta och alltid redo, kvinnorna smälter ständigt av åtrå och får multiorgasmer bara någon petar på dem - miljöerna är fantastiska, det är aldrig någon som fryser eller är dåliga i magen eller har en jäkligt äcklig finne eller så... man förstår ju att sådant är fria fantasier. Som en av kvinnorna från marknadsföringsavdelningen anmärkte, så säljer socialrealistiskt fulsex "sådär".

...men idag i amerikansk kvinnolitteratur framför allt, så har man antingen inte sex före äktenskapet eller också så har man det mycket präktigt med kondom på. Det är ett himla prasslande med små foliepaket hit eller dit.

Blir inte det lite kluvet? Om man lika gärna fantiserar om en man med oändlig potens och en egen helikopter, kan man inte då bara fantisera lite längre och lägga till a) ren från könssjukdom och HPV och b) så gott som steril. Problemet löst?

Eller?

Som alltid är problemet - var går gränsen mellan fantasi och verklighet? Och finns det någon sådan som är giltig för alla?

tisdag 16 april 2013

Kan du lära dig att vara rolig?

Under våren har jag ett par gånger fått mail om Stand up-kurser för företagare. Det är tydligen senaste grejen. Det ska vara mycket utvecklande. Och så.

(här är bild på kursledaren Lasse Nilsen)
















(Jag tycker litegrann att det ser ut som om han just blivit skjuten. Men vad vet jag.)

Jag kan se värdet i det hela. Komma ut ur sitt skal, lära sig ta kritik och häcklande, se sitt liv ur ett annat perspektiv.

Men kan man verkligen lära sig att vara rolig? Jag tror faktiskt inte det. Jag är hyfsat snabb och rätt barnslig, så visst, jag kan få till det. Men jag är inte en naturlig komiker. En del människor vi umgås med kan berätta en historia på ett sätt som är så roligt att man skrattar tills man nästan kräks. Men om samma historia ska berättas av nästa person - inte roligt alls.

Ett tag var jag litegrann besatt av att titta på avsnitt av Inside the Actors Studio, och alla stora humorskådespelare som Robin Williams och Steve Martin osv. håller ju med om att det inte egentligen är något som kan föras vidare eller läras ut. Antingen har man det - eller också inte.

Jag har märkt ganska ofta att vi har ett barn av varje sort. Den äldste är smart och har humor, men den yngste är en riktig liten entertainer helt ofrivilligt. Folk har alltid reagerat på honom med skratt. Ända sedan vi gick på babysång och han plötsligt började imitera en kyckling under en sång (sådant en god mor borde ha filmat för det var verkligen hysteriskt kul).

Han har inte ärvt den talangen av sin mor i alla fall. Jag vill helst inte underhålla - jag vill bli underhållen.

måndag 15 april 2013

Helgen som försvann

Städa, städa varje...måndag?

Jag vet faktiskt inte vad som hände med helgen - ena sekunden var det förra veckan och nu är det måndag. Ingen helg däremellan. Inte för mig i alla fall. Jag satt kedjad vid datorn nästan konstant och lät huset förfalla runt mig. Barnen var hos kompisar eller satt och spelade och maken tog vad han kallade för hälsobringande tupplurar. Okej, då.

Så idag gör jag två veckors fredagsstädningar på en regnig måndag och tycker det är rätt okej.

Jag försöker också läsa ikapp alla nyheter jag missat under helgen, men det är inte helt lätt att hitta något vettigt i nyhetsflödet idag. Carola hade för stark fläkt så klänningen höll på att blåsa av, någon med samma efternamn som en kontroversiell skidåkare har åkt fast för knarkbrott och hemmavid har folk slagits på krogen.

Bara icke-nyheter idag, alltså...

En av de mest lästa nyheterna idag i landets största nättidning var en jämförelse mellan en Barbiedockas mått och en verklig kvinnas mått där man kom fram till att Barbie inte är en riktig kvinna.

Men se, det var väl använd tid, det. Och två minuter av mitt liv som jag aldrig mer får tillbaka bortslösade på den genomläsningen. Man lär sig aldrig.

Tillbaka till skurhinken.

lördag 13 april 2013

Inredning och utredning

Mälardalen har antagit fyra nyanser av brunt. Det ser för jäkla trist ut utanför. Gräsmattorna är brungula och översvämmade av små sjöar av brunt vatten. Åkrarna är bara matt bruna och geggiga, där de inte förvandlats till någon sorts fågelträsk. Det här är verkligen den fulaste tiden på året. Det är väl därför man blir  så himla lyrisk när träd och buskar äntligen visar lite grön knopp.

Jag undrar om bristen på färg ute påverkar barnen lite. I morse ställde sig sexåringen mitt i vardagsrummet och sa "Det är för lite FÄRG i det här rummet. Det är mest vitt på väggarna."

Väggarna är onekligen vitmålade, eftersom jag tycker det är så mycket trä, och en massa bokryggar och elektronik som bidrar med färg att det skulle se konstigt ut med låt säga klarrött på väggarna. Men yngste sonen tyckte annorlunda. Och han är egentligen den som har bäst koll på färg och form i familjen, liten eller ej. Han har alltid kunnat rita och pärla och pyssla ihop färger så det blir snygga former och mönster.

Kanske han skulle bli hemmets inredare extraordinaire?

Kanske vore det jättekul att bo i ett sådan hus?

Vi tittade lite gemensamt på hus som han tyckte var "extra fina". De såg alla ut ungefär så här:

















 

Med sexåriga inredare så vore det nog svårt att känna sig deprimerad över sin omgivning, det är ett som är säkert.

torsdag 11 april 2013

Vårtecken

Jo, visst ligger fortfarande snön kvar på norrsidan av huset - men den krymper. Idag har jag mellan skrivarvarven varit ute och letat vårtecken. Eller letat och letat, nu radar de upp sig så inte ens jag kan undvika att se dem. Här kommer de, kortlistade för er bedömning:

1) Snödropparna är uppe på södersidan.

2) Svärfar har sågat all veden. I år har han packeterat i vedsäckar (visste ni att det går trender i vedförvaring också? Jaså inte?) och det ser ut som mer ved än någonsin. Åtta SJ-pallar med två meter höga säckar på. Det blir ju bra om istiden skulle råka infinna sig.

3) Vårkläder på rea i affärerna. Man kan ju inte räkna det som vår när de första vårplaggen hängs UPP - för det brukar ju ske veckan efter jul... men då första rean går... Jag försökte förresten bryta mitt köpstopp idag och handla mig något nytt - men det gick inte. Jag får ta tag i det nästa vecka. Möjligen.

4) Den officiella lottningen av matlagningsgrupper till bokcaféets kick-off är gjord. För dem av er som inte hört det förr så brukar vi träffas innan cafésäsongen startar och laga mat i en förrätts- varmrätts- och en efterrättsgrupp. Sedan blir det gemensam middag med...äh... en del dryck. Vi lottar alltid grupperna eftersom några av oss är riktiga "foodies" och några av oss kan inte koka vatten utan recept. Förra kickoffen resulterade i att alla män hamnade i samma grupp så i år övervakades lottningen av kontrollanter.

5) Det är 5-kronestora blad på jordgubbsplantorna i växthuset och paprikafröna har grott i väntan på utplantering.

6) Två sångsvanar passerade över huvudena på mig och äldste sonen i morse när vi skulle till skolan.

Det är väl vår, då.

måndag 8 april 2013

Kurser som Åsa borde gå

Det är väl himla underligt - hela eftermiddagen har jag suttit som klistrad framför datorn och med extrem möda endast fött fram cirka tre stycken text! Sedan öppnar man bloggen och orden rinner till på samma sätt som när man skakar liv i en fot som somnat. Det pirrar och sticker av formuleringar som absolut inte trängde sig på direkt för fem minuter sedan. Hjärnan har skakat loss, helt enkelt.

Så jo, jag skulle kunna skriva ett ganska vasst och smart inlägg just nu faktiskt. Men jag tror jag måste spara på energin en aning och istället göra det inlägg jag tänkt från början:

Jag tänkte beskriva de kurser jag verkligen borde gå i samma stil som "Asta" och "Tråkis" och några fler har gjort.

Jag borde till exempel gå en kurs i hur man klipper rakt. Jag antar att den borde ligga på förskolenivå, men jag måste ha missat den. Jag vet inte varför jag, vid nästan 39 års ålder, inte kan följa linjen när jag klipper.

Jag borde också gå en kurs i hur man städar så det blir RIKTIGT rent och inte bara rent nog. Så där som mina mostrar alltid städade. När de vårstädat huset så var det rent i veckor efteråt, typ hela vägen fram till midsommarstädningen. Om jag vårstädar så är huset rent i en timme. Två om jag har tagit i litet.

Förmodligen borde jag också gå en kurs i schlagerkunskap och fotbollsregler. Båda sakerna tråkar ut mig något så oerhört att jag vill gråta varenda gång de nämns. Och varje gång jag får höra att det kostar 2 miljoner varje gång man byter ut gräset på FRIENDS arena så vill jag skaka mina nävar mot himlen och vråla i raseri över mänsklighetens dumhet - meeeen det verkar ju som om folk i allmänhet tycker det är ganska kul att titta på sådant. Fotboll alltså. Och schlager.

Jag borde förmodligen lära mig att orientera också. Förbättre mitt lokalsinne, speciellt inomhus. Ni vet hur folk kan sitta inomhus och peka ut vart en byggnad finns på utsidan fast de inte kan se den? Det kan inte jag.

Okej, tillbaka till den seriösare texten! Godafton.

p.s. Självklart kommer jag att ta en paus klockan 8 och titta på Game of Thrones. Jag har väl inte torkat ihop alldeles, heller.

söndag 7 april 2013

Skratta åt det

Jo, nu ligger jag ju illa till. På fredag var det meningen att jag skulle skicka ett antal mycket välformulerade, vetenskapligt stringenta sidor till min handledare - gärna typ 40 - och hittills har jag av dessa skrivit: 0.

Det beror förstås på febern. Efter fyra dagar så känns det som om det brunnit i huvudet på mig på riktigt. Bara aska kvar. Det här är väl första dagen jag typ kunnat förstå mig på fjärrkontrollen. Jag HAR dock läst ut hela Fifty Shades-trilogin och första delen i Crossfire-trilogin. Jag har med andra ord fått i mig en så stor mängd tråkigt skriven erotika att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna känna mig upphetsad över något i den genren. Trist.

Jag varnade ju min man på förhand att detta extensiva läsande förmodligen kunde leda till direkt motsatt effekt på mig än vad han säkert gick och hoppades på - men just nu så verkar han inte sörja så mycket över det.

Han är i det där "Ni tjejer skulle veta hur det känns när en kille blir förkyld..."- stadiet. Totalt risig. Nästan humoristiskt risig. Man ska ju inte skratta åt sjuka män, men alldeles nyss satt han i soffan bredvid mig som något hämtat ur Resident Evil, nyste en jättenysning och återgick sedan till zombiestadiet.

Efter kanske tjugo sekunder vänder han huvudet (långsamt) mot mig och säger:

- Jag tror jag hade ett tuggummi nyss. Undrar var det tog vägen?

Vi har inte hittat det än. Vi arbetar nu efter teorin att han antingen sög ner det i en lunga eller sköt fast det i pälsen på en av katterna.

torsdag 4 april 2013

White walker

I vanliga fall tycker jag det är jättebra att vi får in stora mängder klart dagsljus i badrummet. Den stora spegeln över handfatet är fenomenal. Man kan se minsta lilla oplockat hårstrå.

Men just idag så höll jag på att skrämma livet ur mig själv. Ur spegeln stirrade något likblekt, rynkigt, med oredigt hår tillbaka. Det enda utmärkande draget var ett par lysande blå ögon ur insjunkna, mörka hålor. Jag trodde fan det hade smugit sig en white walker från Game of Thrones in i badrummet.

Och så var det bara jag.

Men jag är bättre på insidan, så om någon dag kanske jag har ork nog att förvandla mig tillbaka till något som kan existera bland de levande. Smink kan dölja mycket:


onsdag 3 april 2013

Referenslitteratur

Efter tre dagar med över 39 grader i feber så känner jag mig inte särskilt het. (ha, ha...) Jobba på antingen mastersuppsats eller bokföring har inte kommit på fråga. Möten har ställts in, eftersom jag inte vill smitta någon med vad det nu är vi har. Förmodligen böldpest.

Men idag fick jag i alla fall en hög referenslitteratur i brevlådan, inför den där träffen med bloggare på Nordstedts:
















Den översta boken är alltså från den nya stjärnan på erotikhimlen. Sylvia Day. "Håll nu ett öppet sinne" sa jag till mig själv. "Du kanske kommer att tycka den här boken är skitbra!"

Så här lyder baksidetexten:

Han var vacker, farlig och väldigt het. Jag drogs till honom som jag aldrig hade dragits till någon tidigare. Jag längtade efter hans beröring som om den var en drog, trots att jag genast förstod att han skulle göra mig olycklig. Jag försökte undvika och avspisa honom. Med tanke på min historia hade jag inte plats för en man i mitt liv. Men han såg hur mycket jag ville ha honom och det utnyttjade han lätt...

Gideon förstod. Han hade sina egna demoner. Och vi skulle bli varandras speglar, reflektera varandras värsta mardrömmar... och drömmar. Hans kärlek förvandlade mig, och jag bad om att det förflutna inte skulle förstöra allt...

Okej.

Jaha.

Förresten har min hostmedicin morfin i sig, så jag ska gå och ta lite mer av den och se om det kan hjälpa mig att åstadkomma epoché. Återkommer.

tisdag 2 april 2013

Fjärilspremiär

Det viktigaste jag har att berätta idag är väl i princip att jag sett årets första fjäril. En sådan här:

















... lite lätt förvirrad mot söderväggen på vårt hus.

I övrigt gör jag mitt allra bästa för att underprestera. Jag har haft alldeles för hög feber två dagar i rad. Det händer nästan aldrig att jag blir så sjuk att jag inte kan åstadkomma något vettigt - jag brukar bara behöva hålla mig hemma för att inte smitta andra. Men den här gången har jag knappt orkat tänka.

Återkommer snart med något lite intressantare att säga. Eller i alla fall något annat.