torsdag 31 juli 2014

Altered books och höstens läslista

Sommaren har rusat genom mitt liv som ett godståg i år. Det är redan dags för de två sista öppetveckorna på bokcafeet, men jag kan till min glädje berätta att höstens läslista faktiskt är fixad, och den ser lovande ut. Här har ni den på bild, minus boken The Grandmothers, av Doris Lessing som förmodligen kommer med posten i morgon.

The Grandmothers av Lessing, är en novellsamling (som jag ju älskar) och som jag upptäckte bakvägen, genom att en av novellerna gjorts till film och manusförfattaren har även skrivit Atonement och Dangerous Liaisons. Filmen heter Adore (2013) och jag såg den för bara ett par veckor sedan. Den handlar om två kvinnor i 40-årsåldern som varit bästa vänner sedan barnsben. En sommar blir de förälskade i varandras söner och inleder ett förhållande med dem som varar i två år. Själva upplägget till berättelsen innehöll så många brott mot tabun att jag var sjukt imponerad redan från början, och det ska bli intressant att läsa mer om karaktärernas tankar, så man får svar på: Hur i helvete..?

Jag har väldigt stora förhoppningar på Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones också. 1300-tal, en ung, fattig mans resa mot lärdom och rikedom, katedraler och SPANSKA INKVISITIONEN!! (you never expect them...).

Sedan var jag ju tvungen att lägga till en Sann Historia Ur Livet, för det tycker jag ska vara med på varje läslista. Även tystnaden har ett slut handlar om den politiska ledaren Ingrid Betancourt som var fången hos FARC-gerillan i Colombia i sex och ett halvt år. Tror det är en sådan bok man max läser en gång, så den ska jag rotera tillbaka till cafeet sedan.

Jag förväntar mig en trevligare stund med Alexander McCall Smiths Det varsamma bruket av komplimanger, som jag valde på grund av titeln. Och för att jag gillar hans stil så väldigt mycket. Däremot har jag inga förhoppningar alls på Lyckan, kärleken och meningen med livet (det var den som hette Eat, Pray, Love i original och som gjordes om till dravlig film med Julia Roberts). Elizabeth Gilbert blev ju så sönderhypad att jag svor på att aldrig betala ett öre för den boken... men nu kom den ju in på bokcafeet, så jag ger mig på den då. Men som sagt. Inga förhoppningar.

En liten smula underbar av Dawn French förväntar jag mig vara en liten smula underbar och kul men inte superfantastisk. Väldigt brittisk, dock. Ett oprövat och osäkert kort är Kärlekens historia av Nicole Krauss, som kan bli en sådan där bok jag bara lägger någonstans och struntar i att läsa ut. Den verkar oerhört pratig och den sortens romaner är svåra att hålla ihop. Dessutom verkar den på ytan handla om en man och en kvinna som blir kära som tonåringar och sedan tillbringar resten av livet med att INTE vara ihop utan någon som helst rimlig anledning. Sådant brukar tråka ut mig.

Raka motsatsen kan vara Öm och Grym (Sweet and Vicious), där huvudpersonerna är smågangstern Henry Dante och den nyfrälsta Grace McClone som gör en roadtrip tillsammans för att undkomma bossen Honey Pobrinkis hejdukar. Udda existenser, stora problem och smart språk. Och sedan tror jag att Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist är ett säkert kort. Den blir trevlig. Den handlar om pensionärerna Tilda och Elinda som startar en postorderfirma för potensmedel. Kan inte blir något tråkigt med den boken.

Till sist vill jag bara visa, att om om verkligen inte gillar en bok så kan man göra andra saker med den än att läsa om den. Vi på bokcafeet har fått kontakt med en kvinna som heter Agneta Grahn, som som gör om böcker till konstverk, inredningsdetaljer och smycken. Så här:












Det är också en sak jag skulle vilja lära mig i höst.

tisdag 29 juli 2014

Inspekterat, inspekterat, exploderat

Den här tisdagsmorgonen började på ett sätt som varje kvinna ser fram emot. Ett besök hos gynekologen för den årliga inspektionen. Med risk att få ett inlägg som faller under taggen "too much information" så ska jag bara nämna att allt var i gott skick och att min doktor bara konstaterade att klimakteriet snart närmar sig en endaste gång. Så jag behövde inte gå ut och banka huvudet i vägen i åldersnoja efteråt.

På förmiddagen blev det mer intressant, för då hade bokcafeet livsmedelsinspektion med en kontrollant från miljökontoret. Allt gick bra, men oj vad noggrann den proceduren är! Jag blev matt och imponerad på en gång och tackade vår lyckliga stjärna att vi har ett par stycken oslagbara organisatörer/städare med i gänget. Jag tar ingen cred för den minutiösa ordning som råder på cafeet, men jag gör mitt bästa för att hålla nivån (allt gick mkt bra för oss även under denna inspektion ska tilläggas).

Under eftermiddagen blev jag sedan så inspirerad av all ordning att jag bestämde mig för att plocka ur allt ur skafferiet, slänga, torka, byta förpackningar och så där. Detta ordinära, standardstora skafferi.

















Och - presto! - efter tio minuter såg det ut som om en livsmedelsaffär exploderat över hel köket!















Så nu behöver jag er bekräftelse: det här är väl en normal mängd mat att ha i ett skafferi för fyra personer? Det ser likadant ut i era skafferier, va?

Och sedan har jag bara en sak att tillägga.

Om zombieapokalypsen kommer, så behöver jag i alla fall inte proviantera på flera månader. Det borde ju motivera all eventuell overkill. Eller hur?

måndag 28 juli 2014

Lifehacks x 3

Som jag lovade i helgen ska jag nu presentera tre stycken lifehacks - och som av ett sammanträffande nu när folk fått lön och alla reor är i slutspurtsläge, så handlar alla tre om saker som gör shoppinglivet antingen lättare eller billigare.

Nummer 1. Spionleken. Denna kanske funkar bäst för aktiva ungar, men å andra sidan är det just dessa som behöver leken. När man är i en mataffär så går tricket ut på att barnen ska försöka vara osynliga hemliga agenter hela vägen från ingången fram till frysdiskarna. De får inte upptäckas av den shoppande föräldern förrän då, men ska försöka smyga så nära som möjligt. Allt eftersom barnen tar större risker så kan det vara nödvändigt att lägga till en tregångers-regel: de får inte bli upptäckta mer än tre gånger. Resultatet blir att man har ett par stycken knäpptysta ungar som smyger som andar bakom en medan man själv strosar fridfullt mellan hyllorna.

Nummer 2. Varva säsongerna. Ju längre man våga vänta desto mer ekonomiskt blir det att handla utrustning som skidkläder, vinterkläder, sportutrustning och jackor. Man får inte årets allra senaste modell - men nu drar jag en vild gissning och antar att ingen som läser denna blogg bryr sig så fruktansvärt mycket om just det. Så idag har jag köpt en trekvartslång höstjacka från förra säsongen (Serious Sally). För 200:-





















Höstjacksselfie i 30-gradig värme. Jackan var på i kanske 20 sekunder.

Nummer 3. Bära kreativt. Om man vill ha händerna fria när man går i affärer kan man alltid bära sin kasse med valfria andra kroppsdelar.

I love that kid.

söndag 27 juli 2014

Sandormar och drakflygning

Det är en liten aning svalare väder - och alltså kan vi existera i en aningens högre hastighet än under resten av veckan. Jag kan bara avslöja att det ännu så länge är för varmt för drakflygning. Det behöver vara kallare nere på marken och lite varma uppvindar för att det ska funka. September är den perfekta drakflygarmånaden. Men vi försökte i alla fall:












Envisast lyckas bäst och det var som vanligt äldste sonen. På mittenbilden.

Sedan läste jag också att de nya karaktärerna till Game of Thrones säsong fem är klara, och jag har ju väntat ivrigt. Säsong fem utspelas ju mestadels i Dorne, som prins Oberyn kom ifrån. Och om ni nu tyckte att han var en intressant typ så slås han ju med hästlängder av sin stora grupp av oäkta döttrar som kallas The Sand Snakes, sandormarna. Eftersom de då var oäkta döttrar till The Red Viper (ja, ni fattar...).

Låt oss bara konstatera att ComiCons panel Women Who Kick Ass kommer att få en påfyllning av dessa kvinnor. Sandormarna är dessutom så intressanta ur ett rent feministiskt perspektiv eftersom de är uppvuxna med hela prins Oberyns förmögenhet, men utanför äktenskapet och därmed inte tvungna att bli bortgifta eller följa äkta adelsdamers moralkoder (som det ändå inte finns fruktansvärt många av i Dorne) och eftersom de kan välja att bli vad de vill följer de sin far i fotspåren och blir krigare. Den främsta är Obara Sand, som dessutom kommer att spelas av Keisha Castle-Hughes, om ni kommer ihåg den lilla tjejen från Whale Rider. Hon var tuff redan då. Nu ser hon ut så här:

















Bland hennes systrar finns också Nymeria Sand, som presenteras som en kvinna som är: "cultured, graceful and deadly with a whip."

"Nym" kommer att spelas av Rosabell Laurenti Sellers. Det kommer att skrivas en del fan-fiction om henne, kan vi bara konstatera.

Ni kan läsa om alla nya karaktärer här: http://www.rollingstone.com/movies/news/game-of-thrones-reveals-new-season-5-characters-20140726 

Jag är förstås nyfiken på en karaktär som inte nämns alls och naturligtvis inte kan nämnas eftersom det är en jättespoiler. Men så snart hela "casten" finns ute så ska jag snoka rätt på hur långt fram i bok fyra de egentligen hinner. Och jag håller tummarna för att det stora avslöjandet kommer i avsnitt tio ;-)

Nu är det ett halvår kvar. Men den som väntar på något gott... får vänta till i april, tydligen. Fint. Då hinner jag igenom alla böckerna flera gånger till om jag vill.

lördag 26 juli 2014

Rädd att flyga?

De flesta av oss tror att vi är odödliga så länge som vi har semester. Det har nog alla som vistats på någon charterö noterat. Man badar full, åker motorcykel i shorts och flip-flops, går hem ensam på stranden och lämnar drinkar obevakade. Vad kan hända? Att det är exakt samma som hemma som kan hända - det är det sista man tänker på.

Men en sak jag faktiskt tänkte ganska mycket på sist var var ute och flög var en sak som dök upp i nyheterna idag. Vanliga turistplan flyger hela tiden över oroshärdar i världen. Vi satt på planet och yngste sonen läste: "Uuu-kra-iii-na! Mamma, vi ska flyga över U-kra-i-na!" och jag minns att jag tänkte "Toppen! Låt oss för all del flyga rakt över en av de mest instabila platserna i världen!"

Naturligtvis är risken minimal att något händer. Men ändå kan man ju inte låta bli att irritera sig en aning när undersökningar visar att det är praxis bland samtliga bolag att ta den billigaste vägen, inte den säkraste.

















Men då är frågan - går det att göra något åt det? Ska man som konsument nu gå in och fråga om flygrutten redan då man bokar resan? Jag kan tänka mig att det upplägget skulle vara tilltalande ur profitsyfte. Lägg till tusen kronor per person så får du en rutt som går runt krigszonerna, snålar du så får du ta den väg det blir. Över Nordkorea, till exempel. Och sedan måste man ju då räkna med att folk inte orkar bry sig. Fö de ska på semester, och då kan ju inget hända.

Det kanske är lika bra att släppa alla tankar på flygzoner innan man skaffar sig en flygrädsla men inte har. Men! När jag googlade rubriken för detta inlägg hittade jag en annan intressant sak - Erica Jongs feministbibel Rädd att flyga har nu säkrats av ett filmbolag (under 2013) och kan alltså komma som film inom de närmaste åren. Det blir en intressant kontrast mot 50 shades - dravlet i alla fall.

fredag 25 juli 2014

Life hacks

Idag lämnade jag barnen till en lekkompis vars föräldrar är otroligt bra på life hacks. Vad är då en sådan, undrar någon kanske - jo, smarta lösningar som ska göra livet enklare och softare utan att kosta pengar. Som detta, till exempel:















Det där är smart. Fler finns att titta på här: http://dedalvs.tumblr.com/post/48998678919/99-life-hacks-to-make-your-life-easier

Den här lekkompisens pappa hade idag placerat ut platt- teven på terrassen, vänd så att han själv kunde sitta mellan den och en stor fläkt, vänd mot poolen där ungarna skulle bada. Smart. Själv var jag bättre på de där hacksen förr, nu har jag en tendens att vilja göra saker "ordentligt" och det är i slutänden inte lika kul. För nätet vimlar dessutom av falska life hacks som bara är till för OCD-människor i förklädnad, som att färkoordinera sina nycklar med nagellack, till exempel. Vilket är bullshit. Jag har aldrig haft fler än två likadana nycklar samtidigt någon gång i mitt liv.

Sedan går ju vissa lite långt också, som den här ryske killen som vill lära folk det snabbaste sättet att ta av sig en t-shirt. För det tar ju så lång tid i vanliga fall.
https://www.youtube.com/watch?v=qv_L9XcdgY0

(ledsen, men blogspot vill inte lägga in hela klipp idag :-( )

Så mitt uppdrag för helgen är enkelt - att hitta minst tre life hacks som förenklar mitt liv just nu. Det låter lagom. Ja, och som inte är farligt då, eftersom mina vanligaste hacks brukar innefatta att ta bort säkerhetsspärrar och dödmansgrepp på maskiner eftersom de är irriterande. Nej, utan fina life hacks. Så jag återkommer med dem!


torsdag 24 juli 2014

Uppdrag: sitta

Om några dagar kommer IKEA-katalogen, hörni. Ni vet, den som talar om för oss att den är precis som vi fast lite bättre och lite snyggare. Det nya sortimentet har börjat smyga sig in i butikerna och det som ser ut att bli den största nya trenden är ett slags polerat 1960-tal som inte påminner mycket om hipstervarianten med fyndade trådhyllor, utan mer en fantasi MadMen-produktion. Färgpaletten så ut lite såhär:
















Puderblå, vit och gul, gärna med något texturelement i det vita.

Fast nu skulle jag ju inte skriva om det. Jag skulle skriva om att vi genom att sitta på ett mycket effektivt sätt hittade en ny soffa redan i måndags. På fem minuter. Jag tycker nog det är värd en applåd eller två, att vi alla är så medvetna om varandras totala oförmåga att sitta ordentligt i möbler. Så nu valde vi raskt en med två schäslonger och potential för ytterligare två liggplatser med hjälp av puffar.

Jag provsitter i ett helt vanligt hörn av denna soffa. Mina fötter har noll chans att komma i närheten av golv!



I övrigt skulle vårt kök se ut så här om någon bara lät mig måla om köksluckorna. Och det hade jag tyckt varit fint.


tisdag 22 juli 2014

Färger måste ha ett namn

Kommer ni ihåg när alla färger i inredningskataloger hade ett namn som hänsyftade på mat? Jag hade till exempel champagne på väggarna i köket, vanilj i vardagsrummet och latte i sovrummet. Och jag var förstås inte den enda som drev med detta fenomen. Det var allmängods.

Någonstans där i krokarna gick tydligen alla kulördesigners in i ett panikframkallat kreativt namnskov och nu kan jag bara notera att vi är fast med ett antal färgnamn man inte vill uttala högt, utan istället peka på i en lista och väsa "Jag vill ha den!" med litegrann samma skamkänsla som när man var 18 och skulle köpa kondomer.

Vi har ju botaniserat i en del färkartor nu, och Alcros inredningsfärger är nog dem som tar priset vad det gäller innovativa namn. Om det är på gott och ont är sedan frågan. Äldste sonen blev alldeles till sig när han hörde att det finns en färg som heter "Tatooine". Star Wars-nörd som han är ville han genast ha den nyansen i sitt nya rum. Nu var det ju bara det att färgen (liksom den fiktiva planeten) har en ganska meningslös gråbrun färg som kan deprimera vem som helst.

Vet ni hur färgen "oändlighet" se ut, förresten? Så här:













Sedan måste jag bara nämna några av de mer märkligt namngivna färgerna. Skulle ni till exempel kunna tänka er att ha nyfött skinn på väggarna? I alla fall så ser nyansern "Newborn skin" ut så här:













Och så den färgen som jag misstänker att folk har svårt att nämna och istället väljer att peka på: Bluppblupp. (ja, något ska den ju heta)

















Och så har jag en utmaning - gå in på hemsidan, för all del, och se om ni kan se någon skillnad på nyanserna Krita, Vit, Äggskal, Magnolia, Snö och Älva. I dare you.

måndag 21 juli 2014

Pengars värde

Mitt i nyhetsflödet av mänskliga misslyckanden på en global skala (Ryssland, Ukraina, Palestina, Israel - take your pick) så dyker förstås saker upp som sätter den mänskliga intelligensen i perspektiv och förklarar varför vi aldrig kommer att klara världsfreden. Om det ens är något att eftersträva (men det är en annan blogg).

Tydligen har Kim Kardashian och Kanye West skaffat dubbelgångare till sin nanny och till dottern North, så att paparazzi följer efter dessa lockbeten istället. Och de har fått tipset från Tom Cruise som gjort detsamma för dottern Suri. Världen är absurd ibland. På riktigt.

Jag satt vid datorn och fördömde de föräldrar som lånat ut sina bebisar till detta syfte å det starkaste. Jag var ordentligt fördömande. Och sedan läste jag en gång till att den här bebisen ifråga får 3,4 miljoner dollar för besväret.


Det måste erkännas. Jag blev plötsligt tveksam till vad jag kände. För det är ju ändå inte som om barnet ifråga har till jobb att krypa genom ett minfält eller träna kamphundar med en falukorvsring runt halsen. Nej, det ska köras runt i barnvagn eller bil omgivet av livvakter iklädd samma kläder som ett annat barn. Ibland kommer detta barn också att fotograferas, och en annans namn kommer att stå under bilderna. Och för det arbetet kommer barnet på två år att tjäna ihop så mycket pengar att dess framtid för alltid är tryggad.

I all sin sjukhet - hur många föräldrar skulle egentligen tacka nej? Handen på hjärtat? Och lägg till detta att ungen är 1-2 år och knappast missar något i skolan... Hur skulle ni göra?

Jag skulle nog personligen inte riktigt kunna försvara mig mot mitt eget barns kritik om jag inte tog emot pengarna och gjorde jobbet. Alla har vi vår gräns, och det vete fan om inte min gräns går någonstans vid 20 mille om året. Och jag tycker ändå att jag är en rätt bra mamma.

Det är ett rätt intressant exempel på var vi står som samhälle i alla fall, när hälften av jordens befolkning kommer att leva under existensminimum i år, medan 1% kan betala 20 mille för att ha en dubbelgångare så deras baby slipper bli fotograferad.

söndag 20 juli 2014

Man kan förstås inte gilla alla

Det har varit en underlig liten sommar det här så till vida att saker jag trott skulle vara svåra att åstadkomma har gått hur lätt som helst, medan andra saker som vanligen är superlätta har varit näst intill omöjliga att få gjorda. En sak som bara fixade sig utan att jag ens behövde tänka, var sommarens träningsmål. Där kommer jag utan problem att bli färdig innan "semestern" är slut. Om jag inte bryter ett ben eller så.

Jag brukar av tidigare nedskrivna skäl inte blogga så mycket om träning och tänker inte göra det nu heller. Men eftersom jag i år tränat mera med andra människor än jag brukar så har jag kommit på en del saker jag inte är så förtjust i men som inte stört mig så mycket tidigare. Så jag tänkte lista dem och höra efter om det bara är jag.

1) Folk som använder crossfit-appen.
Och då menar jag på gymmet någonstans. Så det går ett envetet, pipande alarm en gång var trettionde sekund. Säkert jättepraktiskt för dem som tränar. För alla andra - sjukt stressande. Första gången jag hörde detta trodde jag att det var ett brandlarm som gick hela tiden och började titta mig om efter utgången.

2) Medelålders män med för mycket utrustning.
Där leder cyklisterna stort, men skidåkarna och löparna är inte så dåliga de heller. Man kan inte se en gubbe på cykel utan att han ser ut som om han ska delta i Tour de France.













Ett tag ägde jag en magisk damtralla med sjukt stora ballongdäck. Den var dessutom målad knallgul och behövde nästan inte trampas alls för att ta sig fram. Innan denna cykel (förstås) blev stulen så brukade jag roa mig med att cykla om dessa proffsutstyrslade cyklister och vinka. Ofta iklädd klänning och klackar. Undrar om jag skulle ta upp den hobbyn igen?

3) Folk som blandar proteindrinkar på gymmet.
Men lugn... ni hinner... gå i alla fall ut i omklädningsrummet och SLUTA STRÖ CHOKLADPULVER I CHESTPRESSEN!

Vad mer är irriterande? Folk som gnäller på andra i sina bloggar. Så jag slutar nu :-)

lördag 19 juli 2014

Regnlekar

Så fick jag en ordentlig dos av mitt favoritsommarväder, då. Åskvädret passerade mälardalen med besked, bara att dra ur alla kontakter och hoppas på det bästa. Vi satt på altanen insvepta i filtar medan det smällde som värst och tittade på skådespelet.













När den värsta dramatiken var över satt vi mest bara och väntade på att syndafloden skulle upphöra och utmanade varandra i att komma på flest antal låtar med ordet regn i texten. Det finns några. Massor. Som:

 

Kommer ni ihåg den, ni som var med under 90-talet?

Eller varför inte:

 

Den enda låten som var bannlyst var Orups Regn hos mig, för man måste hålla stilen och inte bli för basic. Min favorit av regnlåtar är:

 

Original av Waverly Brothers. Men jag gillar denna.

Och när solen vågade visa sig igen så skickade vi ut pojkarna på sommarobligatorium:

 Sommarregnsdusch istället för den tråkiga badrumsvarianten.

fredag 18 juli 2014

Filmrebusar

Hm, här skriver man ett långt inlägg och så väljer blogspot att ta bort det alldeles på egen hand :-O Ibland får man kraftfulla recensioner direkt. Men kanske var det ett alltför seriöst inlägg för en fredag? Inte mysigt nog eller så? Så här kommer istället några filmrebusar. Försten att gissa alla filmtitlar rätt vinner en DVD som jag inte orkar behålla.

För att jämna ut startfältet lite för trogna bloggläsare så tar jag en favorit i repris från förra året.

1) Namnet på filmen. Ledtråd: Paul Newman och Elisabeth Taylor.


















2) Och detta skulle kunna vara vilken film? Ledtråd: Sean Penn och Tim Robbins










(nere vid vår å förresten, ser ut som en alien dränkt sig där)

3) Jaha, nästa titel? Ledtråd: extremt grafisk sexscen med Halle Berry


















4) Titeln på denna mycket romantiska film?










(min var inte så snygg...)


5) Slutligen - titeln på denna klassiker? Ledtråd - bygger på novell av skräckens mästare:


















Också bevis på att jag kan få mina barn att hjälpa till med nästan lite vad som helst...

Lycka till, då - svar i kommentarsfältet eller annat socialt media.

onsdag 16 juli 2014

Ett år på Juilliard

Åttiotalet är tillbaka, det har ni väl alla konstaterat. Och det var väl därför som svt valde att lägga till "Fame" före titeln på dokumentären Ett år på Juilliard. Den går nu på både svt och på svtflow och svtplay. Bara att titta, och här har ni en länk: http://www.svtflow.se/fame---aret-pa-juilliard

Jag vill rekommendera den serien, där man i sex avsnitt får följa klassen som gick ut 2012 - 2013 från den prestigefyllda skolan. Inte bara för att den är jätteintressant för alla som har det minsta intresse av sång, dans eller teater - utan också för att dokumentären är så vackert gjord. Det finns scener som gör en direkt andlös, som när kameran följer en av de manliga dansarna precis innan han går in på scen och man bara ser hans siluett konturerad i rött och hur han andas djupare och djupare innan han tar ett sista lätt andetag och i princip flyger/svävar inte på scen. Då har man förstått hur man ska skildra ett ämne.

kortblogg i dag - cafeet väntar. Men följ länken!!


tisdag 15 juli 2014

Ett liv gömt i en brudkista

Vi har vant oss något oerhört snabbt vid att foto nu är en digitaliserad grej, tycker ni inte? Så till den milda grad att fotoalbum är en raritet och något man sällan gör. Jag funderade mycket över det igår, eftersom jag återupptäckte en massa saker om mitt eget liv som jag helt enkelt glömt bort.

De flesta foton och album vi har framme nu är sådana på familjen, och där får förstås barnen mycket plats. På ovanvåningen har jag dock hela tiden haft en brudkista full av familjefotografier som jag nästan aldrig tittar i . Men nu, på grund av hela omkringflyttadet av rum i huset-proceduren så fick jag tömma hela kistan och komma på en massa saker jag glömt, förträngt eller haft helt fel om.












(kistan, under ett ekskrivbord min farfars-far har byggt)

Först och främst upptäckte jag att alla 20-åringar som tog porträtt i Västmanland under 1960-talet såg ut som filmstjärnor. Det är en väldigt speciell estetik. Här är mina föräldrar som 20-åringar, cirka 1962 - 64.













(passade på att kolla - jag har mammas ögonbryn, haka och kindben, pappas mun, näsa, ögon och öron)

Sedan upptäckte jag att jag ljög så sent som i förra veckan för en person och påstod att jag aldrig varit blond. I själva verket föddes jag blond och var det ända upp i 20-årsåldern. Inte linblond eller vitblond, men definitivt inte mörk heller. Se:

















(fyller 4 år)













(13 år på släktbröllop. Leve 80-talet och notera platsglasögon med ljusblå bågar och cerise kavaj med uppkavlade ärmar!! Och synttofs!)

















(21 år. Nyårsafton. Behöver jag vidare förklara minen?)

Sedan händer något alldeles mot slutet av millenniet som tydligen formaterade mig i den fason jag är nu, för därefter är det i ärlighetens namn svårt att se vilket år det är om det inte finns noterat någonstans i närheten av bilderna. Som ett litet utvik kan jag berätta att när jag besökte min mormor på sjukhus ett par veckor innan hon dog så pratade hon om saker hon ångrat att hon inte gjort mer av. Hon sa att hon ångrade att hon inte haft mer kul och festat mer (men hon var glad att hon inte krånglat runt med en massa karlar!). Ja, jag kommer inte att behöva ta upp samma saker på min dödsbädd i alla fall. En oerhört stor mängd av alla foton på mig ser ut något i stil med detta:

















(Jag var 27. Tror det är Cosmopolitan i glaset eftersom SATC var inne då.)

Jag hittade också bilder på mig själv utklädd till prinsessan Leia (med guldbikinin) som vampyr, till någon sorts playboybunny i en meter långt, lockigt löshår och inte så mycket mer samt en väldigt suspekt bild där jag har cowboyhatt, stövlar i kohud, lädershorts och ett linne av kopäls som hålls ihop av tre lädersnören i ryggen. (varför?) Och pagefrisyr.(det var 90-tal) Detta foto är som ni förstår inlåst på säkrast möjliga plats och kommer aldrig att digitaliseras av någon som helst anledning. Men jag har inte haft tråkigt, det är ett som är säkert.

Och sedan hittade jag det slutliga beviset på att det inte är någon ide att försöka utvecklas stilmässigt. Ni kanske kommer ihåg att jag var lyrisk över en mörk, knälång klänning med rak ärm som jag köpte i våras? Ja, den kändes mer än bekant. Och här är anledningen:

Från 2003.


måndag 14 juli 2014

Halvtid

Om fyra veckor idag börjar mitt filmlärarjobb, så alltså är jag någonstans precis i mitten på ett sommarlov. Jag kan inte direkt säga semester, eftersom jag fortfarande jobbar med företaget som vanligt, så tja, jag kallar väl det bara lite mesigt för halvtid. Halvtid på sommaren.

I början av sommaren gjorde jag en lista på att-göra jag tänkte jag skulle kolla av sådär i halvtid. Svaren på hur det blivit hittills har ni i kursiv stil.


Hur tror du sommaren blir? - listan

1. Vad blir årets favoritsommardrink?
Kallt, sött, vitt, vin. Ingen rosé - det är bara fööööör basic.
Hittills har det visat sig vara fel. Det har varit vatten i alla former och margaritas på semestern

2. Vad blir årets sommarlåt för dig?
Det blir nog en sommarstil - upptäckte brasilianskt band genom bilradio i morse och gillar't.
Fel även där. Jag har lyssnat och lyssnat på en massa manliga, vackra röster där min favorit fortfarande är mannen med svinto-sammets-rösten:

3. Vad blir årets sommarläsning?
Jag ska börja på Divergent-serien. Verkar vara perfekt att läsa på stranden.
Ganska korrekt, jag är på bok två av tre, men innan dess har jag för ovanlighetens skull läst deckare. Positiva överraskningar var charterhyllefynden Ers majestäts olycklige Knut och Kejsarinnan Orkidee.

4. Vad tror du blir sommarens främsta träningsform blir?
Jag ska faktiskt skaffa mig ett riktigt gymkort i sommar istället för att träna med vikter hemma. Ska bli kul att se om jag fortfarande vågar maxa i en knäböj. Strong is the new skinny.
Älskar gymmet. 

5. Vad blir årets sommarmat?
Det känns faktiskt som fisk i år. Mycket tack vare att maken och sonen just nu är helt besatta av torsk av någon anledning. Jag känner för att halstra skiten ur något.
Nä, det stämmer sådär. Hela familjen har nu istället blivit medberoende av Lindahls kvarg.

6. Vad blir sommarens favoritplagg?
Jag misstänker att det blir den hellånga, tunna koftan jag har på mig idag igen. Långt och fladdrigt blir det i alla fall.
Tunt stämmer i alla fall, har flera silkiga t-shirts som jag verkligen gillar. Annars har jag gått sjukt mycket i shorts - det brukar jag inte göra.

7. Hur firar du midsommar i år?
Hemma. Definitivt hemma.
Alltså, vi var ju på Cypern...

8. Vilken blir sommarens roligaste resa?
Som det ser ut nu så blir det Cypern i juni. Men ofta blir det någon helt annan kortresa som skapar bäst minnen under somrarna.
Stämde.

9. Vad blir sommarens största projekt?
Vi ska göra en rokad, byta sovrum med pojkarna, dela vårt gamla sovrum i två och bygga om en klädkammare till en toalett.
Uuuuh... stämmer. Och aldrig blir vi klara... det går plågsamt långsamt... men sovrummet är i alla fall färdigt och ser nu ut såhär:
 

Det var allt som fick plats. Fattar inte riktigt hur killarna hade plats för alla sina grejer???

Jag vet att det var en del bloggare som också gjorde listor. Hur går det för er?

söndag 13 juli 2014

Den totala hjälplösheten

Jag tror att jag några gånger har skrivit att jag hatar min mobil. Ändå har jag fortfarande inte kommit mig för att beställa någon ny. Det är helt enkelt för jobbigt att ta ett beslut om hurdan jag ska ha, så jag fortsätter i min taskiga relation med den gamla. Nu har tekniken hämnats på mig och min laptop har börjat hata mig.


Den vill nämligen bara spela upp ljud ibland. Eventuellt har jag streamat ihjäl den. Det vore väl en sak om det inte fanns något ljud alls - men det gör det ibland. Helt random, tycks det. Vi har provat allt. Installerat om webläsare, laddat ner alla uppdateringar till alla program som ens har avlägset att göra med mediaspelare och ljudkort och högtalare. Jag har startat om och startat om. Tagit bort cookies. Gjort viruskollar. Bytt hörlurar. Försökt utan hörlurar.

Inget. Nada. Nix. Zip. Nothing. Bubkus.

Ljudet kommer och går lite som det vill. Och lägg till det att jag dessutom måste göra dessa åtgärder i en dator som dessutom har Windows8. Som då inte ens har program. Utan appar. Så himla fint, då.

Jag är uppenbarligen inte kompatibel med någonting tekniskt idag. Kanske är läge att logga ut och plocka upp en bok istället.

lördag 12 juli 2014

Förföljd av vatten

Den här sommaren har för mig hittills haft ett ovanligt stort fokus på vatten. Det förföljer mig en aning, till och med. Vårt eget brunnsvatten har varit väldigt bra den här sommaren, så vatten har fått ersätta nästan all annan dryck. Vattnet runt om i våra lokala sjöar - nja, där har det inte gått lika bra.

http://magazin24.se/nyheter/koping/2014/07/10/malmon-badvanligt-igen-tidigast-nasta-vecka

Alltid är det någon badplats som varit stängd på grund av bajsbakterier. Och i stan så har det kommunala vattnet varit svartaktigt och missfärgat i omgångar.

Men personligen har jag redan badat mer i år än på de senaste fem åren sammanräknat. Det började förstås bra med en vecka på Cypern - det går ju inte att göra annat än att bara i ett hav som håller 25 grader. Och pojkarna lärde sig snorkla som små fiskar på en kvart. Bara att köra. Lite oväntat att de också skulle fästa sig sådant vid att köra vattengympa varje dag... det är väl också sådant man får acceptera, fota och skratta lite åt senare.

Hemma har vattentemat fortsatt med omgrävning av översvämmade avlopp och stuprör i monsterregnen som kommit, regn som slagit in vågrätt rätt in genom fönstren och tvätt som blivit grundligen dränkt - det kanske inte är så positivt - men vi har också monterat upp badtunnan jag fick i födelsedagspresent.

Så för andra kanske detta kommer att vara fotbollssommaren. Men för mig kommer sommaren 2014 att vara vattensommaren.

Får jag välja en favoritvy över vatten så skulle den nog se ut som något i den här stilen:














Men ikväll så tror jag att jag nöjer mig med en sväng ner till vårt närmaste vattendrag och kollar in hur det går för bävern och hans trädfällning. Det blir trevligt nog. Och ostört, eftersom halva Sverige tittar på bronsmatchen inomhus. Bra plan.

(här ungefär kommer jag att sitta ikväll)

onsdag 9 juli 2014

Ännu en fördom

Ikväll är det bokcafe och jag har därför inte supermycket tid att blogga, ska jag erkänna. Men som ni kanske vet har vi en loppis på cafeet som vi aldrig riktigt lyckas avveckla eftersom folk helt enkelt älskar loppisar. De finns överallt och i alla prisklasser, retro-, semiantik-, samlar-varianter. Därför är det inte heller förvånande att det dyker upp TV-program om att inreda med loppis. Som detta:
http://www.svtflow.se/video/2052000/avsnitt-1

I varje avsnitt så inreds ett helt hus enbart med loppisfynd, gratisprylar och containerrester.

Jag älskar mina egna ärvda saker och vi köper mycket begagnat. Jag gillar det.

Men. Och här kommer fördomen. Den otrendiga, ohipsteraktiga fördomen.

Ett helt hus med bara loppisfynd....














Tror inte ni att det skulle lukta lite skumt? Som på Myrorna?

måndag 7 juli 2014

En för alla smaker

Jag skyller på solsting. Men när jag kom in från trädgården och ett av barnen bad mig leta efter en speciell Pokemon-pryl, så råkade jag istället fastna på en sida i 30 minuter, helt fascinerad. Jag råkade ramla in på geekbutiken.se

Och de är ju magiska. För de har 130 sidor maskeraddräkter! 130. Sidor. Klicka dit genast!

Inte för att jag går på särskilt många maskerader själv, men jag var ändå tvungen att titta igenom alltsammans. För där kunde man verkligen hitta något för alla smaker. man kunde vara allt från välutrustad grottman till Kenny i Southpark:
















Vidare till de vanliga naughty nurses/firewomen/FBI-agents, bananer i pyjamas och teletubbies, en ost (!) Alla karaktärerna från Batman, Harry Potter, Saw, V för Vendetta och så vidare, en DALEK!


















Sagan om ringen-figurerna, Simpsons (jag har alltid velat ha en Marge-peruk) Lara Croft, Halo, Star Wars, Slenderman, Super Mario, Star Trek och så vidare, och så vidare... jag är alldeles matt.





















Kolla bara den här! Den ska jag köpa och trä på en av katterna. Hur kul blir inte det? Och djurplågeri också, jag inser det. Men kul.

Sedan skulle jag själv kunna rocka någon av dessa två.

Och det är litegrann möjligt att jag köper den översta för den kostade bara 499:-

Catwomandräkten däremot... ähum, den gick på 3000 spänn. Lite dyrt för något man inte direkt kan ha på sig när man åker och handlar.

Men ändå!

söndag 6 juli 2014

Teskedsgummanproblematiken

Min man tror att han krymper. Men bara varannan dag. Varje morgon kommer han nerför trappan och ställer sig under samma takbjälke, där han antingen konstaterar att han är sin vanliga längd på 1.81, eller tre till fyra centimeter kortare.

Han tror att han har problem.

Tänk bara på mig! Varje gång jag går ut i trädgården och sträcker mig efter ett ogräs...





















Ja, då bara - Götapetter! - så händer detta:






















Inte undra på att det aldrig blir någon ordning i rabatterna.