onsdag 31 december 2014

Att nedlägga en ent

Innan året är slut så har vi en vresig gammelman att lägga på marken. Det känns alltid så för mig, när man står inför vissa träd. Att de har personlighet. Speciellt de som är riktigt stora och gamla. Och på samma vis är det på något vis svårt att ta ner gamla träd som växer på vår mark.

Vi hade till exempel en stor björk växande alldeles i hörnet av det som var pojkarnas lekpark när de var små. den hade långa, långa grenar som räckte ända ner till marken, och det kändes alltid vänligt och tryggt att sitta under den på somrarna. Dessutom finns det få saker som är så vackra som ljuset genom björklöv på sommaren. När den björken skulle fällas så tyckte jag det var oerhört trist. Men när den väl var nere så syntes det ju tydligt att hela den inre kärnan var rutten och vi hade varit en storm ifrån att få den massiva björken rätt genom huset.

Då blev det mindre trist.

Just nu är det den här ent-liknande granen som inte mår så bra.



















I själva verket har den börjat luta betänkligt.



















Och som ni kanske kan se av bilden så är det inte långt till hus. Om dessutom en gran av den tyngden kommer ner av sig själv så slår grenarna rätt ner genom marken. Där, i det här fallet, elledningar och avloppsledningar går. Det kan bli stökigt.

Så den här granen får lämna plats och ljus till den yngre generationen nu. Tack och lov är den redan planterad.













Ring ut den gamla granen och ring in den nya? Trevlig nyårsafton på er.

måndag 29 december 2014

Förväntningarnas helg

...stundar. I alla fall om man ska tro andelen reklam som störtar över en, antal facebookuppdateringar som handlar om klänningar, nyårsmakeovers och menyer. Det tycks vara många i år som känner sig i behov av en rejäl uppfräschning. Som har julmyst istället för att ha jultindrat och nu helt plötsligt ska ställa om till någon sorts nyårsglamour. En glittrig sådan, dessutom. Allt mode föreslår paljetter och rhinestones och metaller. Eftersom detta är tre element som (i likhet med mönstrade byxor) jag säger "aldrig i livet!" till så kan jag lika gärna hoppa över nyårsshoppingen, då.

Vad gäller makeovers, så har stora skov av den varan en tendens att sluta så här:
























Men visst, en mani/pedi och en allmänt återfuktande ansiktsmask skulle inte vara helt fel...

Så, om jag nu inte ska shoppa glitterklänningar och makeov-ra (?), kanske jag ska lägga ner tid på nyårsmenyn? Mm, nu har pojkarna fått välja den, som traditionen bjuder - och det ska bli kyckling. Så där va're klart. Och det blir ingen alkohol på nyårsafton, så jag plockar väl ner en flaska alkofri Chapel Hill i kundvagnen som bubbel. Inget att ta tag i där heller.

Så jag får helt enkelt ansluta mig till Mr Dean Martin, som varje år citeras "Nyårsafton är den enda kväll på året jag inte dricker - den kvällen lämnar jag åt amatörerna!" Om man nu ska se en man med klara alkoholproblem som en förebild, förstås. Fast de var bra coola, The Rat Pack... och champagne och kaviar på en vanlig torsdag är allt lite roligare än alla överhypade nyårsaftnar tillsammans, där håller jag med.



söndag 28 december 2014

Postjullistan

Det här har varit ett år som förmodligen kommer att ta månader för mig att summera och utvärdera - 2014 - jag har levt i intressanta tider, kan jag väl bara säga. Men efter gårdagens ganska politiska inlägg tänker jag slappna av med en lista för att sammanfatta julen. Den som vill följa exemplet, varsågod: copy/paste.

1. Hur såg julen ut hemma hos dig? Minimalism eller glitter och bling?
Julen hos oss var ganska färggrann, men jag har känt att jag nog lagt ner det mesta av krutet på ett enda rum, det vi mest vistas i. Där gick jag "all out" med färgade julgransljus, stor, riktig gran, fårskinn och hembroderade dukar (inte av mig, herregud, har väl talangfulla släktingar till sådant).
















2. Har du gjort något av för att hjälpa en annan människa (utanför familjen) i jul, eller utfört någon form av välgörenhetsarbete?
Ja, det kan man säga. Fast jag vet inte ännu om det gjort någon nytta - jag har försökt nå en elev som jag vet har en svår situation under lovet och bett hen att höra av sig till mig för att få hjälp om det behövs. Jag har strött meddelanden lite varstans, men vet inte än om de hittat fram. Håller tummar.

3. Vad har varit vackrast i jul?
Himlen ikväll var otroligt vacker under de brutalt kalla sista sekunderna innan solen gick ner. Den kallaste av kalla gröna färger, en sådan som människor förr måste ha sett på med skräck och fasa inför natten. I brist på bild på den, så lägger jag in årets vackraste julblomma.



















4. Största nyheten under julen?
Var väl egentligen en ickenyhet, eftersom det inte blev något nyval. Fast eftersom jag förutspådde den här utgången vid allehanda julsamlingar för mer än en vecka sedan så är det förstås skönt när man har rätt...

5. Främsta sysselsättningen under julhelgen har varit:
Sömn och bokläsning, tack och lov. Jag var i akut läge för att vila upp mig och bli frisk, och kallt väder och vänner som kommit hit istället för att vi åkt till dem har gjort min julhelg lugn. Sedan har jag också skrivit själv, och det är en sådan lycka och glädje att det knappt går att beskriva.

6. Inför nyårshelgen hoppas jag:
Att det blir en liten aning varmare! Dataspelande barn måste ut och rastas innan de blir alldeles letargiska. Efter påtvingad utevistelse igår kom äldste sonen in med bleka fläckar på kinderna som nästan var förfrusna, så där fick vi inga föräldraplus direkt. Men frisk luft och sol verkade ju vara en bra idé, och det blev i alla fall ingen bestående skada i huden...

fredag 26 december 2014

Om man ska sparka nedåt måste man veta var upp är

Förmodligen kommer det inte som en överraskning för någon att Sverige just nu lider av en ganska ordentlig identitetskris - men nu när jag kravlat mig upp ur paltkoman och börjat läsa nyheter igen såhär på annandagen så har jag funderat mycket över det.

Vi vet inte vilka vi är längre. Det är precis lika illa som under nationalromantiken, och frågan är om det inte beror på att vårt samhälle är i samma omställning nu som då. Jag vet att det inte är särskilt vackert att prata om, men let's face it. Ett samhälle som upplevs som lugnt och städat och politiskt korrekt är ofta ett samhälle som är väldigt, väldigt normativt. Där alla vet vem som är över dem, vem som är under dem och vem som är utanför och udda. Och nu har vi inte en jäkla aning.

Vi är världens mest sekulariserade land, där folk tycker det mer genant att erkänna att de tror på Gud än att berätta vad de tjänar. Och samtidigt så tycker en stor del av befolkningen att det är okej att utesluta människor från medborgarskap på grund av religion. Hur hänger det ihop?

Feminismen blir en allt starkare politisk faktor, men samtidigt säger en majoritet unga, lågutbildade kvinnor att de inte upplever att de blir felbehandlade/förtryckta på grund av sitt kön. Varför gör de inte det?

Det har alltid varit inne att följa efter de mest trendiga av människor och härma dem, men vad händer när de trendiga gjort till sin egen sak att absolut inte följa trender för det är otrendigt?

Om miljön, då - den som vi skulle rädda? Ja, de allra flesta som röstar på ett grönt parti finns i de grupper i samhället som konsumerar prylar med en så svindlande hastighet att de är sina egna största fiender. Det kan man förstås ignorera bara man källsorterar riktigt ordentligt.

En nygammal statusgrupp är ju dem som tränar. Men det är förstås bara status om man tränar något som egentligen förstör kroppen ganska ordentligt. Som maratonlopp eller sådan där mysig crossfit som får en att kräkas och krypa ihop i fosterställning efter ett pass. Det är status. Vanliga förslitningsskador från ett ensidigt fysiskt arbete är inte särskilt inne alls.

Så nej, vi kan inte längre ta till den gamla fina metoden att känna oss bättre och som en del av ett fungerande samhälle där vi slickar lite uppåt och sparkar lite nedåt. För vi är så förvirrade att vi inte ens kan hitta vårt egen bak med två händer och en ficklampa. Så vad finns kvar? Att sikta in sig på de tydligaste mål vi kan hitta. Som är så övertydliga symboler för något annorlunda att vi inte ens kan missa. Och oj, vad lättade vi blir när vi äntligen hittar dessa enkla mål.

För då blir allt begripligt. I en stund. Tills vi stöter på nästa obegriplighet.

måndag 22 december 2014

Oskrivna regler

Om ni tittar på bilden, vad ser ni då?
















En av årets stora snackisar? (tänker på trillingnöt-gate) Nyttigt och onyttigt fika? Saker de flesta har hemma under julen?

Ja, alla dessa saker är förstås rätt, men det jag anser att ni tittar på är en oskriven regel. Man får inte äta av det undre lagret förrän någon kastat sig på granaten och ätit romrussinet i det övre, och man får inte öppna den (mycket godare) ljusa Paradis-asken förrän Aladdin är slut. Så är det bara.

Jag antar att det här är en sådan där regel som mina barn kommer att få med sig hemifrån och göra sig lustiga över. Den är rätt fjantig. Inte alls sådär bra som att man låter en person med bara en vara i korgen gå före i kön när man storhandlar, eller att man inte ringer till någon före klockan 10 på morgonen på helgerna eller efter klockan 10 på kvällen på vardagar.

Förmodligen får jag göra något drastiskt i fråga om Aladdin-asken. Just nu står det mellan att lägga de kvarvarande godisarna i botten på en stor kopp och hälla varm mjölk på, eller att låtsas som om likörkaramellerna är tändvätska och skicka in lådan i kaminen.

Nästa år kanske jag rentav INTE köper en Aladdin-ask. Så slipper jag problemet helt. Men det vore ju verkligen att bryta mot traditionerna.

söndag 21 december 2014

Gåvomonopol

Julledigheten har inletts och alltså finns det nu inget att skylla på för att inte blogga. Så... ja - här kommer då julens första inlägg som handlar om något mycket tidstypiskt. Företagsgåvor och den man som nu definitivt monopoliserat den nischen. Vem jag talar om? Allas vår mysfarbror och Tv-kock Leif Mannerström.

Det började så smått redan förra julen, då Mannerströms gåvobrev gåner två dök upp hos oss och vi genom det förärades ett antal mycket användbara serveringsskålar och ugnsformar. I år fortsätter trenden med ett brev som vi beställde en stekpanna från och så detta:

Ett dessertset med sex skedar och en tårtspade, och så Mannerströms nya kokbok.
















Det intressanta i detta paket är kanske den väldigt old school-aktiga stilen på recepten. Under en lång stund var jag rätt exalterad över att se klassiska recept samlade på rad... Biff a la Lindström, gratinerad hummer, Wallenbergare och pannbiff med lök. Det är nämligen svårt att hitta dessa klassiska recept i en och samma bok. De flesta kändiskockar vill sätta sin egen "spin" på klassikerna, eller också får man leta i någon gammal, gammal kokbok som innehåller mått och råvaror som inte riktigt går att översätta till moderna förhållanden.



Sedan flinade jag i mjugg åt det faktum att mattrenden pekar åt ett håll som inom kort kommer få hela SoFo att osa blodpudding och strömmingslåda och kåldolmar. Och till sist blev jag lite orolig för att den där väldiga svenskheten hos alla rätterna kommer att användas i något sorts matbacklash där vissa mer...äh, begränsat tänkande personer börjar använda maten som en del av argumentationen för vilka som hör till och inte... ni vet, "kan man inte äta plommonspäckad fläskkarre så är man inte svensk!"

Till sist bestämde jag mig för att inte oroa mig för saker som ännu inte hänt, lära mig hur man gör makaronipudding på kallrökt lax och bara gratulera köksmästar'n till god marknadsförning och snygg nischning. Och så får vi se när stekpannan anländer.