tisdag 4 november 2014

Förtroenden

I januari ska jag bli skickad på en fortbildningskurs. Den heter "Det svåra samtalet" och handlar om hur man ska hantera stora och svåra förtroenden och agera gentemot den som berättar. Alla som varit på den säger att kursen verkligen är bra - och det tror jag säkert att den är också.

Det ironiska är att jag jobbat med människor sedan jag började som tränare vid den späda åldern av 16 år, och ända sedan dess fått förtroenden som skulle chocka den mest härdade psykolog. Folk är trasiga. Och många unga människor är som ett trådslitet lapptäcke där bitarna hålls ihop av garnändar och tejp.

Det är bara tisdag idag och jag har redan hunnit få en årsskörd av svåra samtal den här veckan. Sådant går i vågor förstås, och lite beror det väl också på att Sverige är mörkt som en kolsäck just nu. Men det, och kursen, har fått mig att fundera på om jag har en metod för att hantera svåra samtal. Och jag fick fram följande punkter. När någon ger dig ett svårt förtroende:

1. Håll klaffen och lyssna. Försök inte fixa eller lösa något om ni inte blivit uttryckligen ombedda att göra det genast.

2. Släpp det du har för händer och ge personen tid. Brända middagar och parkeringsböter är inte så farligt i sammanhanget.

3. Titta på personen.

4. Prata av dig själv med någon du litar på, men nämn inga namn om du inte fått tillåtelse.

När jag väl varit på kursen ska jag berätta om jag gjort rätt eller fel under alla dessa åt. Tills dess fortsätter jag, helt enkelt.


2 kommentarer:

  1. Så jag känner igen mig i det du skriver, och jag har agerat som dig. Lyssnat, låtit det ta tid, funnitss där. I de fall jag kunnat avlasta, hjälpa (i min professionella roll) har jag gjort det. Först var jag lärare för vuxna i massor av år och därefter chef. Det har varit missfall, cancerbesked, andra svåra sjukdomar, nära anhörigs dödsfall, sjukdom eller självmordsförsök och andra saker. Inte alls lätt alla gånger att orka ta emot så det är verkligen av vikt att en har någon att prata av sig hos efteråt. Och jag skulle definitivt velat ha den utbildningen du ska gå!

    SvaraRadera
  2. Underbart att få en utbildning! Jag håller med i Frejas kommentar. Som lärare får man de mest hjärtskärande förtroenden. Av elever och föräldrar.. Och jag har också alltid gjort som du gjort. Så jag är nyfiken på att höra om jag tänkt rätt..

    Kram

    SvaraRadera