lördag 8 november 2014

Om veckan som gått

Med tanke på att det går älgar på barnens skolgård, jobbet var utan internet i två dagar (vilket nästan orsakade myteri hos eleverna som bor på internat), jag har haft fler möten än vad jag kan räkna och just nu löper jag risk för att få en svart, hårig tunga - så märkte jag helt enkelt inte att jag inte bloggat på några dagar.

Jag ska förklara ett par av sakerna i alla fall. Älgarna är en ko som kommer tillbaka med sin kalv varje år och liksom bara "hänger" på skolgården på morgonen och på eftermiddagen. Älgar är stora djur. Så min lille son berättade härom dagen att han "Först stod och tittade, men sedan förstod jag att det nog var bättre att bara backa bort och leka på andra sidan skolan". Det var ju bra att hans instinkter fungerade rätt.

Undrar vad den där älgkon egentligen gör på skolgården? Hon kanske tycker att hennes kalv behöver lite bildning och kontakt med jämnåriga?

Den svarta tungan är lite mer komplicerad. Visste ni att katter kan få epilepsi? Det visste inte vi i alla fall. Så när minsta katten slängde sig ner och krampade och väste på makens fötter klockan halv ett en natt så trodde ju vi att hon höll på att kvävas. Så vi gjorde vad man vanligen gör när man tror att något sitter fast i halsen på någon - vi vände katten uppochner och försökte känna efter om det fanns något som satt fast.

Needless to say - det är inte att rekommendera att stoppa fingret i halsen på en katt men konvulsioner. När anfallet var över började katten spinna, gick till matskålen och vräkte i sig en jätteportion mat, gick på lådan och kom sedan tillbaka till oss där vi satt helt förvirrade på köksgolvet och höll om våra blödande fingrar. Hon fick ett anfall igår också, och stöter i saker när hon går ibland, men är annars okej. Vi håller henne inne och väntar på utredning om hon ska medicineras eller ej.



Men våra fingrar blev en hel historia i sig. Kattbett är ju extremt giftiga, så sjukvårdsupplysningen tog fram sina hemliga jourtider åt oss omedelbart när vi ringde. Så vi fick raskt Hans och Hennes penicillin utskrivet. Ett värsting. Ett sådant som tar typ... allt. Så nu blir vi alltså oerhört botade från eventuella infektioner. Eller?

Det var ju det där med att läsa bipacksedlar. Den biten om biverkningar. Mitt penicillin kunde till exempel orsaka "kollaps". Det tyckte jag behövde specificeras lite. Kollaps som vad? Brist på muskelkontroll? Avsvimningar? Kollapsa i hysteriskt skratt? Sådant kan ju vara bra att veta när man kör bil i 100km/h i två timmar varje dag.

Jo, så kan man få "svart och hårig tunga" också. Ja, det ser man ju fram emot. Det, och extremt hudavfall av 30% av huden.

Känner redan hur det börjar klia på kroppen....

(det här har jag att se fram emot)


3 kommentarer:

  1. hm.. ja penicillin kan vara kul.....trimetroprim el vad det heter orsakade kramper för min del......bla....svart tunga låter lite kul hursomhelst..:)

    SvaraRadera
  2. Eftersom mina katter har haft alla sjukdomar som går att ha: Jo, jag visste att katter kan få epilepsi. Hände en av mina tidigare katter. Han var innekatt i mi lägenhet mitt i stan och blinkningarna genom fönstret från de ständigt passerande bilarna var verkligen inte nyttigt för honom, så han fick flytta till mina föräldrar och bli en väldigt omhuldad utekatt, som knappt lämnade gården. Han levde bra utan anfall i lugnet på landet, tur, eftersom det här var långt innan veterinärvården för katt nått så långt som nu. Sen fick han diabetes och på den tiden fanns varken testmöjligheter eller tanken på att ge insulin till katter, så det blev så småningom hans död. Veterinärvården har kommit långt på 20 år!

    SvaraRadera
  3. Men usch, vad obehagligt. Både för den stackars katten och med biverkningarna.. Så det där med att tungan kan bli svart är ingen skröna.. Blärk!
    Hoppas katten mår väl! Och att ni har en fin helg!

    Kram

    SvaraRadera