Att nedlägga en ent

Innan året är slut så har vi en vresig gammelman att lägga på marken. Det känns alltid så för mig, när man står inför vissa träd. Att de har personlighet. Speciellt de som är riktigt stora och gamla. Och på samma vis är det på något vis svårt att ta ner gamla träd som växer på vår mark.

Vi hade till exempel en stor björk växande alldeles i hörnet av det som var pojkarnas lekpark när de var små. den hade långa, långa grenar som räckte ända ner till marken, och det kändes alltid vänligt och tryggt att sitta under den på somrarna. Dessutom finns det få saker som är så vackra som ljuset genom björklöv på sommaren. När den björken skulle fällas så tyckte jag det var oerhört trist. Men när den väl var nere så syntes det ju tydligt att hela den inre kärnan var rutten och vi hade varit en storm ifrån att få den massiva björken rätt genom huset.

Då blev det mindre trist.

Just nu är det den här ent-liknande granen som inte mår så bra.

I själva verket har den börjat luta betänkligt.

Och som ni kanske kan se av bilden så är det inte långt till hus. Om dessutom en gran av den tyngden kommer ner av sig själv så slår grenarna rätt ner genom marken. Där, i det här fallet, elledningar och avloppsledningar går. Det kan bli stökigt.

Så den här granen får lämna plats och ljus till den yngre generationen nu. Tack och lov är den redan planterad.

Ring ut den gamla granen och ring in den nya? Trevlig nyårsafton på er.