lördag 10 januari 2015

Vad göra?

Det är svårt att skriva något den här veckan över huvud taget som inte har att göra med Charlie Hebdos och terrordådet i Paris. Jag har velat fram och tillbaka över om jag har något att skriva som inte redan har skrivits om detta. Det har jag inte. Istället har jag funderat över hur man ska förhålla sig till obegripligheter i världen. Ska man läsa på och låtsas som man förstår? Hata och rasa mot vissa grupper? Sticka huvudet i sanden?

Under grubblerierna tittade jag på gamla dokumentärer från 2005 - 2007, bland annat en om J.K. Rowlings, där en dokumentärfilmare följde henne under det år då hon skrev The Deathly Hallows. E sak jag fastnade för, var Rowlings förklaring om varför kampen mellan Voldemort och Harry är som den är: "Love always wins", sade hon. Det betyder inte att alla man älskar kommer att överleva eller ens att de som väl gör det får leva lyckliga i resten av sina liv. Men att i valet om att dela sin själ i kalla, okänsliga och precisa småbitar för att bli svårare och svårare att ta död på är inte bättre än att leva full av fel och brister - men hel - och fortfarande ha förmågan att älska saker.

Ett sätt att fortsätta hantera de mest obegripliga av situationer är alltså att inte sluta göra saker man älskar bara för att man är rädd eller orolig. Enkelt? Nej. Eller jo.

I alla fall tänker jag ägna helgen åt att göra saker jag verkligen älskar men aldrig tycks hinna med. Till exempel ska jag ta tag i detta:

Pojkarna fick varsin billig rullgardin från IKEA. Uppsättningsanordningarna höll i exakt två veckor, sedan flög det plastskräp överallt och kvar blev två rullar med vit bomullskanvas, 2 m x 60 cm.

För att då parafrasera ett ordspråk: "När livet ger dig citroner, lägg dem i en drink" - så har jag bestämt mig för att måla dessa tygstycken. Och hänga dem på väggen någonstans (jag har en plan).

Men vad ska jag måla? Det är rätt mycket yta, och jag vill ha någon form av mönster eller motiv där mycket av kanvasen faktiskt syns.

Jag önskar alltså råd. Väggen blir någon mörk neutral, så vilka färger som helst funkar. Något... nature meets graphics-aktigt. Skicka mig länkar, eller bilder eller nå't. Tack. Snälla.

Bara varnar, dock. Den som föreslår att jag ska måla dit något käckt ordspråk som "carpe diem" kommer omedelbart att blockeras från denna blogg.

Någon måtta får det vara på positivismen.

4 kommentarer:

  1. Tribal a la zodiaken. Invänta bild. Kan utvecklas i det oändliga.

    SvaraRadera
  2. *ler* I "Hur vi överlevde kommunismen med ett leende på läpparna" berättar en av kvinnorna som Slavenka Drakulic intervjuvade, om varför öststatskvinnorna fortsatte färga håret, trots att det endast fanns en färg att tillgå i de statligt reglerade affärerna: man måste få känna glädje även i de svåraste tider.. Har alltid tyckt mycket om den tanken. Vi är människor.

    Hoppas det går väl med ditt projekt!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hahaha, väggord går fetbort här hemma med! Jag kan tänka mig massor av saker jag skulle måla på dem, men du är mer konstnär än mig, så jag ska inte ge några tips...

    SvaraRadera
  4. Tack för engagemang ändå! Jag väntar ett tag och ser vad som verkar rätt.

    SvaraRadera