Att skriva sig till ett beslut

Se där, en äkta Ergo Sum-rubrik att börja dagens inlägg med. Det blir nästan ett metabloggande idag, för jag tänkte ägna en stund åt att hylla skrivandet. Hurra för processen! Ända sedan jag var sådär åtta-nio år gammal har jag skrivit dagbok. Vissa år har jag sparat dagböckerna och vårdat dem ömt, andra år har jag kastat. Sedan 2008 har bloggandet och de sociala skrivandet till största delen tagit över och det är egentligen synd. För jag har många gånger tänkt till för att inte såra någon och formulerat mig på ett sätt som varit mindre vasst och kanske mindre ärligt. För att blogga är att kommunicera med andra minst lika mycket som att föra dagbok. Det vet vi ju alla.

Det som är den största attraktionen med text för mig, är ju att man kan gå tillbaka och analysera den. Jag har läst och även studerat självbiografier i stor mängd, och även de människor som levt vad som till synes är fullkomligt vilda och vansinniga liv har en för dem helt logiskt beslutsprocess. Man kan läsa det i deras brev, man kan läsa det i deras dagböcker. Beslutet finns där, långt, långt innan det är officiellt fattat. Alla stora krigsherrar som begått hemska handlingar i krig har motiverat sina beslut år i förväg i brev och artiklar - synd bara att ingen reagerat starkare på det.

Raka motsatsen är när man får läsa brevkonversationer mellan blivande älskande. Där vill man istället som läsare gärna skynda på dem! För oh, så tidigt attraktionen och viljan syns för läsaren. Ibland från dag ett. Jag kommer ihåg att jag för något år sedan läste breven mellan Marika Stiernstedt och Albert Engström (som var hennes älskare av och till under halva livet) och Lubbe Nordström som hon gifte sig med. Från kanske brev två eller tre i konversationerna dem emellan så vet man som läsare exakt vad som ska hända sedan.

Jag skrev ju för ett par dagar sedan att jag lidit av allmän obeslutsamhet, något som inte riktigt är likt mig, och som jag våndats över. Lugn - jag har inga stora planer på att invadera någon annan nation, annektera någon världsdel eller så, jag har bara haft svårt att se var jag varit på väg.

Så tidigare idag när jag faktiskt hade en stund ensam och i lugn och ro så satte jag mig och läste igenom alla text jag producerat de senaste tre-fyra veckorna. Mail, bloggar, anteckningar osv. Och jovisst. Jag var bara tvungen att kasta upp händerna och ge mig. Det jag bekymrat mig mest för idag, till exempel - ja, det beslutet har jag redan tagit. För ungefär två veckor sedan, tydligen.

Det var väldigt många timmars tankar jag kunde ha sparat in på att bara läsa mig själv i kanske en timme.

Hur är det med er andra bloggare, använder ni bloggen retroaktivt för att förstå er beslutsprocess? Jag misstänker det.