söndag 29 juni 2014

När folk ser

På väg hem från ett ärende i grannstaden nyss, bestämde jag mig för att åka kostig hem. Så är det nästan överallt i Sverige, antingen kan man åka bred, fin motorväg/landsväg, eller också kan man ta en slingrande variant genom landsbygd som man inte visste fanns. Förutom att man får se en massa vacker, svensk natur på färden så har man också gott om tid på sig att grubbla över sociologi och människans normativitet. Det är slående hur fort vi anpassar oss efter vår omgivning.

Och det är också slående hur många små gårdar utmed de minst trafikerade vägarna som i princip ser ut så här:













Rena skrotupplag, alltså. Och det är inte bara runt där jag bor. Tydligen så är det ett så stort problem att vissa bygder måste ta till gemensamma åtgärder för att inte fastighetspriserna ska sänkas. Bristen på insyn leder liksom till att det inte är så noga längre med ordningen. Vi är alla ögontjänare. Hemma hos oss har vi en sådan granne på de tio närmaste, så han verkar inte ha någon större chans att smitta av sig. Istället tittar vi andra på medan han framför det halvrenoverade huset som inte fått panel på fler än två sidor på ett och ett halvt år nu har ställt en risig husvagn, en risig båt, två skrotbilar, en rostig grävmaskin och ett kravallstaket runt några träd där hundarna ska bo.

Sedan är väl inte vi så extremt noga med ordningen vi heller. Vi är mer på good enough-nivån. Det är glest med insyn i trädgården och man ser inte fram till nästa gård, så man behöver inte skämmas alltför mycket om man skippar gräsklippningen en dag till. Däremot finns det byar i närheten, där alla trädgårdar är hysteriskt välskötta (den där bokcafeet ligger, till exempel). För sådant smittar också av sig. Den allra vackraste trädgårdsbyn här i närheten ligger en halvmil bort i en dalgång där en sagolik liten å ringlar sig genom trädgårdarna. Där får man förmodligen flytta om man inte trimmar kanterna på grusgången. Så just där kan jag inte bo. Men jag åker gärna förbi och tittar. Nedan har ni lite bilder från den dalen, vårt eget The Shire.




























1 kommentar:

  1. Vi var den trädgården i vårt villakvarter i flera år... Ett under att det inte kom en kommitté och pratade allvar med oss... Det var under tiden vi grävde för än det ena och än det andra och låg i tvist med företag och blev inte av med skräpet... Inte så lätt att frakta iväg betongpelare och stålbalkar utan rätt sorts fordon... Men häromdagen sa en av grannarnas ungar att vår trädgård var så prydlig jämfört med deras. VA???? HÖRDE JAG RÄTT???? Woohoo!

    SvaraRadera