Och är i själva verket ett rum. Jag ska ha ditt en skiljevägg till vänster, ett draperi och en matta - men det var inte det som var grejen. Grejen var att jag ville göra allting så lättskött som möjligt nu när jag hade en chans att börja om från scratch. Efter två sekunders googlande så hittade jag den här kvinnan:
Som då alltså lever på att vika saker och sätta etiketter på allting. Samtidigt som man då inser att den här donnan inte är riktigt klok (i ett klipp så sätter hon text OCH bilder på lådorna i sitt eget medicinskåp om och utifall jag vet inte vad. Stroke?) så blir man ju ändå fascinerad. Så har hon ju rätt i många fall också. Det där t-shirttricket var grymt bra, till exempel. Ja, så nu har jag vikt om saker i två dagar. Rätt ska vara rätt.
På väg till jobbet i morse hörde jag på radion av Sverige är det land där det finns flest ensamboende (singlar) personer i vuxen ålder. 37% av befolkningen. Det är grymt många det. Sådant går givetvis lite fram och tillbaka, man är förmodligen inte singel hela livet. Och vi är ett jämställt land, så ingen måste av den anledningen stanna kvar i ett äktenskap eller förhållande vi inte gillar. Vi kvinnor för till exempel både försörja oss själva och skriva under kontrakt utan en make! Bara en sån sak.
Jag passar inte in i just den statistiken. En snabb sammanslagning av mina singelperioder visar att jag varit gift eller sambo i 22 och ett halvt år av 40. Jag hann väl direkt aldrig känna mig ensam och som singel under de korta tiderna emellan förhållanden. Men jag har aldrig letat efter någon att bo ihop med, det verkar bara som om jag med relativt liten möda kan göra det.
Kanske jag borde göra youtube-videor om det? Det slitfria sambolivet. Jag menar, kan man leva på att göra videos om t-shirts, så... (Det finns också en video om hur man organiserar pysselmaterial, hur man väljer rätt etikettmaskin och hur man färgkoordinerar posten. Det ni.) Eller nä... jag kanske bara går och viker färdigt mina träningskläder istället.
Jag var singel, i så motto att jag levde ensam, i många år. Hade pojkvänner, men bodde inte med dem. Även när jag träffade min man så var vi ett par i två år innan vi flyttade ihop, så jag kunde varit del av den statistiken. Men nu har jag ju varit i lag med honom i 25 år och bott med honom i 23 år, och är själv 52, så det blir näääästan halva livet i alla fall...
SvaraRaderaViker... not so much, och inte särskilt noggrant...
Hahahahahahahhaha - här är jag i mitt ässe!!! VIKNING!!! Ojojojoj! Har precis - efter att ha läst ett annat blogginlägg hos Kakaobönan - insett att jag är sjukligt pedantisk. Hmmmmm - så det här med vikning är right up my alley.
SvaraRaderaLeva ensam? Skulle tycka att det var ljuvligt. Har alltid tyckt om den självvalda ensamheten då det är själdödande att vara ensam i en tvåsamhet..
Kram