Håll med om att det är ganska kul. Och ganska så träffsäkert. Jag tror en tredjedel av oss kämpar mot det omöjliga att ändra sådant vi är genetiskt predisponerade för, en tredjedel av oss skyller allting på våra gener och väljer att inte försöka med något alls eftersom det ändå blir som det blir, och den sista tredjedelen har inte en aning om vad gener är eller vad det innebär just för dem.
Man kan förstås vara en mix också. Eller resignera inför sitt genetiska öde. Jag kan till exempel inget göra åt mina korta ben eller närsynta ögon. Men å andra sidan har jag aldrig haft ett hål i tänderna och har supermjuk hud jämt. Gener. Man jobbar med det man fått, för vad annat finns det att välja på?
Jag nördade ner mig i genetik ett tag när jag gjorde ett specialarbete på gymnasiet om genetik, och experimenterade med bananflugor. Det var så jag lärde mig hur jag kunde vara färgblind, min pappa färgblind men inte min bror. Och det var så jag kunde förutsäga att om jag och min man fick barn så skulle en son vara färgblind, men en dotter skulle inte vara det, och precis så blev det. Med lite kunskap kan man få omgivningen att tro att en är synsk...
SvaraRaderaJag har läst liiite sådant, mest sådär att man kollar vilken ögonfärg och örsnibbstyp och sådant barnen ska få. Och så läste jag på om ärftlighet och cancer och sådant när det var aktuellt också.
Radera