Jag vet inte riktigt hur jag ska börja förklara saken utan att låta väldigt egenkär, men alldeles innan jag bestämde mig för att bli ihop med mannen jag sedan gifte mig med, hade jag ett flertal... anbud, kan vi kalla det. (Låter lite som något ur en 1800-talsroman.) Det var i och för sig en 1 800 000 år sedan.
Hur som helst, den främsta orsaken till att jag blev kär i min man var att jag insåg att han aldrig skulle bli tråkig.
Han är smart och självständig och har ständigt 1000 nya idéer och 1000 åsikter om det mesta. Jag antar att han inte visar så mycket av det offentligt. Istället verkar han ganska lugn och eftertänksam. Med andra ord blir de flesta ganska överraskade när jag berättar om den nyaste idén som uppkommit.
Som nu, här senast i veckan.
Min man vill inte gå och se Prometheus med mig, för han tror nämligen att 3D är en bluff.
Han kan nämligen inte se det.
Övriga publiken sitter och duckar och skriker, och han sitter bara still, övertygad om att allt är masshypnos och bedrägeri.
Men tråkig är han inte.
*skrattar* Nä, tråkig är han helt säkert inte!
SvaraRaderaMen du - hur var Prometheus? Bra? Sådär?
Kram
Hahaha, det är ju en bluff, de kommer inte ut ur duken på riktigt... Jag gillar din man, bara av det här, förstår att du valde honom!
SvaraRadera