Ingen återvändo mer

Jag - eller vi - är i transit i vårt eget hem. Varje gång man ska byta rum eller flytta eller renovera så kommer man till den där punkten när man inte längre kan säga "äh, vi skiter i det och flyttar tillbaka grejerna istället". Idag har vi passerat den punkten. Nu finns ingen återvändo mer. Hela huset ser istället ut som mest påminner om en loppmarknad.
Såhär:

Det är allvarligt tala lite stressande. Så jag tog en paus och satte mig istället för att läsa någon inredningsblogg och titta på bilder från någons hus där det finns personal som städar och en inredningsarkitekt som fixar. Och vad ser jag då? En artikel i tidningen om en människa jag har väldigt blandade känslor inför: Camilla Läckberg.

Förmodligen bottnar det hela i avundsjuka. (hon är ett år yngre, sjukt mer framgångsrik och ändå tycker jag inte att hon skriver så hävligt...) Jag är inget helgon. Inte alls. Men jag retar mig så förskräckligt på henne ibland... det är något med alla de där projekten som hon hoppar på och som hon egentligen inte har talang för (barnböcker, popsång, dans - you name it) och som får stor uppmärksamhet mer för kändisskapets skull. Hade jag gjort likadant om jag haft chansen. Mm, jajamensan :-S

Hittills har jag kunnat hålla känslorna litegrann under kontroll av två anledningar: Läckberg har ett ansikte som hämtat ur en illustrerad Mumindalenbok och hon har varit gift med kändispolisen Martin Melin. Jag menar, Martin Melin. Hallå. Stackars människa. Men vad ser jag då, när jag klickar mig in på Aftonbladets hemsida. Jo detta:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article19141258.ab

Nu gissar jag bara, men det är en ganska kvalificerad sådan - om en månad eller två kommer hon att börja träna (storsatsa på) MMA också, och inom ett halvår kommer Camilla Läckbergs träningsbok. Säkert med titeln "Träna kriminellt hårt" eller nåt.

Jag antar att det är nu jag bara måste kasta in handduken (pun intended) och ge Läckbergskan cred för att hon gör vad f-n hon vill och med viss YOLO swag (mina barn har lärt mig att det heter så!) Och bara acceptera att hon kommer att fortsätta göra det så att jag får fler saker att himla med ögonen åt. Och jag har ju alltid näsan.