söndag 1 juni 2014

Som om du vore någon värd att prata med

Jag skulle nog inte bli en bra professionell cheerleader. Inte för att erbjudandena haglat tätt, sådär. Men ändå. Jag gissar att ni inte missat "skandalen" då Chicago Bulls cheerleadingteams ordningsregler läcktes till media? Har ni? Okej, det går att läsa på här: http://deadspin.com/how-to-use-a-tampon-and-other-guidelines-for-bills-che-1567047406

Chicagolagets hejarklack kallas "Jills" eftersom spelarna kallas "Bills" och när de skriver på kontrakten så medföljer en handbok som täcker allt från hur ofta man ska tvätta fötterna, när man får och inte får äta bröd (nästan aldrig) hur man ska använda en tampong (för tänk om det börjar lukta räkbåt i hejarklacken), vilka färger man får färga håret i och så vidare i all oändlighet.













De flesta av dessa regler hör till sådant som ganska många kvinnor stött på. Man lägger sig ganska ofta i utseendet, och ganska ofta nickar vi och accepterar detta för att vi ska få göra något roligt. Som att vara flygvärdinna, modell, talesperson, skådespelare (ibland), artist av olika slag... När jag var någonstans 20-25 och ville tävla i Fitness, så var den variant vi hade i Sverige då en väldigt amerikaniserad typ som nästan var en skönhetstävling. Bedömningen var i stringbikini med höga klackar och det fanns en aftonklänningsrond med. På riktigt. Så här kunde det se ut:
Det här klippet är från 1996. Jag ryser vid tanken på att jag faktiskt var villig att utsätta mig för något dylikt för att komma åt resten av tävlingen. Tack och lov kraschade och ombildades bodybuilding- och fitnessförbundet i Sverige runt den tiden, och när väl tävlandet hade återuppstått så hade jag gått vidare. Till styrkelyft. Så kan det gå.

Vad jag menar är jag förmodligen som 20-åring kunnat köpa in mig på en hel del av Jills-reglerna, och tillägnat mig nog många för att få vara kvar i truppen. Men en sak stör mig så grymt nu och den hade stört mig så grymt då också.

Förutom att då faktiskt uppträda under matcherna så ska Jills-arnar vara någons sorts representanter och erbjuda kvinnlig fägring på olika event och fundraisers. Som någon modern Geisha-variant. Och där - där får man läsa en av de sjukaste formuleringarna i hela regelboken enligt mig. Först kommer en lista på de tillåtna samtalsämnena och sedan: "The more you can engage people about football, the more intelligent you will appear. Even if you simply just start the conversation, you'll be percieved as someone people enjoy talking to."

Det är där det börjar bli riktigt äckligt. Tydligare kan man nog inte säga "håll käften och var söt". Uppenbarligen så finns det är 2014 inte mycket som är farligare för ett företag än en kvinnlig cheerleader som uttrycker egna tankar. Det var ju charmigt.

4 kommentarer:

  1. Om detta och dylika saker har jag bara en sak att säga *kräks i munnen* eller nej, jag kan inte ens finna ord… Men så har ju jag alltid tillhört de "fulatjejernasomändåintehadekunnatblinågot" i de flestas ögon och därmed ömkade de bara min upprördhet över ALLT sådant som jag lyft sedan tidiga tonåren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vägrar tro att du någonsin varit ful - men jag tror man pratar för jäkligt döva öron ibland när man pratar om att unga tjejer ska prata mer och ta för sig...

      Radera
  2. Tänk, jag har aldrig fattat att det är football jag ska prata om för att folk ska förstå hur intelligent jag är, tack för tips... Jag kör det på nästa anställningsintervju så kommer det att gå finemang!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, här har man slösat bort tid på allmänbildning.

      Radera