Ett år på New York Times

Hur länge kommer vi att ha dagstidningar i pappersform? Det är grundtemat för en dokumentär som nyligen gått på SVT, som följer världens mest kända tidning, New York Times, under ett års tid. Året var 2010, då Wikileaks fick sitt stora break och alla började på allvar inse att man inte längre behöver en kontakt på en stor tidning för att sprida en nyhet världen över. Det räcker med ett youtube-konto.

Under samma tid sjönk och sjönk och sjönk annonsintäkterna för tidningsgiganten, och domedagsprofetiorna hopade sig.  Programmet tar upp bloggar, twitter, och alla nya media i förhållande till gammelmedia. Vikten av den kollektiva, uppkopplade rösten.

Dokumentären finns på svtplay, klicka här för att titta.

Tidningar i sig är jag säker på att vi kommer att ha kvar i det längsta. Men kanske inte dagstidningar så som vi är vana vid dem. Vecko- och månadstidningar är en lyx och ett livsstilsstatement och kommer att sälja av den anledningen. Man vill ha papperet, de glossiga bilderna, den riktade reklamen. En tidning som säger "Jag känner dig, jag vet vad du vill ha!"

Jag gissar, att framtiden för lokala dagstidningar blir att nischa sig än mer. De flesta nyhetstidningar idag har förstås en hemsida, men få lokaltidningar förstår hur de ska användas. Jag kommer på en, som tack och lov jobbar från min egen stad. Det händer inte mycket i stan som inte läggs ut i nyhetsform med bild på den siten inom en timme post facto. Den är lysande. Den papperstidning som är sitens mediatvilling är dock...ja...den har bra papper att tända i kaminen med och gott om utrymme för annonser.

Framtiden för lokala tidningar tror jag är att vara övertydlig med att driva en linje, en profil - att känna sin målgrupp. Att täcka in nyheter för alla kommer inte att fungera länge till. Visst, många kommer att protestera över att man förlorar journalistisk integritet och objektivitet. Men problemet är - som också tas upp i dokumentären - att det inte längre finns någon läsare som tror att tidningar är objektiva och obundna och presenterar politiskt ofärgade åsikter.

Jag är själv uppvuxen med den synen. När jag var liten köpte man Aftonbladet om man låg åt vänster politiskt och Expressen om man låg åt höger. Jag kommer ihåg hur min pappa och min mosters man gjorde stor uppvisning av att räcka fram kvällstidningarna de köpt åt varandra utan att ta i dem med bara handen (de hade olika politisk uppfattning och ville ju inte "smutsa ner fingrarna" med varandras journalistiska organ).

Kanske är det lika bra då att rakt av presentera sin syn på nyheterna idag? Att erbjuda djupanalys, men lättläst och opretentiös och anpassad till den nisch man säljer till.

Den som lever får se. Helt klart.