De sista dagarna har tidningarna och alla sociala medier förvandlats till någon sorts sandlåda där rädda mammor sitter och kastar invektiv som "prettomorsa" och "barnmisshandlare" på varandra. Ja, jag säger mammor just för att papporna inte tar eller får någon som helst närvaro i debatten. Som. Jävla. Vanligt.
Varför rädda? Jo, därför att det berör något som ingen av oss med barn någonsin vill bli kallade. En dålig förälder. Det finns få saker som kan gnaga en hårdare än misstanken om att man gör något som kan skada ens barn.
Debatten blir så vass, så onyanserad, så "är du inte med oss så är du med terroristerna!"
Självklart gör alla hyfsat normala föräldrar det som de tror är det bästa för sina barn. Kan vi inte ha den respekten för andra mammors val att vi bara säger "Okej!" när någon berättar hur de gör med läggningsrutinerna eller barnomsorgen eller godis eller Tv-spel, istället för att genast börja skrika om vår egen metod högt och ljudligt (för den måste ju vara bäst!).
För det är så många av oss som så fort vi hör om hur en annan familj gör känner: "Oj. Jaha, jag kanske gör fel? Deras barn kanske mår bättre/utvecklas fortare/är mer sociala än mina?"
Hur sjutton gick vi från 40 och 50-talets "så har man alltid gjort" via 60- och 70-talets fria uppfostran till att helt plötsligt vara så osäkra som föräldrar att folk brakar ihop och blir extremosams på Facebook så till den milda grad att "defriend-andet" bara susar genom cyberrymden.
Är det något vi borde arbeta för och värna om är möjligheten till att själva välja den metod att uppfostra våra barn på utan att någon höjer ett aja-baja-finger.
Sluta hacka på varandra, föräldrar, och börja jobba gemensamt. Vi har redan halkat ner från första plats till att ligga bakom bland andra Canada, Norge och Island var det gäller barns hälsa och välbefinnande. Lite respekt och utrymme för andras val vore en bra början.
Håller med dig! Förresten varje gång jag går in på din blogg och ser bilden på dig och din familj, i bilden på headern, blir jag så glad för den är så fin. Den värmer mitt hjärta!
SvaraRaderaHar helt missat den debatten, men jag håller med i ditt resonemang. När vi väntade sonen hamnade vi i en föräldragrupp, människor vi inte kände innan. Nästan hela gruppen hänger fortfarande ihop, vi firar til lexempel fortfarande våra barns födelsedag tillsammans, tretton år blev det nu senast. Den enskilt största anledningen till att vi funkade så bra och fortfarande häller ihop tror jag var för att ingen av oss var en "jag vet bäst"-förälder, vi var bara öppna för varandras olika problem och lösningar, aldrig fördömande, bara uppmuntrande. Det stödet skulle jag önska alla nyblivna föräldrar, allt blev så mycket enklare då!
SvaraRaderaJa det här har gått mig helt förbi. Möjligen för att jag inte har några barn. Men jävulen, varför ska man kasta paj på varandra för? Ja jag tycker du har rätt.
SvaraRaderaOooopppss, har helt missat detta!! Men. Jag håller med. Jag kan verkligen inte sätta mig till doms över hur andra gör med sina barn. Skulle de göra dem fysiskt illa blir jag förbannad men utöver det.. Nej. Du är du och jag är jag. Och alla barn skall behandlas med respekt. Men om du matar dem med vitt bröd eller havregrynsgröt gjord på egen odlad kravmärkt havre har INGENTING att göra med hur barnet blir som vuxen. Det är kärleken de får som formar dem.
SvaraRaderaKramar
Håller fullständigt med Ergo..
SvaraRaderaHa en skön lördag!!
Det där var ju väldans bra sagt.
SvaraRadera