onsdag 2 maj 2012

Pucko-TV

Jo, jag har en del guilty pleasures när det gäller TV. Om jag hänger hemma och äter lunch tittar jag gärna på Project Runway eller Top Model. Det är som sockervadd för hjärnan. Färggrant, fluffigt och uppiggande. Eller också tittar jag på folk i England som tävlar om att få visa upp sina trädgårdar. Det är något fint i att se människor trimma plattkanterna med nagelsax.

Men på senaste tiden har stora delar av programtablån förvandlats till någon sorts kollektiv emotionell spya. Dokusåpa efter dokusåpa dyker upp, där det enda målet är att få folk att erkänna vilken bedrövlig röra de ställt till av sin ekonomi/sitt förhållande/sin kropp/sitt hem. Sedan ska deltagaren gråta riktigt ordentligt, och programledarna ska utföra någon sorts amatörpsykologi, och så kommer produktionsbolaget in med en stor lastbil full med pryttlar och bygger om och fixar till och städar och säljer...

Två, tre månader senare följer kvällspressen upp med intervjuer som avslöjar att paren gått isär, husen har brunnit ner och firman har kursat.

Det kanske är lika bra att införa Hunger Games på en gång. Jag tror det konceptet skulle ge höga tittarsiffror redan i morgon dag. Medieklimatet är definitivt redo. Istället för programmet "Älskling, du har blivit en tjockis!" kunde titeln vara till exempel: "Älskling, banta eller jag skjuter dig!" Istället för 100 000 på slutet, så får den nedbantade partnern överleva. Eller istället för "Du är vad du äter" kunde man införa "Du får äta det du dödar" och skicka ut ett par tröstätare i skogen med varsin slangbella och ett eldstål.









Jo, jag förstår att det är någons sorts motrörelse eftersom en hel del TV-produktioner har blivit så fantastiskt bra. Det började någonstans med dramaproduktioner som Band of Brothers runt 2000-2003 och efter det har många serier passerat sina storkusiner i spelfilmen med bättre manus, bättre karaktärsroller (speciellt för kvinnor) och minst lika bra scenografi och effekter.

Men ändå. Nu tar jag en TV-fri vecka eller två och tittar bara på sådant som kan ses på DVD:er. Åh, med undantag för Let's Dance, som barnen av någon anledning blivit besatta av och nu insisterar på att vi ska se tillsammans HELA FAMILJEN!!

Ska vi slå vad om vilken av kändisarna som nu ska vräka ut en bit privatliv i tidningen inför helgen så de kan skrapa åt sig lite fler sympatiröster? Sist var det Anton som var mobbare som ung och innan dess var det Läckbergs barndomstrauman...

3 kommentarer:

  1. åh...Lets dance! Mega svenskt! Läckberg känns så uppmärksamhets törstig! Nå ja! ha en bra dag hälsar köpenhamnsmorsan

    SvaraRadera
  2. Jag kollar knappt på tv längre, ser bara serier och film på datorn då och då. Men visst är det lätt att bli insugen i att följa en hel del program som man helst inte vill erkänna för sig själv. :)

    SvaraRadera
  3. Ja, ibl blir man less på alla s k dokusåpor om precis allt. Snart finns inget ämne kvar..
    Men top model o rumway orkar jag bara inte se.
    Ha en skön kväll.
    Gillar oxå den serietecknare du visar ovan, mycket träffsäklra strippar ibl :D

    SvaraRadera