En 100kg:s viktskillnad är väl inget...

...att säga något om? Eller? Jag blev så himla förtjust i Guams inställning till det där med idrott i allmänhet och budo i synnerhet. De skickade en tävlande till OS - Lilla Berget. Eller Ricardo Blas, som han egentligen heter. Den tyngsta viktklassen i judo är +100 kg, och jag tror det är få utövare som väger mer än 110.

Så kommer då Lilla Berget in på mattan. Och väger 100kg mer. "Kom igen då, kasta mig!!" Det spelar egentligen ingen roll hur bra teknik man har, det kommer i alla fall kosta på att dänga iväg med 218 kilo guamer... guatnames...guameran (vad HETER det om man bor i Guam??)

Det blir liksom lite intressant att se bara på grund av skillanden. Om man tänker sig en vuxen kvinna med en baby i famnen, så har de en viktskillnad på kanske 60-65 kilo. Ni vet hur stor skillnad det är. Och det är i alla fall inte lika mycket.

Jag var ungefär lika fascinerad av ett styrkelyftarpar jag träffade för sådär en tio år sedan. Eftersom det dessutom var i tävligssammanhang kunde jag ju läsa hos sekretariatet att han vägde 175 kg (med en gigantisk mage) och hon vägde 51,5.

Fast jag deltog i banketten efteråt så lyckades jag inte bli berusad nog för att gå över och börja fråga en massa frågor jag nog gärna skulle vilja ha svar på. Som vilken ställning som över huvud taget kunde fungera i den äktenskapliga sängen.

Jag kan dessutom meddela att eftersom styrkelyftresultat räknas i koefficent, vilket betyder att det är ens egen vikt i förhållande till den vikt man lyfter som räknas, så fick frun bättre resultat i tävlingen.

Tydligen är kvinnor som gör drömresultat i tyngd- och styrkelyft bäst när de väger runt 50- 55 kilo. Det är ju skönt att inte störst går först hela tiden. Som här, med Zulfiya Chinshanlo, som också tävlar i OS.

Kippet är ett juniorrekord. På "bara" 110 kilo. Hon kallas förretsen "Lilla Dockan".

Fast om "Lilla Berget" skulle snubbla och råka sätta sig på "Lilla Dockan" så vore "Lilla Dockan" "Platta Dockan" i alla fall.