Små monster

När jag var liten sparade jag på saker. Bokmärken (rätt trist) spelkulor (något mindre trist) manicklar (kommer någon ihåg dem?) och armband i plast eller tunn metall. Helst skulle man rassla som ett jäkla flipperspel när man gick förbi. Jag behöver inte nämna att detta var på 80-talet och Madonna inte hade upptäckt yoga och Kabbala än?

Nu för tiden ska ungarna inte bara drillas in till att köpa produkter, de ska också drillas in i användandet av sociala nätverk. Jag hade totalt missat att Moshi Monsters beskrivits som Facebook för barn - jag trodde bara att de var en till irriterande plastpryttel som hade en medföljande hemsida med spel.

Ha. Små monster...

Som ni ser går det hela ut på att skapa sig en egen sida med en liten monsteravatar och sedan lägga till vänner, skicka varandra presenter och göra olika spel. Låter det bekant? Man får ädelstenar om man bjuder in fler vänner och kan då göra ännu fler grejor på sidan.

Jag är ganska övertygad om att mina ungar kommer att tröttna på monstren de också efter ett tag. Det gör de. Men de är ju redan ganska inkörda på att interagera i ett socialt medium. När de blir stora nog kommer de också att ha 900 vänner på vad det nu är för forum som gäller.

Lite jobbigt att inse att jag gick på den grejen jag också. Nu känner jag att jag måste övervaka moshi-användandet när de sitter vid datorn. Speciellt som det är en massa vuxna som också använder den här sidan. Nu låter jag förstås inte barnen bli fullvärdiga medlemmar för det KOSTAR PENGAR. Så det är ingen som direkt kan interagera med dem. Men ändå.

Sedan såg jag att det finns ett ställe i Moshivärlden där alla avatarer kan gå in en grotta och gå runt och prata med varandra. Som ett litet animerat chatparty.

Och då blev jag faktiskt lite avundsjuk. Den funktionen skulle jag vilja ha på facebook också! Skaparna av Sims borde verkligen slå sig ihop med FB:arna på den.