En hemlig resa

På måndag fyller jag år, och därför ska vi på en resa i helgen. En resa jag inte vet någonting om. Min man vet, förstås, mina söner vet och min bästa vän vet. Och de säger iiiiingenting. Det stör mig förstås någonting sjukt mycket. Och det vet de. Min nyfikenhet är inte något nytt för dessa människor. Jag ser den ju som en sådan där egenskap som både är en stor tillgång och en akilleshäl.

Det som stör mig mest just nu, är att eftersom jag inte vet vart vi ska, så kan jag inte packa. Jag har ingen aning om jag ska lägga ner regnkläder och fleecetröja eller baddräkt och solkräm eller träningskläder eller festklänning.

Jag gissar att jag får hålla ut en dag eller två till. Och i morgon ska jag dessutom jobba dubbla jobb där jag åker sju på morgonen och kommer hem tio på kvällen.

Fint. Då slipper jag grubbla. (fast det kommer jag ju att göra ändå)