I see fire?

Helst av allt skulle jag förstås vilja undvika att nämna gårdagens Valborgsfirande alls - men eftersom det är tvunget för fortsättningen av historien så är det bara att bita ihop. Det var miserabelt. Först regnade det. Sedan regnade det lite mer. Och sedan började det snöa. Majbrasan blev uppeldad till slut, det blev den ju. Och då flög det gnistor tjugo meter bort och rakt över den lilla eld där vi tänkt oss att de tre närvarande barnen skulle grilla korv. Till sist tog jag in barnen som antagit en lätt ljusblå ton och var dyngsura och de fick grilla korv och s'mores i kaminen istället.

Maken stannade kvar ute för att se till att rishögen blev ordentligt eldad och att inte elden skulle sprida sig (ha! Vatten brinner dåligt...) och kom in i lika miserabelt skick han också.

Så därför är det litegrann förvånande att samme man nu insisterar på att vi ska cykla både till och från kvällen bokcafé-kickoff. Han måste antingen ha väldigt dåligt närminne eller vara väldigt sugen på att drick öl. Jag har inte slutat frysa från gårdagen än. I natt kommer jag väl att vara helt hypotermisk.

Jag vet ju att det finns ett tillstånd av berusning där man inte känner vare sig kyla eller värme. Det kunde på sätt och vis vara tjänligt att försöka uppnå detta strax innan hemfärd. Jag är bara lite osäker på om det stadiet inträffat före eller efter man glömmer bort hur man hanterar en cykel. Men jag lovar återkomma med information om detta. I morgon. Eller när jag slutat frysa.