torsdag 16 oktober 2014

Typhoid Mary

Alla pratar om Ebola just nu. Mycket av det som sägs kommer förstås från ren skräck och panikreaktioner - till exempel är det många som ropar högt och mycket på att gränserna till vissa drabbade länder ska stängas. Det är förstås en helt verkningslös metod, enligt mig.

Det stora problemet med gränser är ju att de egentligen inte finns i verkligheten. De är streck på en karta. Det är inte så att man kommer till en viss plats ute i skogen och det där reser sig en 70 meter hög mur som något hämtat ur Game of Thrones (fast kartboksröd). Visst, man kan stänga gränsövergångar och flygplatser, men att ta till sådana åtgärder hjälper aldrig. Har aldrig någonsin hjälpt. Inte en enda gång genom världshistorien.

För det finns alltid en. En person som man missar, en person som inte anser att karantänreglerna gäller honom eller henne (oftast är det en hon, av någon konstig anledning). En Typhoid Mary, som helt osedd går från ett ställe till ett annat och bär smittan med sig. För 150 år sedan hade vi kolera här i trakterna. Grannstaden hade isolerat sig helt i väntan på att smittan skulle försvinna, men en piga gick från gården där hon tjänade hem för att hälsa på sina föräldrar. Hon färdades på kostigar över åkrarna, som vanligt. Ingen såg henne. Och med sig hem från föräldrarna bar hon kolerasmittan.

Så vad borde man göra? Ja, det finns ju sätt att bota kolera - den spanska sjuksköterska som drabbats av sjukdomen och som vårdas i Madrid är nu på bättringsvägen efter 10 dagars intensivvård. Men gissningsvis är den intensivvården så dyr att ett lands ekonomi skulle kapsejsa helt och hållet om ett massutbrott skedde. Och i ett utvecklingsland? Glöm det.

Ibland får jag känslan av att allt prat om att stänga gränserna kanske är mer av ett ekonomisk beslut än något annat. Ett land med överutnyttjade resurser har rent historiskt mått ganska bra efter en folkutrensning. Bittert, men otvivelaktigt,

Om det där vaccinet som läkemedelsföretagen hintar om kunde släppas snart så vore det bra. Samma konspirationsteoretiker i mig misstänker att det finns krafter som vill att det ska fördröjas ett tag till, Så paniken växer. Och priset kan höjas. Som under medeltiden, så folk pantsatte sina hus för att få en bit av Jesu svepduk eftersom den skyddade mot digerdöden.

Förhoppningsvis kommer vi åtminstone att betala för något lite mer verksamt den här gången.


2 kommentarer:

  1. Det är nu FN borde visa klorna och se till att det läggs tillräckligt med resurser både på vaccinet och på vården! Men någon panik känner jag inte, jag tror jag är fatalist...

    SvaraRadera
  2. Min L är livrädd för Ebola.. Blev tvungen att berätta om AIDS-paniken på 80-talet... Men stängda gränser? Tror inte jag heller på..

    Kram

    SvaraRadera