torsdag 20 december 2012

Läsa med röster

Ikväll är det skolavslutning i bykyrkan. Klass 0 - 5 ska sjunga varsin sång, det blir väl en del mer eller mindre korrekt spelade julsånger på piano, trumpet och saxofon och så ska barnkören göra ett par låtar. Rektorn håller sig på avstånd, kanske delvis beroende på att skolan inte haft ett fungerande bredband på hela hösten och hela den ordinarie frittepersonalen har slutat. Hur som helst kommer väl alltså jultalet att hållas av en präst eller diakon.

Jag lämnar här ett utrymme i inlägget för den som känner att de borde känna något i samband med detta. För eller emot eller så.

Okej? Då fortsätter vi.

Jo, på grund av julavslutningen så blir det lite senare med nattningen av barnen ikväll. Jag hoppas alltså på att få hoppa över kvällens läsning av Harry Potter och hemligheternas kammare.

Det där med läsning för barnen är något som jag visserligen gillar och tycker att man ska göra, men jag ångrar en sak en smula: att jag började läsa med röster. Jag är bra på det, om jag får säga det själv. För en bra läsning måste man ju ta in en del av texten ganska långt i förväg så man inte skriker ut meningen: "Vem är det som kommer? viskade Ron" och man måste också har förmågan att från gång till gång komma ihåg hur man gjorde rösterna sist. Så man inte använder Hagrids röst på Snape, till exempel. Min Molly Weasley är förresten bad-assed.

Men det där diskvalificerade barnens far raskt från all läsning. Han hinner inte med att ställa om, utan läser alltsammans i en och samma ganska mörka, brummande ton. Smart, i och för sig, för jag vill också somna när jag hör den... men ungarna gillar ju inte det, precis.

Så läsningen är alltså helt min.

Ibland undrar jag förstås lite om maken läste sådär taskigt med flit? Ungefär som att han aldrig slätar till kläderna när han ska hänga tvätt utan lägger plaggen som dragspel över torkställningen. Äh, det jämnar väl ut sig. Jag låtsas fortfarande som om jag inte klarar av att streama film från servern genom x-boxen och jag gissar att maken är mig på spåren där också (jag orkar bara inte leta igenom servern för den är så jävla långsam, men egentligen skulle väl en välartad chimpans klara av det...)

...och böcker är ju böcker. Och min grej.

5 kommentarer:

  1. Ja du vet om man gör en sak dåligt så vill inte folk att man gör det. Min syster t ex slapp koka kaffe på sin arbetsplats bra länge.

    Jag skulle gärna höra din läsning. Pappa var en jävel på att läsa saga med bra röster. Alltid med skämtet i bakfickan och tillagda meningar.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också om att läsa. Men läser nog inte lika bra som du med röster och så. Just nu läser jag Harry Potters fjärde bok för Lilleman. Ha en fin kväll. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag är säker på att dina röster uppskattas lika mycket :-D!

      Radera
  3. Jag läste alltid med olika röster när mina barn var små och ibland blev det fel röst för fel person men då skrattade vi så gott allihop.
    Harry Potter läste jag för mina barnbarn men med en och samma röst hela tiden. Jag höll på att vricka tungan ur led med all krångliga namn, jag gillade inte att läsa den högt.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag log igenkännande när jag läste ditt inlägg. Jag brukar också fundera på allvar om min man artikulerar så dåligt, läser så monotont för att vara helt bortkopplad från ALL läsning. Även om jag någon period har hosta eller så, föredrar sonen att jag läser med hostattacker framför hans sömnige fars läsning;)
    Allt gott!

    SvaraRadera