En shoppingtur på tusen

Egentligen har jag ju länge varit tveksam till att shoppa något alls. Under förra året hade jag ett totalköpstopp på fem månader, då det enda jag handlade var matvaror och hygienartiklar och året före det körde jag samma sak i nio månader. Det gick ju hur bra som helst. Jag gick inte naken, och biblioteket utnyttjades flitigt. (ni kommer kanske också ihåg att jag gjorde undantag för födelsedagspresenter åt folk och för nya kläder till växande barn - så omgivningen inte behövde lida...)

Men idag skulle jag trots all shoppingambivalens ut och handla julklappar - dessutom i vår lilla stads centrum, för att stödja den levande handeln på glesbygden och så. Jag såg inte direkt fram mot upplevelsen. Jag förväntade mig trängsel och elände och svettiga stunder i köer.

Så blev det inte.

Så blev det inte alls!

Istället hade tydligen hela stadens befolkning tagit ett gemensamt beslut att stanna hemma och titta på skidskytte eller åka till monster-mega-köpcentrum, för det var nästan folktomt. Jag gled fram från affär till affär medan snö singlade ner i stora, tussiga flingor från skyn, gick rakt fram till disken då jag ville betala och stod i lugn och ro medan affärsbiträdena gjorde extra vackra paket med superkrusedulliga snören som man aldrig får till hemma. Och så bjöd de på glögg och saffransskorpor och höll upp dörren då jag gick. Ja, utom på Systembolaget, förstås. Där bjöd de inte på något.

Nu undrar jag om det är ett tecken? Ska jag börja shoppa mer? Hm, värt att fundera på.

Jo, och sedan provade jag alla julklänningar när jag kom hem också. De satt perfekt och till och med lite väl löst i några fall. Så av detta drar jag slutsatsen att jag borde göra följande under julen:

Shoppa.
Äta. Mycket.
Gå på fester i fina kläder.

Okej då! Inte ska jag väl gå emot så tydliga tecken.