Frågan om fröken Friman

Årets svenska TV-satsning under julen kan vi väl alla vara överens om är Fröken Frimans krig - en svt-produktion med manus av Pilla Oljelund och regi av Mikael Hellström. För dem som har missat första delen så finns den att hitta på svtplay.

Upplägget är ganska lättfattligt: Sissela Kyle spelar Dagmar Friman, en ensamstående kvinnosakskvinna som återvänder till sin familj för att kräva ut ett arv efter sin far. Då hon inte får det, försöker hon i stället hitta en vettig sysselsättning och bildar slutligen ett matvarukooperativ tillsammans med en grupp andra kvinnor från blandade samhällsklasser - Svenska hem.

Det intressanta med serien är enligt mig att Svenska hem ju har funnits på riktigt och införlivades så småningom i kooperativa förbundet. Deras flaggskeppsaffär såg i verkligheten ut så här:

Mer om perioden och kvinnorörelsen finns att läsa i den här boken som kom 2006:

Den är för närvarande slut i näthandlarna, men något säger mig att det kan komma ett nytryck vilken dag som helst eller allra senast till bokrean. Det brukar ju bli så. Och det är riktigt roligt, eftersom författarna gissningsvis inte fick så fantastiskt mycket uppmärksamhet under första vändan.

Hur var då första delen av miniserien? Skådespeleriet tyckte jag höll, och till och med gnistrade till rätt ofta. Allan Svenssons grosshandlartyp är riktigt roligt gjord. Scenografen Jan Olof Ågren, rekvisitören Kennet From och kostymskapare Ewa Mark har gått till verket med sådan detaljorientering att det är en fröjd att se. Jag var tvungen att backa streamningen en stund eftersom jag slutade följa med i dialogen och bara satt och tittade på broderier, tygklädda knappar och fönsterskyltningar med originalförpackningar.

Det är förstås svårt att vara riktigt objektiv när det dyker upp en svensk serie i samma anda och stil som så många av de riktiga stor-TV-drakarna som Mr. Selfridge och Downton Abbey. Man sitter och jämför, och det beror inte bara på mina egna erfarenheter. Det verkar som om manusförfattare och regissör också låtit sig påverkas en hel del. Det var inte mycket som överraskade mig i sekundärintrigerna. Det introduceras snabbt en ung man i den ena affären som kommer att bli kär i det unga affärsbiträdet i konkurrentens affär. Självklart. Arbetarklassens lidande introduceras av en storebror som dör i lungsot medan den yngre brodern blir räddad av fröken Friman och får gå i skola. (Deras pappa är förstås suput som tycker illa om överklasskärringar.)  Jag hoppas på lite större överraskningar i nästa avsnitt, men då ska i och för sig Rolf Lassgård dyka upp som fröken Frimans love interest.

Av intresse kan också vara att en miniserie som handlar om en kooperativ handel enbart för kvinnor startad av rösträttsivrare än så länge inte klarat Bechdel-testet. (Minst två namngivna kvinnor, minst två separata dialoger mellan kvinnor som INTE handlar om en man). Det är på den andra punkten serien inte klarar sig. Där ser man.

Slutgiltigt omdöme väntar jag gärna med tills serien slutar. Återkommer då.