Om att leka historieätare och spela gifta

Jag har reclaimat 1980-talet här hemma den senaste månaden. Mm. Till och med vad det gäller påskprydnaderna, som demonstreras på bilden nedan.

Eftersom pojkarna velat ha en dag med mat som var som när jag var lika gammal som dem, så har jag också draggat i medvetandet efter vad jag åt en dag som sjuåring. Vilket var Skogaholmslimpa med ost som frukost, spagetti och köttfärssås med knäckemacka till lunch och om det var fredag lövbiff med pommes och pulverbea till kvällsmat.

Hela upplevelsen fick mig att tänka på svt-programmet Historieätarna, så jag bestämde mig för att se om första säsongen. Efter en stund märkte jag dock att jag inte alls fokuserade så mycket på maten den här gången, utan istället satt som en voyeur och försökte komma fram till om man kunde se på Lotta Lundgren och Eric Haag att tyckte uppstått under arbetets gång. Och så fick jag dåligt samvete över att jag gjort det. Tecken på två kraschade äktenskap är ju inget att sitta och spana efter. Fast - i ärlighetens namn - för alla som betraktat det blivande paret på avstånd måste det ha varit solklart. Vissa människor har en sådan kemi och en sådan repår redan från start att det inte kan sluta på annat vis.

De tankarna fick mig att fundera vidare på om seriens upplägg skyndat på processen. Och hur mycket. Serien går ju ut på att Haag och Lundberg ska spela ett gift par som testar vardagslivet för ett gift par under olika epoker. Och att spela gifta verkar många gånger vara en klar ingång till att slutligen bli ihop. Det händer ju hela tiden i film, till exempel. Vi är lättlurade, hormonstyrda små varelser trots allt, vi människor. Och följer man en av den kognitiva beteendeteorins grundprinciper "Fake it til' you make it" så kan två människor säkert på samma sätt övertyga sig själva att de är ett par bara genom att bete sig som ett. Hålla hand, sitta bredvid varandra, sova i samma säng, hjälpa varandra med kläder och hår och ta hand om varandra när man är låtsassjuk. Sådant kan påverka en mer än vad man tror.

Så vad är kontentan av detta inlägg, då? Spela inte gift med någon du inte kan tänka dig vara gift med på riktigt? Eller kanske bara att man man tyckte var gott när man var liten gillar man fortfarande när man blivit stor. Fast jag har bytt ut pulverbean mot Lohmanders numera.