Utsugare och kreatörer

De senaste dagarna har jag träffat alla sorters människor, men det är två av dessa människoarter som sticker ut - kanske för att jag vid det här laget lärt mig att känna igen dem ganska omedelbart. Det är något jag klappar mig själv på axeln för eftersom båda arterna är mycket nyttiga att ha koll på.

Den första sorten är den otrevligaste. Och kanske den typ som jag har riktigt svårt för. Utsugaren. I lördags mötte jag den här personen för andra gången, och det räckte för att jag skulle kunna bekräfta mina iakttagelser. Helt klart en person som anstränger sig för att lirka till sig varenda liten fördel som går att få utan att för en sekund se till att motparten får något ut av det - självklart inte! För typiskt för dessa personer är också att de alla anser att deras blotta närvaro i ett rum borde vara belöning nog för alla som får privilegiet att se på.

Missförstå mig rätt, jag agerar själv ganska ofta i den moraliska gråzonen, men jag försöker att alltid ha som huvudregel att jag ska lämna människor i ett bättre skick än när jag fann dem. Tack och lov, eftersom jag i viss mån måste ha med den här människan att göra i viss mån i fortsättningen också, så känner de flesta av den kalibern sig som stora bedragare på insidan. De vet om att de måste fuska till sig det de vill ha. Och det gör dem till riktiga papperstigrar.

Den andra typen är mycket, mycket trevligare. Folk som gör något, som skapar något för att de kan och vill och varför inte, liksom. Jag hade igår en mycket trevlig inspirationskväll där jag lyssnade till Isabelle McAllister och hennes tips om hur man driver projekt och företag.

Jag vet inte om jag lärde mig så mycket, eftersom vi är i samma ålder och har jobbat inom liknande jobb med liknande människor. Däremot var det givande att höra sina egna lärdomar bekräftade av någon som gjort ungefär samma resa.

Där jag nickade som mest igenkännande var förmodligen då McAllister pratade om det här med att jobba, jobba - stöta på svårigheter, ta en annan väg och sedan inte snåla med sina idéer. Det kommer ju alltid fler.

En sak som förvånade mig lite och som jag trodde jag var ensam om i rummet, var att föreläsaren också hade den där inställningen att det inte är nödvändigt att ha en superklar målbild för det man vill åstadkomma. Det har jag nämligen aldrig, och ofta har jag känt mig lite medioker som inte har en minutiöst nedritad affärsplan med varje månads mål inskrivna. Men fördelen som McAllister berörde och som jag alltid har känt, är att man aldrig blir besviken över ett resultat. Man blir bara klar, och kan utvärdera projektet för var det blev istället för hur man trodde det skulle bli. Det är skillnad, det.

Lika stor skillnad som det är på folk och folk.