tisdag 1 april 2014

Before the rains

En stor fördel med att undervisa andra i film är att man kommer på saker man trodde sig ha glömt. Idag på eftermiddagen satt jag och sökte efter alla de filmer som producentduon Merchant och Ivory gjort innan Ivory dog för ett par år sedan. Och till min stora förvåning återupptäckte jag en film som jag då jag såg den tyckte det var en av de vackraste filmer jag sett.

Och sedan har jag helt förträngt att den fanns. Så himla märkligt! Eller kanske inte märkligt alls. Jag kan ha gjort det med flit. Här kommer anledningen:

Filmen heter Before the Rains, och ramberättelsen handlar om området Karela i Indien under början på 1900-talet, då man byggde vägar genom djungeln för att få igång kryddodlingar. En brittisk vägingenjör, Moore, inleder en kärleksaffär med sin gifta hushållerska Sajani, medan hans egen fru är på besök hemma i England. Och med besök så är det alltså inte en helg det gällde, utan månader. När Moores fru och barn återvänder Sajani till sin hemby och arbetar bara hos familjen ibland istället för att bo där ständigt. Det är bara det att några av byns barn sett Sajani och Moore vid en gammal tempelruin och talar om det för Sajanis våldsamme make.

Jag vill inte avslöja mer om handlingen, men jag känner ändå att jag måste varna dem som eventuellt vill se filmen senare. Detta är inte en rom-kom. Det är en tragedi. Det finns inte en chans till ett lyckligt slut för de inblandade. Så. Nu är ni beredda.

Eftersom filmen kom ut 2007 och jag måste ha sett den 2008. Det var inte ett bra år för mig, och med tanke på allt som hände då så tror jag att jag medvetet glömt bort den. Jag menar, jag var så sorgsen och sönderstressad att blöjreklam kunde få mig att gråta! Inte läge då för svek och ångest även om den utspelades i vacker miljö.

För filmen är så, så vacker! Jag har precis sett den igen, jag kunde inte motstå. Regissören, Santosh Sivan är också förste fotograf och ljuset och färgerna tar andan ur mig. De där drömlika, djupt blågröna färgerna, turkos och guld tillsammans med skarpa kontraster i rött - ja, det är så mina skönaste drömmar ser ut. Jag kan inte beskriva det annorlunda. Och då kanske man får stå ut med det mänskliga dramat? Jag skulle säga, och de kritiker jag läst tycker ofta samma sak - det gör till viss del att man inte riktigt känner det lika djupt.

Jag är i alla fall glad över återupptäckten. Om det är någon som vill se den och inte hittar den (det finns många filmer med liknande titlar, trots allt) hör av er till mig via kommentarsfält eller FB så ska jag försöka länka er rätt.














(från tempelscenen, där man ser huvudpersonernas ansikten som en spegelbild på dammens yta)

4 kommentarer:

  1. Ohh, det låter vackert men ingen film för mig. Jag tycker verkligheten innehåller tillräckligt med tragedi utan att spä på med att titta på en film...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag vet. Men trots att jag känner mig lite småbräcklig efter att ha sett den så var den värd det!

      Radera
  2. Länka mig rätt är du snäll.

    SvaraRadera
  3. Ahhh - en film att se när jag är i bättre balans! Tack för tipset!

    SvaraRadera