Tusen dagar för fjorton minuter

Vi har varit på filmfestival, jag och en hög osorterade filmstudenter. Den håller i och för sig på idag också om någon befinner sig i Stockholm och är intresserad. Jag hade gärna tittat på dagens filmer också. Festivalen heter StockMotion och går på Filmhuset. Det är huvudsakligen kortfilm som visas, varvat med ett antal seminarier.

Filmerna handlar om alla upptänkliga ämnen, så det fanns ett flertal olika jurys och ett flertal olika klasser där filmerna kunde tävla. Sedan fanns det också ett publikens pris, där man kunde välja fritt bland alla filmer man sett. Jag trodde det skulle bli en utmaning att välja, men samtliga i vår grupp hittade snabbt och raskt vår favorit - och vi hade alla valt densamma.

Filmen ifråga var gjord av Niki Lindroth von Bahr. Hon gör skalenliga modeller och filmar djurdockor med stop motion-teknik. En av hennes tidigare mycket hyllade filmer heter Tord och Tord och ni kan se ett klipp här:

 

Den film som visades nu heter Simhall, och utspelas i klassisk simhallsmiljö alla småstadsverige. Inga vågmaskiner och äventurstunnlar och gym, utan en 25-metersbassäng, ett solarium i hörnet och halvtrista omklädningsrum. Och dit kommer tre "ungdomar", men de är inte där för att bada. Von Bahrs filmer är så intressanta just för att vi ser vårt eget samhälle och människorna vi möter, och allt elände och förvirring vi stöter på - men huvudpersonerna är djurdockor i en modell, Det är en så intressant vinkling. Dessutom berättade filmmakaren att hennes filmer tolkas väldigt olika beroende på vilket land de visas i. På kontinenten ser folk filmerna med gapande munnar åt det tragiska och Kafka-liknande.

Vi här i Sverige är på något sätt vana vid att vi ska skratta åt saker som det är dockor i, och tolkar händelserna helt annorlunda. Så vid visningar av Tord och Tord (filmklippet ovan) så låg folk och skrattade på golvet, så roade var de.





Att göra dessa enorma modeller är något som dels verkligen lockar mig. Jag skulle helt klart kunna hålla på med samma sak dag efter dag. Ge mig en 3D-skivare och ett rum fullt med pysselmaterial, så skulle jag vara tyst och glad rätt länge. Men att göra en sådan film tar så sjukt lång tid att det är svårt att fatta. Just de fjorton minuter som filmen Simhall är, tog von Bahr två och ett halvt år att skapa. Så tusen dagar för fjorton minuter, alltså. Då måste man verkligen älska sitt jobb för att fortsätta. Och då blir resultatet också helt överlägset.