Vem var Bond, nu igen?

Jo, vi var ju och såg Skyfall igår jag och maken. För en gångs skull var biografen i Köping fullsatt - mestadels av par i yngre och äldre medelåldern. Som vi då, alltså (bara att erkänna färg). De främsta två raderna dock, hade intagits av en tills nu helt ny Bond-publik. Ålderskategorin 12- 14 år.

Skyfall är tillåten från elva år, något som de sista tre Bond-filmerna inte varit. Så nu skulle den yngre publiken se vad de egentligen missat. Och av förvirringen på dessa rader så tyckte de nog att de inte missat så mycket. Filmmakarna hade som bekant valt att fira Bonds 50-årsdag med en film som innehåller en massa, massa hänvisningar till hela den långa genrehistorian och dragit ner på fläsk-action-scenerna från de tidigare filmerna.

Resultat? Total mystifiering från de yngre tittarna. Det började redan efter öppningsscenen, då Adele börjar sjunga "close your eyes and count to ten..." och en stor animerad kvinnohand drar ner Bond under vattenytan. För de allra flesta var detta en klassisk Bond-intro-låt, men en stor del av tolvåringarna trodde i ett par ögonblick att det var en riktig hand. Mja. Kanske inte.

Jag tror faktiskt att för att njuta av Skyfall fullt ut på det sätt som filmen förtjänar ska vara väldigt bekant med genren. De flesta är ju förstås det. Stort synkroniserat "Oooooh!" i publiken till exempel, då Bond öppnar dörren till ett garage och bilen är den riktiga, Aston Martin DB6 som användes i Goldfinger.

Själv höll jag på att få totaltilt i huvudet av alla små hints och kopierade miljöer och referenser i kläder och uttryck... Förmodligen skulle jag kunna nörda ur på allvar och skriva en uppsats eller två om alla filmcitat och intertextualiteter.... men det ska jag inte.

Framför allt inte här för det skulle också innebära spoiler efter spoiler...

Men jag måste säga att Ralph Fiennes är lysande. Lysande. Om, OM man kan sin Bond, så vet man redan genom hans kroppsspråk och klädsel i hans första scen vem han kommer att spela i kommande Bond-filmer.

Var Skyfall sevärd, då? Oh ja, verkligen. Men mest om du är bekant med genren. Man får se Bonds barndomshem, veta namnet på hans föräldrar och så vidare... allt sådant där som man förväntar sig i en jubileumsfilm. Och det är lite förtjusande att se säcken knytas ihop på ett sådant snyggt sätt, cirkeln slutas... I princip kan man nu fortsätta göra tjugo filmer till eller sluta som det är. Resultatet blir detsamma.

Och mer tänker jag inte säga.

Nu ser jag istället fram emot The Hobbit och Django unleashed. Hurra för filmvintern.