måndag 7 april 2014

De ultimata frågorna

Om ett par veckor ska filmeleverna ha en kortfilmsvisning under en kulturnatt i närheten. Filmerna ska tävla mot varandra i några kategorier också - bästa film, bästa skådis och så vidare. I samband med detta så kommer förstås en massa folk ställa frågor om filmerna de gjort, så under de närmaste dagarna kommer jag att be dem (säga åt dem) att öva på att svara på frågor om sina verk. Det är svårare än vad man tror. Kanske beror det på att man är så nära det man gjort - man tror att eftersom man kan varenda liten detalj utantill så kan man också hur lätt som helst berätta om dem på ett redigt och logiskt sätt.

Men så är det inte.

I själva verket är det få som utan träning kan framföra något begripligt alls i en intervjusituation. Tro mig, jag har under åren (räknade jag nyss efter) gjort reportage om ungefär 220 personer (!) och av dem så har kanske 10% varit sådana människor som i princip bara kunnat prata på och jag har nickat och antecknat. Resten har det varit svårare med. Där har jag fått ställa fråga efter fråga tills det har kommit ett svar det faktiskt gick att hitta en ingång i artikeln med. Ett sådant där svar som ger ett litet "Där! Där har vi historien!"-pirr utmed ryggraden.

Man kan lära sig att ge sådana svar ganska lätt, dock. Och då får man bra press. Nästan hela tiden.













Fast det var inte det jag skulle skriva om. Jag funderade på om det finns frågor som är bättre än andra för att verkligen lära känna en person. Om man mötte någon helt okänd människa som man var tvungen att lära känna på ett djupt, personligt plan på fem minuter. Vad skulle man fråga då?

Jag har ju en tendens att fråga folk om karaktärer de gillar i filmer och böcker, för det säger mycket om vilka de identifierar sig med. Som "Vem skulle du vara om du var med i Game of Thrones?" (Arya Stark...) men då gäller det ju att både utfrågare och intervjuoffer har samma intertextuella kopplingar. Så nej, det funkar inte alltid.

Men de här tre frågorna fungerar ganska ofta, enligt min mening:

1. Kan du nämna tre ögonblick i livet som ändrat din syn på allt omkring dig?
2. Hur långt är det längsta förhållande du haft, och om det tagit slut - vad tror du var orsaken?
3. Kan du berätta om ett tillfälle när du var yngre än 10 år gammal och ansåg dig riktigt orättvist behandlad?

Fundera på dem ni, och lämna gärna svar i kommentarerna om ni så önskar.

Dessa frågor är nog mer för vänner och blivande par (eller etablerade par) kanske. Eller någon vars memoarer man ska skriva. Annars kan man väl egentligen  fråga nästan vad som helst, så längre som man undviker idrottsklassikern: "Hur känns det nu, då?"

2 kommentarer:

  1. Eller som min brutalt ärliga syster när vi gick ut från affär'n häromdagen och hon mötte en bekant i förbifarten. Ordväxlingen skedde lika fort som passerandet;
    "Hej, är det bra?"
    "Nä!"
    Med påföljande gapskratt från båda håll. =D

    SvaraRadera
  2. 1. När jag ryckte in i lumpen och insåg att Sverige är långt ifrån jämställt. när jag blev förälder. När jag blev sjuk i utmattningsdepression första gången.
    2. Det förhållande jag har nu. Nyligen passerat 25 år, till hösten har vi varit gifta i 20. Håller för att vi accepterar varandras brister och är varandras bästa vänner.
    3. När min syrra sa att hon tröttnat på sin Barbie och att jag kunde få henne. Vi var inne i stan, som låg 8 mil hemifrån och där vi var ytterst sällan. Med tjugo kronor var att handla för la jag allt på en fin dress till Barbie (minns den fortfarande, guld och svart...). när vi kom hem sa syrran att hon ångrat sig... Jag hade bara en Skipper, och dressen passade inte alls på henne...

    Och just nu är det sämsta som går att fråga mig "Hur mår du?" för det enda svaret på den är att jag börjar gråta...

    SvaraRadera