Halvjobbiga insikter

Vissa insikter, som att man är en något bortskämd, halvgnällig i-lands-Svensson, kan ju drabba en sådär utan förvarning en lördagseftermiddag också. Dagen började kanske inte helt optimalt, eftersom den första mänskliga röst jag hörde var äldste sonen som stod nedanför trappan till ovanvåningen och ropade:
"Mamma! Jag mår inte bra, kom och hjälp mig när jag spyr!"

Så då gjorde jag det och sedan lagade jag frukost åt mig själv, för jag ät inte hur jäkla vek som helst... Sedan verkade dagen räta upp sig igen och jag åkte iväg för att handla. Eftersom solen sken så tog jag vägen förbi Jysk och njöt av att kunna köpa matchande allting (dynor osv) till terrassen utan att behöva titta på prislapparna. En liten belöning till mig själv för att jag jobbat så sjukt mycket på sistone.

Men så var det som om jag drogs med av detta litegrann och åkte hem och startade sjuhundra olika projekt på en gång. Skruvade ner varenda pryl jag skruvat upp under de sista tre åren på sagda terrass, till exempel. Mätte för att såga till foder till fönstret - för på samma sätt som bagarns barn inte får några bullar så får byggingenjörens fru minsann inga lister i huset. Nåja.

Sedan mitt i allt så tog energin bara slut. Och jag insåg att jag var trött. Och hade ont i nacken. Och träningsvärk från igår. Och då ville jag att det skulle komma någon trevlig, vuxen, person och fixa färdigt alla halvdana projekt åt mig.

Ja, och så insåg jag ju att det är jag som är den där vuxna personen.

Så nu har jag istället gått in och sitter och tittar på bilder på andra människors bloggar och ser hur snyggt de har gjort på sina altaner och terrasser och i deras uterum. Min ser fortfarande ut så här:

...och några efterbilder till den förebilden lär det inte bli på ett tag. Jag tänker fika.