Hej tonårstjej

Hej, tonårstjej, här kommer ett inlägg från generationen som svek dig. Ibland läser man en artikel som får en att känna sig matt och hjälplös. Ofta handlar det om stor sorg eller nöd i världen, och ibland är det mindre sorgliga men ändå lika viktiga saker man fastnar för. Idag läste jag en debattartikel i Aftonbladet som skrivits av 19-åriga Sofia Bjursåker - ni har länken här:  http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article18680544.ab

Sammanfattningsvis så handlar den om den enorma press tonårstjejer har på sig för att vara eller verka perfekta, och den påverkan som media har i detta fall. Innehållet i artikeln har vi alla läst tusen gånger förr, men problemet är att för Sofias generation så är det nytt och fortfarande ett problem.

Och det som verkligen tog mig hårt i sammanhanget är att min egen generation egentligen hade möjligheten att göra något åt saken - men vi sumpade det. Vi kvinnor som är födda under den senare delen av 70-talet och den tidigare delen av 80-talet hade mödrar med p-piller och dagis och jobb och även om det givetvis fortfarande finns gott som strukturellt motstånd inom många branscher så har vi haft en valfrihet som ingen annan generation innan oss. Jag valde mellan att bli något inom språk (med tanken att bli författare eller journalist) och att bli arkitekt (vilket min pappa ville) till exempel - och det var inte mitt kön eller familjens ekonomi som satte några hinder i vägen utan min totala oförmåga att förstå högre matematik. Trots mycket hjälp från engagerade pedagoger, ska tilläggas.

Så vad har vi då gjort, vi som alltid har haft möjligheten att tjäna egna pengar, ha barnen på dagis, delat föräldraledigheten med en jäkligt jämlik generation män - ja, inte mycket. Ungefär hälften av oss har förvandlat oss till någon sorts prestationsprinsessor som jobbar och utbildar oss samtidigt som vi lagar pulled pork och fixar barnens rum och ordnar tjejmiddagar och gör en svensk klassiker. En annan stor portion av oss är utbrända eller precis på gränsen (undra på det) och en pytteliten del av oss jobbar aktivt för feminismen och blir grundligt näthatade för det. Ja, och sedan är det quisling-delen av 70-talisterna som just nu är chefsredaktörer för de tidningar som Sofi Bjursåker skäller ut i sin artikel, och som är inköpschefer och marknadsförare på klädkedjorna... det är också vi. Sorry.

Jag har ju sett hur pressen ökar hos de yngre tjejerna. Det är ganska lätt när man inte har döttrar själv och lite perspektiv. Jag ser tjejerna i kassan på mataffären, till exempel. De klär sig snyggare och är mer tillfixade för ett fyratimmarspass vid bandet på Ica än vad jag är på nyårsafton.

Många gånger har jag tänkt att det snällaste kanske vore om vi i min generation bara gav upp och blev tanter snarast möjligt för att visa att det faktiskt går att leva och vara en bra människa då också - med rynkor och grått hår och celluliter och kläder som sitter bekvämt. Men hur stor är chansen för det? I år har tre stycken i min bekantskapskrets som är i min ålder eller äldre lagt i silikonbröst i smyg. För sin "egen skull". Visst. Lika många till ska sätta band runt magsäcken så de ska bli smalare. För sin "hälsas skull".

Det kommer inte att hända. De flesta av oss är tyvärr helt på det klara med att mycket av det vi har och uppskattar, som ett bra jobb, respekt från våra kollegor och uppdragsgivare, en högre lön, motsvaras direkt av hur välskötta och framgångsrika vi ser ut att vara. Vi har med flit bombmattat kvinnans osynliga ålder och ni tonårstjejer får sopa upp skärvorna. Jag ber om ursäkt för det.

Jag tänker inte heller ljuga och påstå att jag kommer att ändra mig själv heller särskilt mycket. Men jag kommer att fortsätta göra några saker:

Jag kommer inte att skriva om hur mycket jag tränar på den här bloggen.
Jag kommer inte att skriva om vilka skönhetsprodukter jag använder eller inte använder på den här bloggen.
Jag kommer inte att göra smygreklam eller visa bilder på märkeskläder eller väskor eller skor på den här bloggen.

Det är inte mycket. Men det kan jag i alla fall lova. Och hålla.