fredag 30 maj 2014

Ett andetag

I Köping firas det stadsfest just nu, men i år kommer jag inte att gå dit. Istället har jag tagit på mig stövlarna och gått ut i min trädgård som väl aldrig i mannaminne luktat så gott efter ett regn. Det var helt fantastiskt att känna och jag andades sådär ända ner i stövelspetsarna medan jag gick runt och inspekterade johannisört, daggkåpa, lavendel, kungsmynta och pepparmynta, libbsticka och dragon och konstaterade att min läkeringblomma med anor från den heliga Birgitta inte har grott än. Jag är lite nervös för de sällsynta små fröna.

Jag kom faktiskt ihåg att ta bildbevis på dessa också:
















Rekordstora kart för att faktiskt fortfarande vara maj.

Annars gick jag mest och funderade på skolavslutningen idag. Mina elever har nu skingrats åt olika håll med lika olika sinnesstämningar. Några kommer tillbaka i höst, några kommer jag tyvärr inte att minnas särskilt väl om ett par år, och ytterligare andra har på något sätt blivit vänner också under läsåret. Dem kommer jag att träffa igen i andra roller än lärare-elev och det ser jag fram emot på riktigt.

Jag tror också att jag inte personligen lämnat någon i sämre skick än då vi först träffades. Kanske lite annorlunda, men förhoppningsvis inte sämre. Det är i alla fall det jag vanligen har som mål.

Så - en lång, lugn, ljus kväll ikväll och sedan väntar nya jobb med nya saker i morgon. Sommaren har börjat.

3 kommentarer:

  1. Tänk, av alla de klasser jag haft genom åren är det bara tre som blivit mina vänner. I ett fall var det en kvinnlig norsk officer (utbytesstudent) som var milsvitt smartare än resten av klassen. Vi fann varandra snabbt och har fortfarande kontakt, men har inte setts sedan hon slutade och flyttade tillbaka till Oslo. Sen är det en manlig officer som jag tyckte var kul, men som jag blev vän med först när han några år senare kom tillbaka för att jobba som lärare. Vi brukar ses när jag är i Stockholm, och sen slumpade det sig så att hans partner började jobba med mig i mitt nya jobb, så nu träffar jag båda när jag är i Stockholm. Den tredje är den jag är närmst, en svensk kvinnlig officer. Henne hade jag i flera kurser och då hade jag en manlig singel kollega. Övriga på jobbet skämtade (både grabbigt och sexistiskt) om att min manliga kollega borde bjuda ut henne på en date. Snacka om de fick lång haka när det var hon och jag som gick på date istället... Vi väntade tills alla kurser där jag betygsatte henne var klara, men sen gick vi ut och åt och skrattade hela kvällen och har fortfarande en tät kontakt. Så visst kan en bli god vän med studenter, men för mig har det inte varit så vanligt. Det kan ju bero på att jag till största del utbildat sexistiska mansgrisar till officerare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle kunna vara svaret, ja! Och jag känner att det nog finns en film eller TV-serie att göra på alla dina upplevelser där :-D

      Radera
  2. Mmm - några lämnar avtryck. Andra inte. Eller mindre. Och man själv hoppas ju bara att man inte trampat på någon.

    SvaraRadera