tisdag 30 september 2014

Intriger på arbetsplatsen

Det har nu gått ett år och några veckor sedan jag började jobba på en skola där det bara finns vuxna (även om termen vuxna är väldigt löst använd både ifråga om dem som jobbar där och dem som går där). Förut brukade jag säga att om mitt liv skulle liknas vid en sitcom så skulle den förmodligen vara någonstans mitt emellan Alla älskar Raymond och Cougar Town - men nu måste jag erkänna att livet landat någonstans mitt smack i Community. Bring on the madness.

Idag fick jag förklara grundupplägget av skolan lite snabbt för några byggjobbare som kommer att vara på plats och byta fönster överallt i några veckor. Och på deras reaktioner och frågor så förstod jag ju att de undrade en del över vilka intressanta intriger som kan uppstå på en sådan arbetsplats. Svaret är väl enkelt - en hel jäkla massa. Det är väl som en av lärarna som jobbat där lite längre brukar konstatera: "Sätt en massa människor på ett internat mitt ute på landet utan något speciellt att ta sig för på kvällarna och se vad som händer!"

Mestadels försöker jag att inte få reda på allt som händer bland eleverna. Jag har gärna lite "plausible deniability"- de är trots allt myndiga och långt över hela bunten. Men visst läcker det fram ändå.

Personalen är uppdelad i två avdelningar: den pedagogiska personalen och service/konferens. Det verkar som om service umgås lite privat med varandra också, men den pedagogiska personalen gör det inte alls, vad det verkar. Det kanske är en överlevnadsstrategi det också? För nog finns det saker som bubblar under ytan lite varstans där också sedan 5-10-15 år tillbaka... och som ibland bara "PLOPP!!" far upp till ytan och spricker på något planeringsmöte.

Eller också finns det en lite konfrontativ och intrigant kultur i väggarna - för de lärare som är nyanställda nu i höst verkar inte riktigt oberörda de heller... Just nu verkar det mest som om de mer luttrade i personalen mest går runt och väntar på den första riktigt stora skandalen för säsongen. Hösten har enligt uppgift börjat lugnare och mer redigt än på många, många år.

Vem vet - kanske ska man ha så mycket förtroende för människor att man bara antar att allt kommer att gå väl och smidigt hela året? Eller också kan man se detta som de första tio minuterna på en långfilm och vänta tills anslaget är gjort och konfliktupptrappningen börjar. Frågan är bara om det blir drama, komedi eller zombie-film av alltsammans.


4 kommentarer:

  1. Hahaha, nu påminns jag om en arbetsplats jag hade under ett år för snart tio år sedan. Min avdelning hade bytt organisation och i den nya organisationen fanns det en uttalad partykultu. Det var roliga fester minst varje månad. Jag och en kollega på avdelningen slänfgde oss med hull och hår in i festerna och hade superkul. Alla var så välkomnande och tillmötesgående och vi hade skitkul. Efter bara ett år lades vi ner (det här var i Försvarsmakten) och organisationen upplöstes och alla spreds för vinden, vilket kändes trist då. Men nu i efterhand har vi förstått att vi var supernaiva. det visade sig finnas en massa intriger och vänsterprassel under ytan som vi inte fattade, och vi klampade nog ofta in i situationer där vi inte alls var önskade av alla parter... ALLA på det jobbet hade en som de vänstrade med på jobbet och under ett helt år fattade inte vi det alls...

    SvaraRadera
  2. Ohh, glömde, vilken lycka att jobba i Community, då kan verkligen vad som helst hända! Passar väl en filmvetare som dig med, fylld av filmreferenser som den serien är!

    SvaraRadera
  3. *ler* Jag har precis i höst bytt från en arbetsplats där vi verkligen inte hade några allvarligare intriger - inga vänsterprassel eller baktaleri eller så - utan alla var verkligen mina vänner. Jag saknar dem varje dag. Idag är jag den bleka nykomlingen som inte gör annat än jobbar och säger hej...

    Intriger ja... Hmmmmmmm...

    Kram

    SvaraRadera