Många gånger känns det som om kvinnlig vänskap och fiendeskap styrs av en mängd ytterst subtila regler som avgör om förhållandet ska funka eller inte.
Jag känner två kvinnor som är väldigt ordentligt i luven på varandra, så till den milda grad att de börjat sabotera för varandra i yrkeslivet. Det konstiga är att de för mig känns så lika. De har samma typ av jobb inom lite olika sektorer, samma familjeförhållanden och samma vänskapsförhållanden. De engagerar sig på samma sätt fast i lite olika saker. Till och med deras röster har samma talmelodi och bottenklang (ni vet hur jag är med röster...). Men. De. Tycker. Verkligen. VERKLIGEN. Inte. Om. Varandra.
Men det kanske är det som är problemet? Det går inte att vara FÖR lika, för då uppstår det någon konstig reva i tids-rum-kontinuiteten om de två likheterna upptar samma plats, och vi sugs alla upp i något svart hål eller så...
Jag pratade med min vän T. om det idag också. Att vi aldrig, under 23 års vänskap har tyckt att samma kille är snygg. Riktiga män, pratar vi om nu. Inte att vi ser en skådis på TV och båda tycker han är het. Nej, jag menar att vi aldrig sett samma man på krogen och båda tänkt: Honom ska jag ha!
Det har aldrig hänt.
När det gäller män som hon tycker är gulliga/snygga/sexiga så tänker jag nej, HJÄLP! Hellre är jag utan. Och vice versa. Om någon skulle tvinga oss välja mellan Team Edward och Team Jacob, så tror jag hon väljer vampyren och jag varulven. Bara som ett exempel.
Ni som har lååååånga väninneförhållanden, är det så för er också? Är det ett krav för att man ska vara BFF:s? Att man inte konkurrerar på det sättet?
Svar lämnas vänligen i kommentarsfältet! :-D för jag undrar verkligen....
Jag har ju haft killkompisar så det har liksom aldrig varit nån konkurrens. Å andra sidan har DE försökt hitta lämpliga offer till mig som jag helt förkastat. När de sen började förslå sig själva... ja då tog vänskapen ett långt jävla brejk. Så, jag var inte till nån hjälp för dig nej. =)
SvaraRaderaJag vet inte, jag har aldrig haft en väninna i vuxen ålder...
SvaraRaderaHa en skön kväll !!
Jag och min barndomsvän..vi har känt varandra sen vi var 11 resp 12 år gamla och är bästa vänner än idag och det blir 31 års vänskap. Oj, vad tiden går:) Hon och jag har totalt olika smak när det gäller män och vi lever till ytan olika liv men i grundvärderingar är vi lika och så pratar vi vansinnigt mycket båda två:)
SvaraRaderaTror du är nåt på spåren där. Vänskapen fungerar bara tills det är något som båda vill ha, då tar konkurrensen över och sen blir vänskapen aldrig mera sig lik.
SvaraRaderaDe väninnor som varit mina bästa vänner hela livet har aldrig varit konkurrenter när det gällt till exempel män, eller jobb för den delen. Men i övrigt är vi väldigt lika och gillar samma saker.
*ler* Jag tror att du är något på spåren.. Och inte. För samtidigt som det kan ligga något i det - att man inte vill utsättas för att någon stjäl ens "thunder" - så har det lika mycket att göra med hurdan man egentligen ÄR som person. Jag har en BFF (som jag lärde känna i vuxen ålder) som är helt olik mig, men ändå snorlik. Jag har en annan BFF som är PRECIS som mig - samma smak i män till och med.. Men flest vänner har jag bland män. Och de har alltid bara varit vänner. Väldigt goda vänner men jag har sluppit det som Pipan råkat utför. De har inte flirtat med mig.
SvaraRaderaOooppss... vet inte om detta hjälpte dig något vidare.. *ler*