Bor du i en glad stad?

Igår kväll var jag på en mycket intressant föreläsning med professor Charlotta Melander. Den handlade till största delen om varför människor väljer att bo där de bor. Även om Melander är professor i företagsekonomi, (tycker jag) så handlar hennes forskning i mångt och mycket om något som är så svårt att kvantifiera som: lycka.

Kort och gott så flyttar folk dit de tror att de kan bli lyckliga, och deras beslut har inte så jättemycket med att göra var de tror de kan få jobb. Jag trodde kanske att just jobbet skulle prioriteras högre än det gjorde - men nej. Melander hade till exempel frågat sina studenter under tio års tid "Om du skulle få precis det jobb du är utbildad för, för precis den lön du vill ha, med total anställningstrygghet - men du är tvungen att flytta till Kiruna - skulle du ta det?" En enda student på tio år svarade jag på den frågan. Resten ville flytta till någon rolig stad, någonstans där det fanns ett intressant nöjesliv, mycket folk som var ute och rörde på sig.

Och visst ändrades kriterierna något längre fram i livet - men de var ändå ganska lika. Vi vill, till största delen bo någonstans där folk är ute och rör på sig och gör saker, aktiverar sig. Det ska också vara ett vackert ställe, ett tolerant ställe med många olika sorters människor, ett tryggt ställe, där man känner sig säker och har möjligheter till att jobba, att utbilda sig och att uttrycka sina åsikter.

En av anledningarna till att det blivit så viktigt med allt detta är förmodligen för att vi jobbar så lite nu. (Jo, jag menar det) På en hel livstid, från födsel till död, jobbar vi bara 9% av den tiden, och siffran minskar. Sådär en 30% sover vi, och 50% är fritid. Resten är skola och lite annat blandat. Bara 9% på jobb. Det chockade mig faktiskt lite.

Hur bor ni, förresten? Bor ni på en lycklig plats?

Här ute på landet tycker jag att jag har en plats som fyller rätt många av kriterierna. Det känns vackert och säkert och fritt - men lämnar jag inte gården så träffar jag inte fler än min egen familj och kanske någon granne. Däremot har vi aldrig tråkigt. Det finns 1 000 000 saker att göra och de flesta av dem är rätt kul. När jag bodde inne i Köping kände jag mig rätt nöjd, men något begränsad. De saker man gör involverar ofta samma människor eftersom det är en liten stad. Det räcker att gå på krogen tre helger i rad så har man träffat typ...alla. Men på nära avstånd finns större städer man tar sig till på en halvtimme-fyrtio minuter. Och där har jag jobbat, pluggat, handlat och festat mer än hemma i min egen stad.

Vacker - nä, staden jag bor i är inte så vacker. Nöjeslivet är nja och affärsutbudet nja. Den som lever får se hur det kommer att utvecklas.