Mätta barn eller principer?

Kommunalstrejken är avblåst och jag kan lägga undan kylväskorna jag plockat fram om-och-utifall det var matpaket som gällde i skolorna från och med i morgon. I vår kommun var det nämligen så att det var alternativet till skolmat om strejken hade inletts. Beslutet motiverades med argumentet att man från kommunens sida inte ville mildra effekterna av strejken genom att mata dem (med den mat de har laglig rätt att få i skolan). Ni har säkert följt debatten.

Egentligen spelar det ju ingen roll vilka argument man använde. I slutändan, när det gäller barn och gamla och deras så är det i alla fall någon som packar matlådorna. Vanligen en kvinnlig släkting till de berörda gamla eller unga. Jag ser mig själv som ganska principfast, men jag hade ändå inte skickat barnen utan mat till skolan. Däremot övervägde jag att helt enkelt bryta mot skolplikten och hålla dem hemma om det var så att det hela blev långvarigt.

Mestadels av den anledningen att det hela innehöll en hel del fulspel i media från båda sidor, medan det kändes som om båda parter var medvetna om att "någon" i alla fall skulle ordna upp kaffet till gamlingar och maten till dagis och städningen av klassrummet om det blev för illa. Om jag hade haft en gammal senil släkting på ett drabbat äldreboende, så inte sjutton hade jag låtit den personens tillstånd förvärras av ren princip? Nej. Jag hade ordnat om mitt jobb så att jag tre gånger om dagen åkt dit med mat. Självklart.

Det är alltid någon som får sopa upp efter en konflikt. Men de sista åren har det väldigt sällan varit någon av de stridande parterna.