Kan du lära dig att vara rolig?

Under våren har jag ett par gånger fått mail om Stand up-kurser för företagare. Det är tydligen senaste grejen. Det ska vara mycket utvecklande. Och så.

(här är bild på kursledaren Lasse Nilsen)

(Jag tycker litegrann att det ser ut som om han just blivit skjuten. Men vad vet jag.)

Jag kan se värdet i det hela. Komma ut ur sitt skal, lära sig ta kritik och häcklande, se sitt liv ur ett annat perspektiv.

Men kan man verkligen lära sig att vara rolig? Jag tror faktiskt inte det. Jag är hyfsat snabb och rätt barnslig, så visst, jag kan få till det. Men jag är inte en naturlig komiker. En del människor vi umgås med kan berätta en historia på ett sätt som är så roligt att man skrattar tills man nästan kräks. Men om samma historia ska berättas av nästa person - inte roligt alls.

Ett tag var jag litegrann besatt av att titta på avsnitt av Inside the Actors Studio, och alla stora humorskådespelare som Robin Williams och Steve Martin osv. håller ju med om att det inte egentligen är något som kan föras vidare eller läras ut. Antingen har man det - eller också inte.

Jag har märkt ganska ofta att vi har ett barn av varje sort. Den äldste är smart och har humor, men den yngste är en riktig liten entertainer helt ofrivilligt. Folk har alltid reagerat på honom med skratt. Ända sedan vi gick på babysång och han plötsligt började imitera en kyckling under en sång (sådant en god mor borde ha filmat för det var verkligen hysteriskt kul).

Han har inte ärvt den talangen av sin mor i alla fall. Jag vill helst inte underhålla - jag vill bli underhållen.