Men just idag så höll jag på att skrämma livet ur mig själv. Ur spegeln stirrade något likblekt, rynkigt, med oredigt hår tillbaka. Det enda utmärkande draget var ett par lysande blå ögon ur insjunkna, mörka hålor. Jag trodde fan det hade smugit sig en white walker från Game of Thrones in i badrummet.
Och så var det bara jag.
Men jag är bättre på insidan, så om någon dag kanske jag har ork nog att förvandla mig tillbaka till något som kan existera bland de levande. Smink kan dölja mycket:
Jag har varit ett vandrande lik hela veckan. Inte så mycket för att jag är blek (fast det är jag) utan för att precis alla andra på jobbet legat och pressat i fjällen hela påskhelgen och därför ser ut som om de precis kommit hem från en tre veckors solsemester....
SvaraRaderaHahahahaha - och återigen så skrattar jag. Mest för att beskrivningen stämmer på hur man känner sig efter en veckas flunsa... Blääk!
SvaraRaderaKram