fredag 3 maj 2013

Sju timmar in i spelet

Tempot ökar hörni! Vårbruk, snart ny författare kontrakterad till förlaget, snart dags för bokcafésäsongen och två EU-finansierade projekt att hålla reda på. Kul, ja. Jobbigt? Mhm. Och i morgon ska jag upp tidigt för att göra reportage från ett gäng som ska göra hela sitt vårbruk med arbetshästar. Bäst att redan på förhand be om ursäkt för usla blogguppdateringar, jag ska göra mitt bästa.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om - utan om en bok jag länge hört talas om men inte läst. När jag sorterade böcker på bokloftet i förrgår så hittade jag den äntligen:

Niel Strauss är killen som bland annat skrivit Jenna Jamesons och Mötley Crües biografier - men innan dess så skrev han den här.

Jag vet inte om ni minns när alla tjejer som ville gifta sig (huvudsakligen i USA, men jo, här också) skulle läsa The Rules? En bok skriven av två kvinnor som lärde ut alla knep som man skulle använda för att få mannen att binda sig. Den blev hysteriskt hatad av feminister världen över. Dels, givetvis för att den var otroligt bakåtsträvande, med tips som:
"Du ska aldrig vara ledig det första datumet som mannen föreslår för en dejt" och "Du får aldrig ringa en man innan han ringer dig!"

Det mest irriterande av alltihop var förstås att knepen fungerade. Jättebra i själva verket. Kvinna efter kvinna vittnade om framgång.




Som en motvikt till The Rules påstås det att skribenten Neil Strauss blev utsänd för att hitta den manliga varianten. Han hittade en underjordisk rörelse av manliga mästerraggare som gick med på att lära ut sina knep till honom. Boken handlar om detta. Och den är riktigt rolig. Om ni undrar var Henrik Fexeus hittade alla sina idéer till Alla få ligga, så misstänker jag att han destillerat dem härifrån och inte upplevt dem själv. Bara en tanke.

Två saker slog mig efter läsningen -
Nummer 1: Jag raggar (eller flirtar, då. Är gift.) tydligen som en man. The Rules har alltid verkat totalt oanvändbara för mig, men jag tror att jag använt 80% av alla knep i The Game. Vet inte vad det säger om mig.

Nummer 2: 7-timmarsregeln kanske är någon sorts naturlag? Den regeln går ut på att en man måste föra ett samtal i sju timmar med en kvinna innan han kan få sex. Det finns knep som kan göra processen snabbare, men ungefär så länge. Jag har noterat att gränsen för att en person verkligen ska börja uppskatta mig inom andra områden också, som på arbetsplatser, i föreningar och så vidare, går någonstans där. Efter att vi deltagit i samma samtal cirka sju timmar. Inte nödvändigtvis ensamma eller i sträck, men ändå.

På svenska heter boken Spelet och den kan vara en riktigt kul present till någon riktigt snajdig kille i bekantskapskretsen (ha, ha! dina knep är avslöjade!). Eller ja, en kvinna som raggar som en man, då. Som jag.

4 kommentarer:

  1. Undrar om jag ska skriva en bok om mitt raggnings-knep? "Göm dig i elva år, lägg ut en annons på nätet när du till slut fått nog av ensamheten, få napp efter tre dagar, säg ja fast du tänker NÄÄJ och end up med Pluto i sex år and counting." =D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, den skulle jag vilja läsa. Frågan är vad man skulle döpa den boken till? Slow dating?

      Radera
  2. *skrattar* Boken är hur kul som helst. Och fasen vad sorgligt att man ser så tydliga mönster efteråt..

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att vänja sig av att tänka "Aha, det där var alltså en Neg, nej den går jag inte på..."

      Radera