All inclusive-huset

När jag var liten, cirka 1852 (eller på 70-80-talet) blev det alltid si så där med maten på sommaren. Lunch kunde vara sill och potatis utan sill för min del, mellis var köpebullar eller en persika och kvällsmat var en flintastek stor som ett dasslock med grönsallad och pain riche (har NÅGON sett en pain riche sedan 90-talet? Vad hände med dem?). Eller en rostmacka. Med smör och marmelad. Under resten av året, innan min barndom gick åt pipan på grund av mina föräldrars sjukdomar och totala brist på ekonomiskt tänkande, så skulle det Lagas Mat. Med versaler.

Det kan i mångt och mycket bero på uppfostran från min farmor och mormor. De Lagade Mat så alldeles väldigt. Hemma hos min mormor serverades kaffe klockan tre med hembakad rulltårta och om någon skulle sagt Mamma Scan i närheten av min farmor hade hjärtslaget varit nära. Mamma kunde laga mat hyfsat och pappa var riktigt duktig.

Nu kan jag nog tycka att vi vänt på steken (pun intended) i min familj. Under sommarmånaderna beter sig alla som om huset är ett all inclusive-hotell och samtliga har drabbats av den där chartersnålheten som kräver en ständig och komplett buffé alla timmar på dygnet. Jag vet inte hur det gick till? Jag vet bara att nu lagar jag mat konstant och på en nivå som inte inträffar så ofta under resten av året. Igår tittade lille sonen på mig klockan halv åtta på morgonen och frågade förnärmat:
- Finns det bara en sorts mjukt bröd? Har du inte bakat?

Lugn. Han lever fortfarande.

Jag vet inte vad jag ska skylla på. Matlagnings-TV? Chartersemester? Eller också saknar de kanske skolmaten - för den är otroligt fin på pojkarnas skola.

Men jag kan allt sakna 80-talets hämt-Vesuvio med en randig BigPack till efterrätt. Undrar om vi ska äta det på torsdag?

Retromiddag i all inclusive-huset.

 

Middagstillbehör alla 2013. 1983 - knäckehusman med bordsmargarin.