Semesterfirare och Cumberbatch som Assange

Sverige firar semester utav bara helskotta. Tyvärr lite för mycket på sina håll. Medan jag pratade med vännen T. på telefon (hon var i stans centrum) så inträffade en olycka vid posten alldeles bredvid henne. En bil backade rakt ut på gatan och in i en annan bil. Efter en stunds palaver hoppade farbrorn ifråga in i bilen igen, backade på bil nummer två och stack sedan från platsen.

Nu vet jag ju inte om så var fallet här, men det är många som ignorerar de vanliga reglerna under semestern. Lagar också. Som den som tydligt markerar att man inte får sätta sig bakom ratten när man druckit. Ljuset och värmen gör att vi adapterar chartersemseterbeteende också hemma. Vi har mindre kläder, dricker mer, äter mer, har mer sex, är oftare otrogna och gör av med mer pengar. På bokcaféet ökar vår dricks med 100% när folk går på semester. Vi hör ständigt "Nej, det är alldeles för lite pengar, ta den här tian också!"

Frågan är då om det är bra eller dåligt för det tillknäppta, svenska folket att slå sig loss lite? Ja, jag är inte säker, men som folk är vi ju lite bipolära och har väldigt lätt att ta vårt beteende lite för långt åt det ena eller andra hållet... gissar att det är rätt många i år som kommer att ha enorm ångest fram i oktober.

Sedan vill jag bara meddela att jag efter mycket om och men sett trailern till The Fifth Estate.

 

Jag tvekade ganska länge, eftersom Benedict Cumberbatch i den filmen spelar Julian Assange. Jag har ju sedan Sherlock varit en sann anhängare av den skådespelaren (ni vet, svår röstfetisch) och har därför dragit mig i det längsta för att få den fina fantasibilden förstörd. Det kan ju hända när en favoritskådis spelar en ganska slemmig karaktär. Jag har ännu inte kommit över Christian Bales prestation i American Psycho. Jag kan inte ens kolla på Batman-filmerna utan att rysa.

Jo, för jag anser ju att Assange som person är en ganska slemmig typ. Jag har aldrig förstått varför världen har så svårt att förstå att en man på samma gång kan vara a) passionerad förkämpe för det fria ordet och b) våldtäktsman. Det är väl inte på något sätt något nytt?

Vi vill så väldigt gärna att en persons livsverk och moraliska fiber stämmer överens. Men så är det ju oftast inte. Hur många stora statsmän har inte supit som svin, haft älskarinnor i mängd, förskingrat pengar, misshandlat fruar, beordrat mord och mycket, mycket annat och ändå räddat hela nationer från krig, svält och sjukdom? Jag skulle vilja påstå att de stora hjältarna i vår historia ofta är ganska problematiska personer. Jag tror Assange mycket väl kan vara skyldig till det han anklagats för i Sverige. 

I alla fall så är läget lugnt. Cumberbatch är så lik Assange i kroppspråk och australiskt uttal att jag tryggt får ha min Sherlockfantasi orörd. 

Och jag ser fram emot att se filmen.