Om jag hade haft en dotter

Ända sedan igår har jag funderat över kopplingen mellan sommar och sexuellt våld mot kvinnor. Det hela började med ett blogginlägg från Asta som handlade om ett klantigt uttalande från polischefen i mitt hemlän, och som ungefär gick ut på att med sommaren så kommer lätta kläder och därmed våldtäkter.

Nu är det ju inte kläderna som skapar våldtäktsmannen. Det är inte det varma vädret heller. Däremot skapar tillgängligheten och tillfället brottslingen, som så ofta annars. Det ska till en riktigt engagerad våldtäktsman får att sitta ute i februari på någon mörk väg och vänta på att någon ska välja att gå till fots hem istället för att välja buss eller bil, och det kräver en del möda att få av en kämpande person långkalsonger och termobyxor. Jag menar inte att vara putslustig. Men det är lättare att försvara sig i kängor och skidbyxor än i kortkort och högklackat. En varm, vacker sommarkväll när alla tar vägen hem genom parken för att njuta av det fina vädret.

Sedan tror jag att vi har samma antal våldtäkter jämt. De flyttar bara inomhus och blir svårare att upptäcka resten av året. Jag tror det finns ett gigantiskt mörkertal där någon tagit hem fel man från krogen, fått iväg honom efter vad som lika gärna skulle klassificeras som sexuellt tvång och sedan skämts för mycket för att ringa polisen. För vad skulle de sedan säga, när polisen väl dykt upp? "Skyll dig själv som tar hem en främmande, berusad snubbe från krogen." ? Mycket troligt att den attityden skulle finnas där.

Så gott som alla kvinnor jag mött har en historia eller fler om hur de utsatts för sexuellt tvång. Ibland våldtäkt.  Jag har tre tillfällen jag minns: en av min pappas jobbarkompisar tafsade på mig ganska ordentligt när jag var 15, en pojkvän tjatade tills jag gick med på att ha sex med mig när jag inte ville (vi hade ett förhållande både före och efter) när jag var 18 och jag litade inte på honom fullt ut sedan, och till sist så höll jag på att bli våldtagen mitt på ett jäkla dansgolv på Munkkällaren i Visby. En typisk stureplanssnubbe med backslick och  pappas båt i hamnen bjöd upp mig för att dansa och började sedan i princip grovhångla och dra av mig kläderna på plats. Hade han fått med mig utanför krogen så hade jag inte klarat mig bra. Men jag tog mig loss och försvann i mängden. Kanske hittade han en ny tjej med mindre tur. Jag var 19.

Det är hela min historia i den aspekten. Jag har med andra ord klarat mig ganska oskadd. Alla män jag råkat på sedan dess har behandlat mig med stor respekt för min kropp och mina gränser. Vissa har oroat mig, och dem har jag valt att inte umgås med och inte vara ensam med.

Eftersom alla de där incidenterna jag skrev om hände innan jag fyllt 20, så har jag undrat en hel del över vad jag skulle säga till min tonårsdotter om jag hade en. Ni vet, en sådan här, typisk tjej:

Som vill ut och festa, träffa en mysig, fin kille. Som vill se sexig ut, gillar att sminka sig. Dricka riktigt sötäcklig cider och sedan dansa med sina kompisar hela natten, om de förstås kan ta sig in på krogen.

Om vakten tror på att de fyllt 20.

Det gäller förstås att flirta lite med dörrsluskarna, se lite extra sexig ut. Då kommer man in.

Pengarna till taxi, de kan man ju spara och köpa något annat för. Klädrean har ju börjat, allt är så billigt!

Det finns ju alltid någon som har bil, som man kan lifta med. Hem kommer man ju alltid. I värsta fall får man gå. Det är ju bara några kilometer.

Vad skulle jag säga till min dotter då? Ska jag hålla på mina feministiska principer? Säga att det är hennes mänskliga rätt att klä sig hur hon vill och ändå vara trygg, att det är polisens och vakternas jäkla plikt att se till att inget händer en ensam kvinna när hon går från krogen?

Eller ska jag varna henne, be henne vara uppmärksam? Förbjuda de sexigaste utstyrslarna? Göra henne rädd, och undermedvetet sända budskapet att hon inbjuder till oönskad uppmärksamhet genom att visa upp sin kropp?

Jag vet fan inte.

Ibland är jag bara glad och tacksam att jag har söner istället för döttrar. Söner som jag kan lära, att man ska respektera gränser. Jag får hoppas att jag gör ett tillräckligt bra jobb där i alla fall.