Inte behöver barnen gå särskilt långt heller, den där stackars lilla somaliska tjejen som gick vilse igår hittades ju bara 15 minuter från lekplatsen där hon försvann. Jag tänker så mycket på hennes mamma. Hur känner hon sig, som flydde hit för att skydda sig och sin familj, och så händer detta. Usch.
Mina egna barn är just nu inom hörhåll, för den ene är för trött och den andra för sur för att ens gå utanför dörren. Själv umgås jag lite med några litterära barn.
Lina, Klara och Filip heter de, barnen från dessa böcker. Några är ni förstås redan bekanta med, men Lina från Först kom jag, är ju en än då länge okänd förmåga. Boksläpp av Sara Sjöbloms bok är bokar till den 24:e juli, och boken går inte att köpa EN MINUT TIDIGARE!
Lina har i och för sig också en lillebror. Och han kommer förstås bort i boken.
Nedra ungar, inte ens där får man sluta oroa sig.
Fast jag vet ju förstås hur boken slutar.
Ja det är otäckt. Jag skulle aldrig våga släppa dem ur sikte. Och ändå kan man ju inte vara på vakt jämt. Men det är nåt mysko med det där tycker jag, som hände. Nåt som inte stämmer.
SvaraRaderaMin dotter försvann jämt och ständigt när hon var liten, det var superotäckt! Bland annat på Skansen... Senare har hon berättat att hon hela tiden hade koll på vart vi var, men valde att inte visa sig när vi letade, för hon tyckte ju inte att hon var borta själv... Hjärtat i halsgropen! Sen tappade hon bort oss när vi var på stan när hon var runt 8 år, och då blev hon rädd själv, så efter det har hon haft mer förstå¨åelse för vad vi känner när hon försvinner...
SvaraRaderaSå har min yngste son också gjort. Grrrr!
Radera