Fotografiska förändringar

Det känns som om den här dagen har temat fotografiska förändringar. I morse i bilen hörde jag på nyheterna att ett flertal kommuner nu går ifrån det gamla systemet med skolfoton, och ersätter det med endast en gruppbild av klassen som dessutom ska vara gratis. Det är en förändring och en förbättring, enligt mig som bloggat ett okänt antal gånger om just detta. Jag antar att jag borde känna mig lite ledsen å skolfotografernas vägnar - säkerligen blir det arbetsmöjligheter som försvinner där. Men nej... jag kan inte riktigt få till det.

Alldeles nyss var jag också och hämtade mitt nya körkort. Berättelsen om hur fotot som skulle sitta på det körkortet är ju en fars i sig... Jag rusade in, hungrig och trött med påsar under ögonen på Coop i Västerås där det finns en fotoautomat. Sedan följde en stunds fram-och-tillbaka-löpning från automaten till kundservice till bankomaten och tillbaka till kundservice, eftersom det inte gick att använda kort i fotoautomaten. Farsen fortsatte sedan med att automaten spottade ut varannan tiokrona som studsade iväg, glatt plingande över golvet med mig jagande efter.

Till slut var 80:- deponerade och maskinen började blinka vilt. Resultatet blev fyra hiskeligt fula kort med mig komplett med stirrande blick och Severus Snape-frilla. Jag såg framför mig hur jag i framtiden skulle bli stoppade i poliskontroller:
-Får jag be om körkortet?
-Nej.
-Har du inget körkort med dig.
-Jo, men det är bara för fult att visa. Jag tar böterna.

Jag var i själva verket säker på att detta körkort skulle skicka mig raka vägen ner i fyrtioårskrisens djup, så jag öppnade kuvertet med en djup suck.

Och upptäcker att de måste ha börjat retuschera körkortsfotona på något vis.

Det övre kortet är det som jag tog efter vi gift oss, vid 29, och där ser jag ta mig sjutton avsevärt mer rynkig ut än på det nya. Titta bara på halsen?
Jag vet inte vad de använt för uppljusning eller filter på det nedre, men det enda som överensstämmer med originalfotot är snape-frippan och den lätt stirrande blicken. Så där rynk- och mörkaskuggorfri är jag definitivt inte.

Så nu står jag inför ett nytt dilemma. Det är väl en överhängande risk att jag, då jag blir stoppad i en körtkortskontroll över huvud taget inte känns igen.  Och jag ska ha detta kort tills jag blir 49. No way att någon kommer att köpa att det där är jag om ens fem år...

Jag får se till att förnya mitt pass illa kvickt. Den nya sortens foton har jag sett. De är inte de minsta retuscherade, de.