Sluta på plus?

Idag har jag haft en sådan där ömsom vin-ömsom vatten-dag. Det är lite svårt att säga om jag slutat den på plus eller inte, men resultatet kommer säkert att bli bra. Så småningom. Kanske berodde det lite på att jag var trött efter gårdagens sena möte i en styrelse. De kan vara så att jag missade en del cues i kroppspråk (vilket är ironiskt, eftersom jag just nu håller lektioner i hur man kan avläsa kroppsspråk i debatter). Men jag träffade i alla fall en kvinna som verkade fast besluten att redan innan vi träffats missförstå allt jag sagt och skulle komma att säga.

Har ni mött sådana människor någon gång? Så på defensiven redan från början att det inte finns någon möjlighet att rå på det hela. Det har ni säkert.

Jag undrar hur man blir så? Kommer det efter en viss ålder, kanske? Jag hoppas inte det. Jag försöker gå in i varje möte med ett leende och förhoppningsvis ett hyfsat öppet sinne och anta att det inte kommer att uppstå en situation jag inte kommer att klara av.

Vi får se hur det hela går, vidare rapporter följer.

I övrigt har det hänt ganska positiva saker. Jag skrev en kursbeskrivning på nätet för den nya filmutbildningen vi bygger på, det har gått ut annonser och helt plötsligt började det ringa blivande elever som tyckte att det hela lät fantastiskt och omedelbart skulle börja skissa på sina arbetsprover.

Det var en omedelbar och trevlig respons.

En av de blivande eleverna, en tjej, vill hålla på med scenografi, mask och smink som sin specialitet. Hon ska göra om hela sitt hus till en Haunted Mansion över Halloween, fotografera det och skicka in som en del av sitt arbetsprov.

Det blir kul att se, och jag ska givetvis fråga om jag kan få lägga ut en bild eller två. Sådant engagemang vill man ju visa.