söndag 5 januari 2014

Har jobbat på min överflödighet

Ja, jag skippade ju att blogga igår på grund av detta - att jag jobbat på min egen överflödighet. Ibland märks det så väldigt tydligt hur präglad jag är av min uppväxt att jag nästan måste stanna och skaka på huvudet åt mig själv. Vad jag gjort? Inget särskilt, jag har bara fortsatt att uppfostra mina söner till att klara sig själva.

Som några av er kanske kommer ihåg blev jag och min syster i princip föräldralösa när jag var tretton och hon var åtta. Mamma dog och vår pappa klarade knappt av att överleva, än mindre ta hand om oss. Om inte jag redan hade kunnat tvätta, städa och laga mat, gå upp på morgonen och få iväg mig och min syster till skolan, gå ut med hunden... jag undrar hur vi hade klarat oss? Jag vill helst inte tänka på det.

I alla fall. Mitt mål har hela tiden varit att uppfostra barn som klarar sig själva. Kompetenta barn. Med lite tur behöver de inte de här kunskaperna förrän de är i 20-årsåldern. Men med tanke på min uppväxt så tar jag inga risker. Så, jag och maken har helt enkelt varit med pojkarna hela helgen och låtit dem hänga på oss. Reparera saker. Laga mat. Plantera frön. Sådant vi brukar göra.

Till exempel lärde jag äldste sonen hur man steker det perfekta ägget, utan att det fastnar det minsta lilla i stekpannan. (Tricket är att stänga av värmen helt i rätt tid och "vagga" ägget på samma sätt som man gör en klassisk omelett.) Och jag har sällan sett honom bli så stolt över någon nytillägnad kunskap. Han var inte lika stolt över att lära sig simma eller åka motorcross, till exempel. Det är något speciellt med de där basala överlevnadskunskaperna, ändå. Som att kunna laga sin egen frukost.

Jag ska erkänna att jag har lite svårt att förstå de föräldrar som helt utesluter sina barn från allt var vardagssysslor heter "För att de har så mycket annat!" Tyvärr är det en ursäkt jag hör ganska ofta. Lilla Kajsa/Viktor kan inte följa med och storhandla, för hon/han har ju så mycket ändå med fotbollen/hockeyskolan/kören/cheerleadingen. Barnet kan inte heller packa sin egen skolväska, hittar inte sina egna gummistövlar och tror att fisken simmar fyrkantig och panerad i orange smulor i havet.

Men huvudsaken är ju en massa aktiviteter, så barnet stimuleras. Eller? Eller också handlar det om att vi vuxna inte vill se möjligheten i ögonen att vi kanske bara inte finns där en dag. En hemsk tanke. Men en viktig än.

Ja, nu har jag väl gjort en stor del människor upprörda, eftersom det är bland det värsta man kan göra, att anmärka på hur någon uppfostrar sina barn. Men jag måste nog tyvärr stå fast vid min åsikt. Jag kan inte annat.


5 kommentarer:

  1. *ler* och jag tänker precis likadant. Med en liknande uppväxt. Och mina killar, nu 13 och 9 kan en massa onödiga saker: som pengars värde, som hur man hänger tvätt bäst, rensar ur avloppet, städar en toa, källsorterar och så vidare. HELT onödiga kunskaper...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det. Hörde på nyheterna att färre och färre föräldrar ger barnen veckopeng, för de tycker barnen får så mycket ändå. Snacka om att felprioritera.

      Radera
  2. Nä jag håller med dig. Vassäran grabb Ståle får stryka och laga enkla grejer. Han bjöd på tebricka på jul och det syntes verkligen hur han växte i sin person. Pappa lärde mig steka ägg och göra omelett som liten gris. Mycket användbart.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig till 100% och det är så jag har uppfostrat min dotter som nu är 22 år. Utfallet av min uppfostran är lyckat:)

    SvaraRadera
  4. Jag blir inte det minsta upprörd, men jag minns att jag fick en del lätt upprörda kommentarer när jag skrev ett inlägg om hur mina barn fick sin veckopeng... Den är knuten till att de gör vissa sysslor här hemma, vilka bestämmer vi varje höst, Just nu är det till exempel disken de ska sköta och laga en middag per vecka. Jag minns att de som hade åsikter antingen gick på linjen "låta barn vara barn" eller "barn ska minsann hjälpa till utan att behöva få betalt". Min syn på det är att barn behöver successivt, på ett lättsamt sätt, lära sig att ta hand om sig själva, bli självständiga. Den andra sidan är att mina barn självklart ska vara med även i övrigt som vi i familjen gör, de gör inte bara det som är knutet till deras veckopeng, men för mig är det viktigt att de inser att pengar bara inte dyker upp, de är knutna till någon form av prestation... Jag tycker ni gör helt rätt, och in erfarenhet är att barnen tycker om att lära sig "vuxna" saker. Min dotter har till exempel själv bett om att få sitta med när jag betalar räkningar så hon förstår hur det går till...

    SvaraRadera