Det bästa och det värsta

Idag kände vi brandrök i Köping också, från branden i Sala. Så givetvis har det varit svårt att tänka på så mycket annat. Även om vi just nu skulle vara väldigt betjänta av att det fortsätter vara torrt tröskeväder i flera dagar till, så har jag ändå gått och stirrat upp mot himlen och tänkt: "Regna!!"

Det gjorde det ju litegrann också. I trettio sekunder ungefär. Det skulle knappt släcka en tändsticka ens en gång.

Stora katastrofer väcker alltid på samma gång det bästa och det värsta hos människor. I en perfekt värld skulle väl balansen vara en annan, men tyvärr så är det så mycket av det fantastiska som tas ner av människornas... ja, mänsklighet. För just nu så är det tyvärr en hel del folk som alldeles medvetet försätter sig i fara och måste räddas av de personer inom räddningstjänsten, polisen och hemvärnet som faktiskt behöver göra annat. Vi behöver väl inte ens nämna de asgamar som blockerat vägarna för vattenfordon och räddningsfordon bara för att de ska få en perfekt bild av elden? Nej, vi kan väl gå direkt på dem som tyvärr, tyvärr nu tar tillfället i akt och riskerar livet både på sig och andra genom att börja plundra i de hus som blivit utrymda.

Man tror ju inte att någon ska vara så in i hel...skotta dum att de ger sig in i ett sådant område frivilligt för att köra iväg med lite fyrhjulingar och några datorer, men det gör de. Många av dem som kommer tillbaka till sina hus kommer att ha haft inbrott i dem. Det är inte en vacker tanke.

Finare är det att fokusera på alla dem som hjälper till med omplacering av djur och som fraktar mat, dryck och kläder till dem som utrymt sina bostäder. På hotellen som erbjuder rum gratis. Det känns bättre. Men det vore också fint nu, så snart det är säkert, att se grannsamverkanslag börja åka runt till dem som inte än hunnit tillbaka till sina bostäder. Saker är visserligen bara saker - men de kan ju också vara bra att ha kvar.